”Finansmarknaden har legat under radarn”

Av: Jacob Hederos

På klimatmötet i Paris fortsätter arbetet mot ett nytt avtal. Men vid sidan av förhandlingarna har rollen för finansmarknaden som en stor del i lösningen klättrat upp i topp på agendan.

Det finns dock flera osäkerheter kring hur de ska kunna ta rollen. Det saknas en standard för hur investerare ska kunna se över sina tillgångars klimatavtryck, och i de länder som är i störst behov av klimatfinansiering sker få investeringar. Sveriges finansmarknadsminister Per Bolund (MP) är dock optimistisk.

– Det är ingen hemlighet att finansmarknaderna tidigare har legat under radarn. Man har tittat mer på de platser och företag där utsläppen sker. Men nu har sökljuset flyttats över på de som gör investeringarna, då fler inser att frågan om hur vi allokerar de tusentals miljarder som investeras varje år också kommer att avgöra vilken framtid vi får, säger Bolund och fortsätter:

– Nu finns det över 400 olika initiativ som försöker styra finansmarknaden i grön riktning och det händer väldigt mycket varje dag på området.

Vilken är vägen till en global standard från alla dessa initiativ?

– Jag tror att det är flera pusselbitar som behöver komma på plats. Informationsbasen måste komma från företagen, och där tror jag att det behöver ställas krav. Sen tror jag också att vi kan uppmuntra från statligt håll att hitta metoderna att redovisa för fonderna. De statliga AP-fonderna har kommit fram till tre mått som tillsammans ska ge en bild av vilken klimatpåverkan fonderna har. Det kan vara en bra bas för resterande marknaden.

Hur kan du arbeta för att pengarna ska hamna där de främst behövs?

– Jag tror att vi dels på offentlig nivå måste gå före och göra biståndsinvesteringar på vissa platser för att skapa grundförutsättningarna för att andra investeringar ska kunna göras, såsom att hjälpa till att bygga upp rättsstaten. Men jag tror dels också på att blandinvesteringar såsom de vi gör i Swedfund är en väg framåt.

Utöver internationella initiativ (se faktaruta) har finansmarknadsministern på svensk nivå den 25 november hållit samtal med de största kapitalförvaltarna om hur en svensk standard för redovisning av koldioxidavtryck ska ta form.

– Många deltagare pekade på att det finns en gemensam vinning i att man använder samma metoder för att det då blir en bättre information för kunden, framför att man var och en för sig mäter på eget sätt, säger Per Bolund.

Finns det inte en möjlighet att de som inte vill redovisa sina avtryck ser fördelar med att det finns flera metoder?

– Ja, så kan det vara. De som känner att de inte får ett så bra resultat kanske vill undvika att det kommer ut. Men jag tror att de svenska aktörerna, om de kan gå före och redovisa med gemensam metod, skulle komma ganska bra ut i en internationell jämförelse, säger Per Bolund.

Han tror också att hållbarhetsredovisning är något som allt fler investerare kommer att kräva i framtiden, och misstänker att de fonder som inte kommer att vara med på redovisningen kommer att få det svårare att verka på de globala marknaderna.

– Det finns flera skäl till detta. Dels de moraliska där de helt enkelt vill investera för en bättre värld. Dels så vill investerare undvika klimatrisk, att de placerar sina tillgångar i projekt som snabbt kan visa sig vara värdelösa när ekonomin ställer om.

Till våren kommer Per Bolund att bjuda in till nya samtal med kapitalförvaltarna och se om de har kommit överens om en väg framåt.

– Har de inte det så har jag också sagt att jag kommer att titta på att gå lagstiftningsvägen i stället.

Per Bolund var på plats i Paris för att delta flera sidoevenemang och ministermötet, men han säger också att han erbjudit sig att föra bilaterala samtal om det skulle behövas i frågan om klimatfinansiering. Men trots att det, som vanligt, är knäckfrågan i förhandlingarna har det inte blivit så när Altinget träffar honom.

– Jag hörde att den danska finansministern var på väg ner men att han inte kom, det är ju i så fall synd. Det hade ju varit bra om vi var fler som kunde ta diskussionen, säger Bolund och beklagar att klimatet fortfarande ses som en renodlad miljöfråga och inte också en ekonomisk fråga.