Statskontoret kritiserar nationella planen mot rasism – ”svag strategi”

Redan i regeringsuppdraget till Statskontoret från september 2022 påpekade ansvarig minister Annika Strandhäll (S) att det saknades av riksdagen uppsatta mål för arbetet.   

– Vi har tittat på massor av strategier och utgått från kriterier för vad som får arbetet mot rasism att bli framgångsrikt. En faktor är att det bör finnas mål, men här är det processer mer än mål, säger Pia Brundin till Altinget.

Är det inte svårt metodologiskt att formulera mål och mäta dem i en fråga som den här?

– Jo, det är komplicerat. Vi pekar på hur man i varje fall skulle kunna förtydliga. Vi föreslår att man tar ut en riktning för vad arbetet ska leda fram till. Men det är politikens uppgift att göra det.

Oklart vilka myndigheter

Det var 2016 som riksdagen antog Den nationella planen mot rasism, liknande fientlighet och hatbrott. Men Statskontoret konstaterar att arbetet med den inte har integrerats i myndigheternas ordinarie verksamhet. Det saknas en förteckning över vilka myndigheter som berörs av planen.

– Det har blivit bättre, myndigheterna upplever styrningen som tydligare i dag än tidigare. Men den behöver utvecklas mer, säger Pia Brundin.

Statskontoret skriver också att myndigheterna ofta får avgränsade uppdrag och kortsiktig finansiering.

– Med regeringsuppdrag är det så att om det inte går in i regleringsbrev och instruktioner, så finns det risk att det tar stopp när uppdraget är avslutat.

Den nationella planen mot rasism saknar i sin nuvarande utformning strukturer för arbetet på lokal nivå, men EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 uppmanar medlemsländerna att mobilisera lokala och regionala aktörer.

Varför är det lokala arbetet viktigt?

– Det är på den lokala nivån som medborgarna finns, så vill man arbeta mot rasism så har skolan till exempel en viktig roll. Dessutom ser behoven olika ut i olika kommuner. I Göteborg har man till exempel tagit inspiration av den nationella planen och utformat en egen. Men i mindre kommuner kanske man inte har gjort det. Då pekar vi på länsstyrelserna som en väg framåt i sättet att arbeta.

– Forum för levande historia har utbildningar för lärare och skolpersonal redan i dag. Vissa kommuner har även jobbat inom EU- och SKR-nätverk. Så om de här frågorna ska få genomslag måste det in på flera nivåer.

Ni rekommenderar också att man genomför insatser med universitet och högskolor. Är detta verkligen deras uppgift?

– Det blir i så fall uppdragsutbildningar. Uppsala universitet och Göteborgs har haft i samarbete med Forum för levande historia. Man skulle kunna utveckla det. Forum är en liten myndighet, de har inte kapacitet att själva utbilda inom statsförvaltningen i någon större skala, säger Pia Brundin.

anders@altinget.se