Oacceptabelt att föräldrar försöker styra undervisningen

Den pågående pandemin har på gott och ont inneburit en explosion av digital fjärrundervisning. En positiv effekt av detta är att föräldrar, som också i stor utsträckning arbetat på distans, fått en tydligare bild av vilket arbete deras barn lägger ner i olika ämnen. Det har också gett föräldrarna en möjlighet att, självklart efter lärarens och klassens godkännande, få en inblick i det arbete lärarna utför såväl vad gäller det innehållsliga som det metodiska.

Att som förälder utnyttja detta till att försöka styra undervisningens utformning och innehåll är däremot allt annat än acceptabelt. Om dessutom föräldern är en offentlig person med politiska förtroendeuppdrag blir detta än mer känsligt och ett sådant beteende är helt oförsvarbart. Detta har tyvärr skett vid flera tillfällen under den senaste tiden.

I ett av de nyligen uppmärksammade fallen har kommunfullmäktiges ordförande i Hörby ansett att en lektion i historia haft en vänsterideologisk slagsida. I mejl till läraren skriver den politiskt aktive föräldern ”Med hopp om bättring” som indikerar att läraren ska vika ner sig och på något sätt uttrycka att han gjort fel. I ett kommande mejl skriver föräldern ”Jag ska dokumentera vidare undervisning och återkommer vid behov”. Både den berörde läraren och dennes rektor upplevde detta som underförstådda hot.

Påtryckningarna ökar

Att föräldrar försöker påverka undervisningen är ingen engångsföreteelse utan något som sker kontinuerligt och som av allt att döma har ökat under senare tid. Detta visar bland annat en tidigare undersökning från Lärarnas riksförbund. Där uppger 7 av 10 lärare att föräldrar försöker att påverka undervisningen. 8 av 10 upplever att detta ökat över tid.

Även rektorer utsätts för påtryckningar. I Sveriges Skolledarförbunds senaste medlemsenkät svarar två av fem att de utsatts för hot, våld eller kränkning i sin yrkesroll. Av dessa är det 16 procent som säger att det handlat om att någon, oftast en förälder, försökt påverka rektors beslut på ett otillbörligt sätt.

Vikten av professionell autonomi

Som förälder kan det kanske kännas tryggt om skolan reproducerar den verklighetsbild man själv omfattar. Men skolans uppdrag är vidare än så. Det kompensatoriska uppdraget innebär att alla elever, oavsett familjetillhörighet, ska rustas för att kunna fungera i en pluralistisk värld, kunna tänka kritiskt, värdera hur tillförlitlig information är och fatta egna självständiga beslut utifrån sin kunskap.

Legitimerade och behöriga lärares, och skolledares, verksamhet måste präglas av en professionell autonomi. Läraren avgör själv vad en lektion ska behandla och hur det ska ske, med utgångspunkt i de styrdokument som fastställer vad undervisningen ska innehålla. Undervisningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Innehållet ska vara objektivt, väl underbyggt och förankrat i den för ämnet aktuella vetenskapen. Som stöd för lärarkollektivet när det gäller den professionella autonomin finns lärares yrkesetik.

Ingen lärare är dock en ö. Rektorernas professionella ansvar innefattar att säkerställa att lärare alltid kan, och ska, diskutera professionella överväganden tillsammans. Det är så undervisningens kvalitet ska säkras, inte genom enskilda föräldrars dokumentation.

Måste mötas av tydligt budskap

Att lärares professionella autonomi ifrågasätts är ett allvarligt och, som det verkar, växande problem. Detta måste mötas med ett tydligt budskap att det är lärarna som avgör undervisningens innehåll inom de ramar som styrdokumenten i skolan medger. Här behöver vi samhällets oreserverade stöd.

Artikeln har uppdaterats. I en tidigare version angavs det att lektionen var i samhällskunskap, rätt är att den var i historia.

debatt@altinget.se