Kostnaderna för klimatambitioner ofta överskattade

Överimplementering. Smaka på det ordet. Lite knepigt att uttala kanske, ännu svårare att förstå. Ändå är detta uttryck en nyckel för att förstå omsvängningen av svensk miljöpolitik.

Moderaterna lovade i sitt valmanifest att ”motverka överimplementering i Sverige av EU-beslut”. Ett enklare sätt att förklara det är att vårt land inte ska vara mer ambitiöst än vad EU kommit överens om. Vare sig det gäller klimatfrågor, arbetsmiljö, hälsa eller något annat av de många områden där det finns EU-politik.

John Hasslers utredning om klimatpolitiken som presenteras i dag behöver ses i det perspektivet. Det nationella utsläppsmålet för transporterna görs om, enligt Altingets uppgifter. Sverige ska kunna köpa utsläppsrätter i andra länder och göra mindre på hemmaplan.

Regeringens uppdrag till Hassler var att föreslå en samhällsekonomiskt effektiv klimatpolitik. Någon närmare definition av denna effektivitet gavs inte.

{{toplink}}

Innovation kan minska notan

Ett problem med traditionella nationalekonomiska modeller är att de ofta överskattar kostnaderna för klimatambitioner genom att bara ha med befintlig teknik. Samtidigt visar historiska erfarenheter att innovation kan minska notan betydligt. Då behövs det ofta politiska ingripanden som stimulerar fram ny teknik. Inte bara innovationsstöd, utan också bindande mål och åtgärdskrav.

Vad som är mest ”samhällsekonomiskt effektivt” kräver alltså en djupare analys än att det just nu verkar bekvämare och billigare att köpa utsläppsrätter i säg Bulgarien än att klara det svenska transportmålet till 2030. Innovativa företag här hemma kan både sänka de totala kostnaderna för globala klimatåtgärder, och få egna konkurrensfördelar. Det kan ge stora samhällsekonomiska fördelar.

Historiskt har dessutom föregångsländer varit avgörande för EU:s klimat- och miljöpolitik. Om inte Tyskland och Danmark gått före med vindkraft och sol hade inte EU:s Fit-for-55-paket blivit lika ambitiöst. Utan Storbritanniens och Sveriges klimatpolitiska ramverk skulle EU knappast ha kommit överens om den nya klimatlagen. Om sådana stater nu tar av sig ledartröjan är det inte säkert att EU:s klimatambitioner håller.

En intressekonflikt inom näringslivet

Bakom diskussionen om sakfrågorna finns en intressekonflikt inom näringslivet. Svenskt Näringsliv har länge drivit att Sverige bör hålla sig till EU:s miniminivåer. Organisationens tidning lyfter gärna fram John Hasslers budskap.

Samtidigt protesterar många bolag mot de befarade förändringarna. Bara de senaste dagarna över 350 företag i Aftonbladet. Fler än 200 i Dagens Industri. De ser risker för konkurrenskraften om Sverige backar från att vara ett föregångsland. ”Det finns en fördel att målet för transportsektorn är lite mer långtgående än EU:s mål”, säger Volvo Cars Sverigechef i en intervju: ”Det skapar konkurrenskraft för oss.”

Även i huset på Storgatan i Stockholm där Svenskt Näringsliv sitter finns det olika uppfattningar. Teknikföretagen samlar många av de största bolagen och argumenterar för en hög nationell ambitionsnivå inklusive bibehållna klimatmål i sitt inspel till den kommande klimatpolitiska handlingsplanen. ”Sverige har inte råd att förlora fyra år som kan riskera jobb, tillväxt och välfärd inom det gröna området där svenska företag varit världsledande i decennier och där tillväxtpotentialen nu är som störst i hela världen”, skriver organisationen bland annat.

Det är i sak en hård kritik av Svenskt Näringslivs linje. Hur länge accepterar de innovativa storbolagen påverkanskampanjerna för att sänka miljöambitionerna?