Sju miljoner ton försvann ur svensk kolsänka – hur ska EU göra nu?

– Vi behöver hantera att vi i ena änden har ett absolut fast mål, och i andra änden har vi siffror som förändras, både när det sker förändringar naturligt, men också när metoderna förbättras och tidsserierna blir längre, säger Daniel Engström Stenson på Naturvårdsverket till Altinget.

När EU nu slår in på banan att räkna in kolsänkan för att nå sina klimatmål är det flera siffror att hålla koll på. En av de viktigaste från klimatlagen är 225. Det är antalet miljoner ton inbunden kol från skog- och markbrukssektorn (Lulucf) som får bidra till att unionen ska nå sitt utsläppsmål till 2030.

Men en annan siffra är också central i sammanhanget. 310 är nämligen antalet miljoner ton från samma sektor som lagstiftarna enades om att EU-kommissionen skulle lägga fram som ett ytterligare förslag till mål i ett annat regelverk, den uppdaterade Lulucf-förordningen.

Den siffran är dock lite mer problematisk på vissa håll än andra. I dag bokförs nämligen sektorn ha ett samlat upptag på 267 miljoner ton, vilket föranleder att sänkan behöver öka väsentligt på knappt nio år.

{{factbox:2730:L}}När klimatlagen antogs i våras varnade den finska förhandlaren Nils Torvalds för att ”hungriga blickar skulle vändas mot nordiska skogar” för att denna kollagringsmål skulle nås. Och utfallet ser också så ut.

Där i och för sig Finland i EU-kommissionens förslag inte behöver utöka sin sänka, föreslogs Sverige behöva öka sin sänka med cirka fem miljoner ton, eller strax över tio procent.

{{quote:7974:R}}Fast då utgick EU-kommissionen från sänkan som rapporterades in våren 2020 i sitt förslag, på cirka 42 miljoner ton. Därefter har det hänt grejer i Sverige. För när rapporteringen skickades till EU våren 2021 så var sänkan sju miljoner ton lägre än året innan.

Betinget gick alltså i ett slag från närmare fem miljoner till närmare 12 miljoner.