Hon har kartlagt civilsamhällets insatser för inkludering på arbetsmarknaden

Fyra forskare (se faktaruta) har kartlagt civilsamhällets insatser för dem som står långt från arbetsmarknaden. Oftast handlar det om människor där andra insatser inte har fungerat, framför allt personer med utländsk bakgrund, unga, människor med funktionsnedsättning, ohälsa, missbruk, hemlöshet, kriminalitet eller långtidsarbetslöshet.  

Hjälp till självhjälp

”Genom individanpassade åtgärder, en helhetssyn på deltagarnas livssituation och en fokusförflyttning från individuella brister till deltagarnas potential avser de arbetslivsinkluderande insatserna att stärka deltagarnas egenmakt att påverka samhället och sina egna liv.”, skriver forskarna i rapporten.

De 75 insatser som har undersökts visar en del gemensamma drag.

– Många vill bidra med ett alternativ, både vad gäller perspektiv och arbetssätt. De senaste åren har vi sett mer och mer av arbetslinje, samtidigt som arbetsmarknadens krav har ökat både när det gäller kvalifikationer och stresstålighet. Det gör att fler människor hamnar utanför arbetsmarknaden, säger Malin Lindberg till Altinget.

– Dels ser många av civilsamhällets aktörer det mer som en lång kedja av åtgärder och inte en enskild insats på kort tid. Dels anpassar man dem efter individens behov och förutsättningar. Vissa kanske inte når fram till ett heltids lönearbete, men de förflyttar sig längs kedjan av försörjning, egenmakt och självförtroende.

Fyller ett tomrum

Rapporten, ”Social innovation för arbetslivsinkludering – Insatser och insikter från Sveriges civilsamhälle”, fyller ett tomrum inom svensk arbetslivsforskning. Offentlig sektor och näringsliv har studerats flitigt, men studier av civilsamhällets insatser har i regel begränsats till fackföreningar. Trots att antalet förvärvsarbetande i civilsamhället under 2020 var 181 100, enligt den delrapport som SCB publicerade häromveckan. Då ska man samtidigt komma ihåg att bara runt tio procent av civilsamhällets organisationer har några anställda alls. Antalet frivilligarbetare ska också tänkas in.

– Vi ville ge en aktuell överblick över hur civilsamhällets arbetsinkluderande insatser ser ut i stort. Den kunskapen är särskilt viktig nu när Arbetsförmedlingen omorganiseras, säger Malin Lindberg.

Blir upphackat 

Balansgången mellan den egna logiken och de offentliga regelsystemen medför vissa utmaningar, menar hon.

– Det blir väldigt upphackat. I kontrast till en sammanhållen kedja av insatser, så är de offentliga åtgärderna i regel separerade. Du kanske får erbjuda arbetsträning i en viss upphandling och praktik i en annan. Men du får sällan kombinera kompetensutveckling med arbetsträning, för utbildning är en sak och arbetsförberedelse en annan.

– Arbetslivsinkluderande insatser sker i så många delar av civilsamhället. I allt från gamla väletablerade organisationer som Röda korset, Skyddsvärnet och Stadsmissionerna, till helt nybildade. Det gäller både arbetsintegrerande sociala företag och andra som har knoppats av från större organisationer.

Något som också slår mig är alla avknoppningar från idrottsföreningar: FC Rosengård, Sandvikens IF, Eskilstuna United, IF Elfsborg, Malmö FF och Brynäs IF. De har dessutom mycket kontakt med varandra. Är det förvånande?

– Nej. Idrottsföreningar, folkbildningen och kooperativ är vana vid att ta socialt ansvar. Man får också öronmärkta pengar för att jobba med integration och ungas inkludering. De unga eller utrikes födda som riskerar att inte ta sig in på arbetsmarknaden, eller att hamna i kriminalitet, finns mitt framför ögonen. Samma med Svenska kyrkan eller Stadsmissionen, de träffar dem dagligen.

I rapporten nämns också att svensk arbetsmarknadspolitik kännetecknas av en ryckighet som motverkar långsiktigheten. Så frågan är om Sverige kommer att närma sig de där kedjorna som Malin Lindberg talar om.

– Det pågår processer där exempelvis Arbetsförmedlingen och Samhall utvecklar sina arbetssätt. Men den politiska ryckigheten, där varje ny politisk majoritet vill sätta sin prägel på arbetsmarknadspolitiken, tror jag är svårare att rå på. För arbetsmarknad handlar mycket om ideologi.

Ger civilsamhällets sätt att arbeta bättre resultat?

– Vi har studerat hur man jobbar, inte hur väl det fungerar i praktiken. Det finns en risk att man romantiserar bilden av civilsamhället, att de är bättre än det offentliga eller privata. Det är inte självklart. Hasselarörelsen bygger på viss förståelse av människors missbruk som alla inte delar. Svenska kyrkan arbetar utifrån en kristen grund som inte alla delar, bara för att ta två exempel.

– Civilsamhället kan förstås också slussa runt människor mellan olika kortsiktiga åtgärder för att de inte har de ekonomiska eller organisatoriska förutsättningarna. Så det återstår utforska den mörka sidan, nackdelarna.

anders@altinget.se