Esbati: "Höga löner inget problem för sysselsättningen"

AV: ALI ESBATI
Arbetsmarknadspolitisk talesperson (V)

Said Abdu, näringspolitisk talesperson (L), har svarat på min debattartikel där jag kritiserade högerns låglöneförslag (Altinget 26/2). Abdu försvarar den låglönelinjen i allmänhet och Liberalernas förslag om Startjobb i synnerhet, bland annat genom att jämföra nödvändiga investeringar med förhållanden i Sovjetunionen. Jag ska här, trots detta, bemöta Abdus sexpunktsreplik.

Svar på replik på sex punkter

1. Abdu hävdar att begränsningen av vilka grupper som omfattas av Startjobben (nyanlända och unga upp till 23 år) samt tidsbegränsning av anställningen (fem år) gör att man inte fastnar i en låglöneanställning länge. Därför, menar Abdu, påverkas inte heller ordinarie löner. Det är en anmärkningsvärd slutsats. Låt mig ta ett exempel: Inom handeln nyanställs omkring en tredjedel av personalen varje år. En majoritet hamnar på avtalens lägstalöner. Startjobbens lönenivå är ännu lägre. Sannolikheten är då stor att arbetsgivare inom handeln kommer att använda sig av denna anställningsform i syfte att hålla nere kostnaderna. Det skulle i sin tur innebära en permanent press nedåt på löneläget i hela branschen. För övrigt är fem år en kort tid i kosmisk mening, men inte i en individs arbetsliv.
2. Abdu invänder att Startjobben inte är någon lönesubvention. Det påstod jag inte. Jag påpekade det faktum att det redan idag finns goda möjligheter att anställa nyanlända och arbetslösa med kraftiga subventioner, som nystartsjobb och instegsjobb. Det finns således inget behov av Startjobb såvida man inte, som Liberalerna, vill åstadkomma en mer generell lönepress på den svenska arbetsmarknaden. När Abdu skriver att Startjobb ska betraktas som ”en riktad skattesänkning för att hjälpa utsatta grupper”, förmodar jag att han menar arbetsgivare inom exempelvis handeln. Jag tror att det finns mer utsatta grupper.
3. Den svenska arbetsmarknadsmodellen kommer att finnas kvar även efter införandet av Startjobb, skriver Abdu. Jovars, men att ett hus kanske kan stå kvar även om man förstör delar av bottenvåningen, är inte ett bra argument för förstörelsen. L-förslaget går ut på att lagstifta om en ny anställningsform där månadslönen fastställs till mellan 14 000 och 16 000 kronor. Detta är ett uppenbart hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen där starka och självständiga parter förhandlar om löner och villkor. Påståendet att människor idag ”hålls i utanförskap av Esbatis höga ingångslöner”, överdriver av allt att döma min betydelse i det svenska samhället men strider framför allt mot tillgängliga fakta.
4. Abdu framhåller att 2,2 miljoner pensionärer och studenter idag klarar sig på mindre än de 11 000 efter skatt som en anställd skulle kunna tjäna på sitt Startjobb. Det förblir oklart varför detta skulle vara ett argument för att ännu fler bör tvingas leva på mycket låga inkomster. Faktum kvarstår – högerns låglöneförslag leder till ökade klyftor och till fattigdom också bland förvärvsarbetande. Folk kommer att antingen att behöva ha flera jobb eller vara beroende av samhällets stöd i form av bidrag.
5. Abdu menar att man inte kan jämföra ett land som Sverige, som har höga ingångslöner, med länder med generellt låga ingångslöner. Men det är ju själva poängen med jämförelser. Ser det ut som att höga löner är ett problem för sysselsättningen? Verkligheten pekar mot annat. Även i ett land som Tyskland, där man från mitten av 2000-talet satsat på att aktivt skapa en låglönesektor (Hartzkonceptet) är effekten på sysselsättning och framförallt på totalt arbetade timmar begränsad, men man har fått ökade klyftor och vissa grupper av arbetande fattiga.
6. Abdu håller med om att det som grundlägger vår välfärd är hög och ökande produktivitet. Därefter vecklar han in sig i ett resonemang som slutar med att ”för Vänsterpartiet kanske det är mer ovärdigt att ha ett enkelt jobb än att inte ha ett jobb alls”. Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att arbeta mot ovärdiga arbetsvillkor och för att förbättra innehållet i arbeten – för alla grupper. Det är en moderniseringsprocess som har letts av arbetarrörelsen men som liberaler ibland har varit bundsförvanter i. Därigenom har produktivitet och sysselsättningsgrad kunnat höjas. Idag behövs det inte minst fler kvalificerade jobb i Sverige. Det skulle förbättra den yrkesmässiga matchningen för dem med längre utbildning så att deras utbildning bättre tas tillvara. Samtidigt skulle jobb utan formella utbildningskrav (”enkla”) frigöras åt personer som saknar gymnasieutbildning.
7. Investeringar istället för låglönejobb

I min artikel lyfte jag fram vikten av investeringar som måste göras för att svara upp mot de behov som finns i samhället: bostäder till ett rimligt pris, en infrastruktur som fungerar, en klimatomställning som inte kan vänta och en välfärd som behöver utvecklas. Dessa investeringar skapar samtidigt jobb – både privata och offentliga. Jobb – med avtalsenliga löner – som fixar upprustningen av Sverige som ett modernt välfärdsland. Borgerlig framkommendering av jobb med låg lön och dåliga villkor är en sämre väg att beträda – såvida man inte vill backa in i framtiden.

debatt@altinget.se