Anna Tenje: Fler företag måste våga se människor med funktionsnedsättningar som en tillgång

Det är människan som står i centrum för regeringens arbetsmarknadspolitik. Det är väl känt att återgång till – eller ett första – arbete ökar självständighet och minskar utanförskap. De samhälleliga vinsterna överträffas enbart av de personliga. Därmed finns det all anledning att lägga ned både själ och hjärta i detta viktiga arbete. En sådan politik tar sin utgångspunkt i förmåga i stället för oförmåga och detta synsätt är helt centralt för den politik som regeringen bedriver.

Människor gömdes i förtidspension 

Motsatsen till detta är det system som rådde för några decennier sedan då människor gömdes och glömdes i förtidspension. Det var ett ovärdigt system som drabbade tusentals människor med förmågor och drömmar som aldrig fick ta sig uttryck. Låt oss aldrig hamna där igen.

{{toplink}}

Därför är jag också glad över att Svenskt näringsliv och Funktionsrätt Sverige visar sitt stora engagemang i denna fråga. Alla goda krafter behövs för att minska det utanförskap som många människor med funktionsnedsättning befinner sig i.

Precis som både Mattias Dahl och Nicklas Mårtensson skriver är allt för många människor med funktionsnedsättning utestängda från arbetsmarknaden. Trots åtta år av ersättning för höga sjuklönekostnader har inte mer än 44 procent bland dem med nedsatt arbetsförmåga kommit i arbete. När Dahl och Mårtensson skriver om risken att ”företag inte vågar ta lika stora risker när de anställer” så är det för mig uppenbart att den ”risken” har företagen inte vågat ta i tillräckligt stor utsträckning de senaste åtta åren – trots generös ersättning.

Anställningsviljan ökar inte

Problemet med utanförskapet för de människor som Funktionsrätt Sverige företräder är både bredare och djupare än så. Att reducera risk till ett bidrag, som dessutom fått omfattande kritik från både Riksrevisionen och Inspektionen för socialförsäkringen, riskerar att bli förenklat.

I dag finns en särskild ersättning för sjuklönekostnader som betalas ut för vissa, exempelvis kopplat till de med omfattande sjukfrånvaro, en eller flera långa sjukperioder och personer som har haft aktivitetsersättning. Syftet med högriskskyddet är att förbättra arbetstagares situation på arbetsmarknaden genom att arbetsgivarens kostnader för deras sjukfrånvaro minskar. Samtidigt tycks inte detta heller haft tillräcklig effekt på anställningsviljan.

I början av 2023 fick en arbetsgrupp på socialdepartementet i uppdrag att göra en översyn av karensavdraget (S 2023:A). Ett av förslagen som arbetsgruppen presenterat innebär ett utökat högriskskydd. Ett sådant högriskskydd skulle ge fler individer med sjukdomar som medför risk för återkommande sjukfrånvaro möjlighet att undantas från karensavdrag. Det finns också förslag på åtgärder som ska göra administrationen enklare så att arbetstagare med högriskskydd ansöker om sjukpenning från början av sjukperioder. På så vis blir arbetsgivare inte skyldiga att betala ut sjuklön. Detta är intressanta förslag som både förenklar skyddet för den enskilde och administration och risk för arbetsgivaren. Vi kommer titta vidare på dessa förslag den närmaste tiden.

Se förmågorna

Viktigast kommer dock vara synsättet på förmåga. Det finns många goda exempel på arbetsgivare, både privata och offentliga, som ser förmåga där andra ser en funktionsnedsättning. Även om våra förmågor ser olika ut så behövs alla och alla får plats i det svenska samhället. Här tror jag att vi tre, men även andra, kan kroka arm för att de 66 procent som göms i utanförskap aldrig glöms och att även deras förmågor tillvaratas av samhället.

debatt@altinget.se