MED: Exit lättare sagt än gjort

När Storbritannien våren 2017 lämnade in sin ansökan om utträde ur den europeiska unionen vädrade den EU-kritiska opinionen i många medlemsländer morgonluft. Lanseringen av Brexit följdes snart av krav på Swexit, Frexit, Grexit och andra slag av exit. Idag har Brexitprocessen förlorat mycket av sin strålglans och framstår närmast som en nationell blamage. Det britterna trodde var möjligt har visat sig sakna grund och parlamentet har misslyckats med att skapa en majoritet för vad man vill göra – bara vad man inte vill göra.

Många europeiska länder utanför EU:s sex grundarländer befinner sig i en situation liknande Storbritanniens, bland annat Sverige. Det är länder som i första hand vill ha tillgång till den europeiska marknaden, eftersom deras ekonomi är beroende av utrikeshandeln. Det var orsaken till att sju sådana länder skapade EFTA som ett alternativ till den EEG, att de flesta av de länderna efter hand blev EU-medlemmar och att EES skapades för EFTA-länder som en övergång till, eller ersättning för, ett fullt medlemskap.

De medlemsländer som i första hand har behov av tillgång till den inre marknaden befinner sig i en olycklig situation eftersom EU i praktiken gör så mycket annat än att säkerställa den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Sedan det första embryot till dagens EU skapades, för närmare 70 år sedan, har unionen steg för steg närmat sig en federation. Fler och fler politikområden har förts in under gemenskapshatten. Fler och fler beslut har gått från tidigare suveräna nationsstater till gemenskapsnivån. Och mer och mer pengar har tillförts den ständigt växande EU-budgeten för att sedan åter delas ut till medlemsländerna i form av stöd, subventioner och bidrag.