Förnybartstriden: Vad är bäst i valet av flera onda ting?
(Foto: Fredrik Sandberg/TT)
En del miljöorganisationer har kritiserat Sveriges EU-ordförandeskap för att ha gått längre i bioenergikompromisserna än vad mandatet tillät. Men frågan är inte lika svartvit som kritikerna vill ge sken av.
Frustrationen hos ordförandeskapets förhandlare är stor för tillfället. Det är inte så konstigt. Inför det att Sverige tog över klubban var just den stundande slutförhandlingen om de framtida reglerna för bioenergin en av de främsta situationerna där svenskarna misstänktes vilja stoppa fingrarna i syltburken och dra nytta av ordförandeskapet.
Det var därför inte förvånande att många vände blickarna mot rapporteringen om att Sverige skulle inta en mer bioenergipositiv linje än vad mandatet medger.
Frågan är hur unionen ska ställa sig till utfasning av stöd till anläggningar som använder bioenergi från skogen för att producera endast el.
Har Sverige i sin ordförandeskapsroll gått i en mer bioenergivänlig linje än vad rådets mandat medger? Vid en första anblick verkar så vara fallet. Företrädare för vissa skogsförsvarande miljöorganisationer har slagit larm.
De trevliga undantagen
Men frågan verkar ha varit mer komplex än så, en bild som bekräftas av flera samtal med källor..
Förvisso föreslås en mindre omfattande utfasning. Men frågan är vem som förändringen görs för.
För sett utifrån vissa perspektiv – så är det snarast EU-parlamentet som har en mer ”bioenergivänlig” linje. Detta förhållande gäller just i denna situationen – och inte i andra. Det innebär att ordförandeskapet behöver hitta ett nytt mellanläge som kan accepteras av alla parter. Förhållandet ska bland annat bero på de undantagsskrivningar som föreslagits för när utfasningen inte behöver ske och rör exempelvis frågan om hur länge de fortsatta stöden ska få betalas ut.
Sett till medlemsländernas reaktioner är frågan om utfasningslinjen som föreslogs ens har en framtid. Bara tre länder kunde backa upp den föreslagna kompromisstexten när lagstiftarna möttes första gången för någon vecka sedan. Och samtidigt kan det tilläggas: Sverige använder inte sig av dessa stöd.
Ett långkok
Frågan var också het i den förra förhandlingen om förnybartdirektivet. Då pekades det på att det skedde stora importer till EU-länder från USA för att mata tidigare kolkraftverk med pellets. Det som orsakade mest debatt var att dessa pellets kom från uppseendeväckande källor, där bland annat rent virke användes för ändamålet.
Den centrala frågan nu är hur ska EU se på stöden framöver.
Det är inte i alltför många sammanhang som de används. Men i skuggan av unionens energikris bolmar kolrök än en gång från många skorstenar. För någon form av energi behövs det.
Några som jag pratat med undrar är om det kanske då inte är ”bättre” med lite lösare tyglar för dessa stöd, om det innebär att ”grönt” kol eldas upp framför ”svart”. Samtidigt väcker företrädare i förhandlingen frågan om vad som händer om stimulansen blir för stor.
Oroande rapporter från bland annat sydöstra Europa pekar i den riktningen.
Långt ifrån över
Ställs det upp ett falskt motsatsförhållande här ovan? I så fall är jag den första som gärna tar emot inspel.
Men det är till synes oavsett en känslig balansgång som lagstiftarna och det svenska ordförandeskapet har framför sig. Så en sak är klar: Det kommer att bli intressanta veckor framöver – och vi är nog många som nagelfar kompromisserna som läggs på bordet.
Den 29 mars talas det om avgörande trilog i Bryssel. Men vi får se. Veckans trepartssamtal mellan lagstiftarna stötte som sagt på patrull. Nya tag väntas dock kvickt – på tisdag siktar de på att samlas igen.
Fotnot: Artikeln har uppdaterats med några förtydliganden efter publicering
Altinget bjuder på gratis EU-läsning under hela ordförandeskapet
Nästa budget blir ett vägval för Tidöregeringens miljöpolitik
