Älvräddarna: "Inrätta fond för avveckling av kraftverk"
DEBATT. Dagen situation där ägare av småskaliga vattenkraftverk hotas av konkurs på grund av länsstyrelsernas lagstadgade tillsyn är orimlig. Det skriver Älvräddarnas ordförande Christer Borg som uppmanar regeringen att omgående inrätta en statlig fond som finansierar avvecklingen av tillståndslösa kraftverk.
Av: Christer Borg
ordförande Älvräddarnas Samorganisation
Regeringen måste nu snabbt skapa en fond, vars medel ska ersätta ägare av gamla småskaliga vattenkraftanläggningar om de själva väljer att avveckla sina kraftverk som reaktion på förelägganden om miljöbalkstillstånd från länsstyrelserna. Ersättningen bör täcka hela kostnaden inkluderat miljöprocessen inför utrivning. Det brådskar, eftersom situationen att privatpersoner hotas av personlig konkurs på grund av att länsstyrelserna utför lagstadgad tillsyn är orimlig.
I en rapport från Älvräddarna, visas att 535 av total cirka 2 100 kraftverk i Sverige saknar tillstånd enligt ny rättspraxis och därför ska föreläggas om miljöbalkstillstånd. Samtliga dessa tillhör de minsta småskaliga.
Kraftverk utan ekonomisk bärkraft
Grundproblemet för dessa de minsta kraftverken är att de inte är ekonomiskt bärkraftiga, eftersom de producerar så lite el. Sveriges och EU:s miljörätt baseras på att den som orsakar skador på miljön också betalar för åtgärder för att minska dessa. Med en medelinkomst på drygt 50 000 kronor per år, har de minsta verksamheterna inga möjligheter att själva bekosta fiskvägar och andra skyddsåtgärder. Älvräddarnas rapport visar helt enkelt att riksdagsbeslutet nyligen, som uppmanar regeringen att återkomma med förslag på enklare prövningsregler för att minska den ekonomiska bördan för de minsta kraftverken, är meningslöst. Argumentet att de är viktiga för sysselsättningen faller också det när vi ser de ekonomiska realiteterna.
Försumbar produktion
Att lösa problemet genom statligt stöd för fiskvägar och andra miljöåtgärder är i strid med statsstödsregler och konkurrenslagstiftning. Dessutom löser fiskvägar bara ett av många svåra miljöproblem med vattenkraft, och de är aldrig lika effektiva som om vandringshindret helt tas bort. Därför är fiskvägar en kompromiss som enbart bör användas i anläggningar som är av stor samhällsvikt, till exempel storskaliga kraftverk som producerar den absoluta merparten av el och används till reglering av elsystemet. Fiskvägar är också en lösning om dammar och vattenspegel är formellt skyddade kulturmiljöer, det vill säga utpekade som byggnadsminne.
Elsystemet drabbas inte i en utsträckning som motiverar att de som saknar tillstånd till varje pris måste vara kvar. Rapporten från Älvräddarna visar att även med ett antagande att 90 procent av de minsta försvinner som en följd av föreläggande, försvinner bara 50 MW av totalt över 29 500 MW effekt från elsystemet, vilket nära nog är brus i statistiken.
En fond löser onödig konflikt
En finansiering för avveckling av de minsta kraftverken som ekonomiskt inte klarar gällande miljökrav, är i linje med hur EU-domstolen ser på äganderätt. Domstolen menar att äganderätten måste bedömas utifrån sin funktion i samhället och därmed inte är absolut. Med en fond som täcker hela kostnaden för en utrivning är konsekvenserna för ägarna rimliga, samtidigt som vi snabbt når EU:s och våra egna miljömål på bästa sätt.
Det är nu dags för en sansad debatt som tar avstamp i realiteter och fakta. Den föreslagna fonden skulle lösa en helt onödig konflikt, och riksdagen bör därför snarast återkomma med en ny begäran till regeringen om skapandet av denna fond.
Federley: Britternas röst behövs mot klimathot
"Vi antar utmaningen att ställa om fordonsflottan"
