Närstående till döende kan förlora vetorätt vid organdonation
UTREDNING. Praxis för organdonation är oreglerad och varierar mellan olika sjukhus. Lagstiftningen för organdonation behöver effektiviseras, enligt utredare Sten Heckscher som nu lämnat över sina förslag till socialminister Lena Hallengren (S).
I Sverige doneras för få organ och köerna av behövande patienter är långa. Sjukvården har länge framfört kritik mot att regelverken är otydliga och när en situation för en möjlig donation uppstår finns inga övergripande riktlinjer för hur sjukvården ska agera.
I måndags överlämnade särskild utredare Sten Heckscher en utredning om regelverket för organdonation till socialminister Lena Hallengren (S). Uppdraget har varit att "undersöka vad som är tillåtet att göra med en döende patient för att göra donation möjlig och framgångsrik efter döden". Etik, juridik, patientens inställning, anhörigas roll och sjukvårdspersonalens praktiska förutsättningar har varit centrala faktorer i utredningen.
I utredningen föreslås att när brytpunkten uppstår – stunden då den medicinska professionen konstaterar att fler livsuppehållande åtgärder inte längre hjälper – kan processen för donation påbörjas. Innan dess ska patienten vårdas för sin egen hälsas och överlevnads skull. Efter brytpunkten ska sjukvårdspersonalen ta reda på patientens inställning till donation och sedan fatta beslut om en donation ska genomföras.