Skogsdebattör: Naturrestaurering kan ge mer virke

EU:s nya förordningen om restaurering av natur blev lag den 18 augusti. Nu har regeringen två år på sig att ta fram en nationell plan med handfasta åtgärder för att återställa natur. 

Eftersom 70 procent av Sverige är skogbevuxet kommer svenskt skogsbruk att påverkas. Hur och till vilken kostnad är oklart. Om Sverige ska möta det ekologiska behovet uppskattar Skogsstyrelsen att mellan 840 000 och 1 270 000 hektar mark berörs fram till år 2050. Den lägre arealen om vi ändå fortsätter att skydda skog i den takt som vi nu gör. Men redan till år 2030 ska arbetet vara igång med att återställa natur till fullgott tillstånd.

I förslaget finns krav på att tillämpa icke-försäkringskrav för naturtyper. Det torde innebära stopp för avverkningar av samtliga kontinuitetsskogar.

Centralt i arbetet är de så kallade referensarealerna som i sin tur kopplar till Art- och habitatdirektivet. Det handlar om naturtyper och arter som anses skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv där EU:s medlemsstater ska bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus. I Sverige har vi 89 av naturtyperna.

Win-win-win!

Oron är stor i skogsnäringen att en restaurering av stora skogsområden, kommer att minska virkesflödet. Men jag menar att för massaindustrin kan det faktiskt bli tvärtom. Det finns totalt tre miljoner hektar skogsmark, med massaved motsvarande 10 års förbrukning för den svenska skogsindustrin, som kan och bör återställas och restaureras. 

Den kommande arbetsgruppen för svensk naturrestaurering kommer på sitt bord få frågor om hur vi ska hantera 600 000 hektar contortaskogar, 800 000 hektar torvmarksskogar och uppemot 2 miljoner hektar tidigare öppen inägomark där det i många fall i dag växer stressad gran. Avverkas dessa skogar i förtid och ersätts med naturliga blandskogar uppstår verklig win-win. Då får industrin mer virke, samtidigt som Sverige uppfyller betydande del av olika EU krav.

Om restaureringen sker så att den nya skogen blir blandskogar minskar även riskerna vid ett föränderligt klimat samtidigt som biodiversiteten gynnas. Dessutom minskar trycket på skyddsvärda skogar. Win-win-win!  

Den första nationella planen som ska tas fram ska redogöra för hur Sverige ska återställa 30 procent av den förstörda ursprungsnaturen redan till år 2030. Enligt artikel 12 i EU-förordningen ska planen innehålla en rad indikatorer för förbättringar i våra skogar. Här nämns särskilt skogsfåglar, mängden stående och liggande död ved, andel skogsmark med olikåldrig struktur, skoglig konnektivitet, lager av organiskt kol, andel skogsmark som domineras av inhemska trädarter och trädslagsblandning

Två Gotland med contorta

Frågan om mer av inhemska trädarter leder till hur vi själva och EU vill se på den nordamerikanska contortatallen. Låt oss titta närmare på trädslaget. Introduktionen av contortatallen skedde i slutet av 1970-talket och tilläts efter att ett samhällskontrakt upprättas mellan stat och skogsbruk. Löftet från näringen var att det främmande trädslaget inte fröar av sig och inte sprider sin in i svenska naturskogar. Men näringens löfte höll inte, utan trädet sprider sig nu in i skogar där de inte ska finnas.

Tyvärr lyssnade skogsbruket inte heller på rennäringens berättigade oro för den stora naturomvandling det innebär att hugga ner en naturlig skog och ersätta med främmande trädslag. Renar ogillar contortan.

I dag har vi planterad contorta på en yta motsvarande två Gotland bredvid varandra. Hur stor den olovligt areal den olovligt spridda contorta är, vet ingen. Och medan 10 000-tals svenska familjer nu kämpar med att få bort invasiva växter i sina trädgårdar, fortsätter storskogsbruket att plantera contorta. Förra året satte skogsbruket 8,1 miljoner nya contortaträd. Contortan är ännu inte klassade som invasiv, men den uppfyller flera definitioner av invasiv art. Den sprider sig och hotar då på sikt svensk natur. Ingen vet heller om contortan bär på okända sjukdomar likt kräftpest, en sjukdom som inte skadar contortan men som kan skada svenska trädslag. Kunskapen om contortan i ett föränderligt svenskt landskap är helt enkelt för låg.

Högsta invasionsrisken

I SLU:s Artdatabankens risklista klassificeras främmande arters effekter på biologisk mångfald i Sverige. Syftet med riskklassificering är att bedöma dessa arters potentiella negativa effekt på svensk inhemsk biologisk mångfald. Inte minst mot bakgrund av ett förändrat klimat. I klassningen bedöms contortatallen ha den högsta invasionspotentialen (klass 4). Och näst högsta klassen för ekologisk effekt (klass 3) 

När regeringen nu ska börja arbeta med sin nationella restaureringsplan är det angeläget att samtligt försöka hantera andra olösta skogsfrågor. Att göra verklighet av EU:s antagande att de ekonomiska nyttorna med natur restaurering vida överstiger kostnaderna.

I arbetet måste också skogens sociala värden lyftas in på ett helt annat sätt än i de tre statliga utredningar som nu pågår. Den nationella planen måste ske i nära samråd och med respekt för lokalbefolkning och rennäringens berättigade krav på ett bättre skogsbruk.

Nu väntar ett stort arbete med att ta fram den nationella naturrestaureringsplanen. Rätt hanterat kan det bli en viktig samlad plattform för ett bättre och hållbart framtida skogsbruk till nytta för många. Det är viktigt att den eller de expertmyndigheter som förmodligen ska göra jobbet får rejält med resurser för arbetet som måste starta snarast, om det ska vara klar den 18 augusti 2026.

debatt@altinget.se