Utanförskapet då och nu

2006 gick Alliansen till val på att utanförskapet skulle brytas. Då underkände Socialdemokraterna begreppet utanförskap, och menade att det var alldeles för vitt och att termen i sig kunde vara stigmatiserande. Utanförskapet hade inte, och har inte än i dag, någon entydig definition. Men intentionen är att i vid bemärkelse mäta hur många som inte har ett arbete att gå till.

Jag följde den ekonomiska politiken även på den tiden och frågade dåvarande finansminister Anders Borg (M) flera gånger om inte regeringen borde ha ett tydligt mått på utanförskapet så att man skulle kunna utvärdera politiken. Men Borg stod hårdnackat fast vid att det krävdes många olika ”indikatorer” på utanförskap, och att det inte gick att låsa sig vid ett enda mått.

Det mått som kom att användas mest flitigast var dock helårsekvivalenterna från olika ersättningssystem, alltså arbetslöshetsersättning, ekonomiskt bistånd, sjukersättning etcetera (se diagram nedan). SCB definierar helårsekvivalenter som "det antal individer som skulle kunna försörjas under ett helt år med full ersättning". Det mäts kontinuerligt av SCB, men myndigheten kallar det inte för utanförskap. Ett teknisk, statistiskt begrepp som tidigare varit något som bara hörts i diskussioner metodstatistiker emellan blev ett vardagsord i den allmänpolitiska debatten.