Civil Rights Defenders: Statsministern ska värna demonstrationsrätten

Förra veckan ställde klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) in sin medverkan vid ett arrangemang hos Fossilfritt Sverige med hänvisning till säkerhetshot.

Senare samma dag gick statsminister Ulf Kristersson (M) ut på Instagram och pekade ut att det var Extinction Rebellion som utgjorde säkerhetshotet. Men några ytterligare detaljer om vad som låg bakom säkerhetsbedömningen har ingen i regeringen gett efter det.

{{toplink}}

Det här är ett ytterst problematiskt agerande av regeringen, enligt John Stauffer som är chefsjurist vid människorättsorganisationen Civil Rights Defenders.

– Innan man går ut på det här sättet och riktar anklagelser mot en organisation, särskilt om man är statsminister, då ska man ha ordentligt på fötterna. Framför allt kan man inte göra det utan att presentera en grund för det, säger han till Altinget.

Uttalat icke-våldsamma

Han konstaterar att Extinction Rebellion är en uttalat icke-våldsam rörelse som ägnar sig åt fredlig civil olydnad.

– Att utpeka den typen av grupp som ett säkerhetshot är allvarligt skulle jag säga. Fredliga protester och civil olydnad hör till demonstrationsrätten och de mänskliga rättigheterna, säger han.

Såväl Ulf Kristersson som Romina Pourmokhtari har valt att hänvisa till sekretess kring säkerhetsbedömningar när medier har ställt frågor kring utpekandet av Extinction Rebellion.

John Stauffer säger att bedömningar om säkerhetshot i regel är omgärdade av mycket sekretess.

– Det är generellt sett ett problem. Det är svårt att veta vad som ligger till grund för bedömningen. Men det som sticker ut här är att statsministern pekar ut en grupp väldigt tydligt, men inte ger någon grund för utpekandet. Det gör att de kan inte bemöta det i någon typ av process, säger han.

Hänvisade till besök i Malmö

I sitt inlägg på Instagram går statsminister Ulf Kristersson hårt åt klimataktivister i allmänhet och Extinction Rebellion i synnerhet. Han skriver om ett möte i Malmö några dagar tidigare där han själv deltog och där klimataktivister skrek rakt ut, inte väntade på sin talartur och sjöng.

”Att störa och förstöra politiska möten och vägra acceptera ett sansat samtal har totalitära krafter sysslat med i alla tider. I andra länder. Men i Sverige ska vi inte göra så. Här ska vi respektera också den som tycker annorlunda – för det är själva kärnan i det demokratiska samtalet.” skriver Kristersson bland annat.

Många människor har starka åsikter om klimataktivister, inte minst på grund av aktioner där vägar blockeras.

Men den typen av känslor måste politiker klara att ställa sig över, enligt John Stauffer.

– Som politiker behöver man vara grundad i mänskliga rättigheter, demonstrationsrätten, i vår grundlag. Även civil olydnad som metod är skyddad. Oavsett vad privatpersoner tycker om demonstrationer och civil olydnad, så har våra politiker ett ansvar att stå upp för vår demonstrationsrätt. Det gäller inte minst statsministern, säger han och tillägger att FN har betonat vikten av att försvara rätten till fredlig, civil olydnad.

– Genom att peka ut aktivisterna som ett säkerhetshot gör man det motsatta.

Tryck från flera håll

Klimataktivister står i dag under tryck från flera håll, enligt John Stauffer. Politiken, rättsväsendet och i form av hat och hot från allmänheten.

– Det är väldigt tydligt att man från politiken väljer en väldigt hård retorik. Klimataktivister behandlas också juridiskt allt hårdare. De sitter häktade längre, vi ser också att de döms allt oftare för grova brottsrubriceringar. Tidigare har det varit vanligare att man valt åtalspunkter som "ohörsamhet mot ordningsmakten", men nu väljer man sabotage. Det där är något nytt, säger han.

Räddare samhälle

Regeringens  hårda retorik mot klimataktivister och statsministerns utpekande av Extinction Rebellion som ett säkerhetshot är en del av bredare trend där det civila samhället ifrågasätts, enligt Stauffer. Ett tydligt tecken är att statliga stöd minskar eller hotas att dras in. 

– Det får konsekvenser. Det påverkar människors vilja att gå med och engagera sig. Det gör också att organisationer blir försiktigare. Det har en dämpande effekt, man är rädd om de bidrag man har. Man vill inte sticka ut och vara för kritiska. I slutändan innebär det ett minskat utrymme för det civila samhället att agera och ifrågasätta, säger han.

Altinget har ställt frågor till både statsministern och till klimat- och miljöministern, men utan att få några svar. Frågorna rörde dels om det finns någon polisanmälan mot Extinction Rebellion, dels varför statsminister valde att peka ut organisationen.

{{toplink}}

johanna@altinget.se