Kan man både skydda och bruka den fjällnära skogen?

Debatt15 april 2021 kl. 3:00 | Skriv ut

Skogsutredningen är ute på remiss. Förslaget att göra den fjällnära skogen till nationalpark och upphöra med skogsbruket innebär höga samhällskostnader. Satsa i stället på aktivt men naturnära skogsbruk, skriver Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel.

Agneta Ögrens skogsutredning är ute på remiss. Ett redan kontroversiellt förslag är att den fjällnära skogen ska bli nationalpark. Ett problem med förslaget är höga samhällskostnader och att flera intressenter och politiska partier redan har positionerat sig i frågan. Låt oss fundera lite på dessa skogars historia.

1800-talets skogar

I mitten av 1800-talet fanns inga egentliga skogslagar och skogsbruket var därför helt avreglerat. Den snabbt framväxande skogsindustrin fick ökande betydelse för landets exportintäkter och ett exploaterande skogsbruk kom snabbt att framkalla diskussioner om hur skogens skulle skötas för att inte en framtida virkesbrist skulle uppstå.

Tidigt kom Lappmarkslagen om utsyningstvång för lappmarkerna i Västerbottens och Norrbottens län. Skälet till denna reglering var att förhindra ett skogsbruk som innebar överexploatering av skogsresursen och säkerställa en ordnad avverkning med skogsvårdande innehåll. Den skogsskötsel som bedrevs byggde på något som vi i dag skulle kalla hyggesfritt skogsbruk. Träd som var ”mogna” avverkades och föryngringen av ny skog skedde genom frösådd från kvarvarande träd.

Osäkerhet kring metoder

Skogens stora ekonomiska betydelse gjorde att politikerna oroade sig för uthålligheten i skogsbruket. En ständig utmaning var att hitta säkra metoder att återbeskoga mark som avverkats. Osäkerheten om lämpliga föryngringsmetoder i den timmerblädade norrländska skogen var särskilt stor. Forskning och praktik gav med tiden allt säkrare metoder att föryngra skogen. Från 1950-talet blev föryngringsavverkning med trakthyggen följt av skogsodling, det vill säga plantering och sådd, den dominerande metoden även i Norrland och Lappmarkslagen behövdes inte längre.

”En aktiv omställningsfas”

Att ställa om ett landskap brukat med hyggesfria metoder till ett trakthyggesbrukat landskap med jämn ålderklassfördelning av likåldriga bestånd tar lika lång tid som omloppstiden för ett normalt skogsbestånd att utvecklas från planta till skördemogen skog. I det fjällnära området innebär det att det tar 100–120 år att genomföra denna rationalisering och verksamhetsutveckling. Med tanke på att processen inleddes så sent som 1950 betyder det att skogsägare inom det fjällnära skogsområdet befinner sig i en aktiv omställningsfas.

Skogen i nordvästra Sverige innehåller därför alltjämt stora områden där trädkontinuiteten fortfarande kan anses som obruten. Halva den fjällnära skogen med de högsta naturvärdena är redan skyddad. Man kan då fråga sig om alternativen för den andra halvan enbart är att undantas från skogsbruk eller att låta trakthyggesbruket fortgå.

Ersättning och ekonomiska effekter

Ett alternativ som möjligen förbisetts vore att återgå till den gamla Lappmarkslagens grundprinciper och enbart tillåta skogsbruk med hyggesfria metoder på marken som brukas. Eftersom skogsbruk är pågående markanvändning innebär förbud mot normal verksamhetsutveckling och rationalisering av skogsbruket att ersättning för denna inskränkning måste utgå till markägarna.

Om man antar att arealen skog som beläggs med restriktioner uppgår till 500 tusen hektar och att huvuddelen av den årliga tillväxten tillvaratas med hyggesfria metoder visar Riksskogstaxeringens data att cirka 1 miljon kubikmeter årligen skulle kunna skördas. Det är i princip dubbelt så mycket som avverkats per år de senaste åren där en stor del av tillväxten inte skördats mycket på grund av den osäkerhet som rått om villkoren för skogsbruket i området.

Om ersättningen till skogsägarna skulle uppgå till 100 kronor per avverkad kubikmeter motsvarar det ungefär hur mycket dyrare det är att avverka skog med hyggesfria metoder jämfört med trakthyggesbruk. För samhället skulle kostnaden då uppgå till cirka 100 miljoner kronor per år samtidigt som virkesflödet från det fjällnära området skulle fördubblas jämfört med dagens nivåer. Lite beroende på hur man räknar kan förädlingsvärdet av den skördade skogen uppgå till minst 1 miljard kronor årligen. Alternativet att göra hela området till nationalpark och att skogsbruket upphör kostar i storleksordningen 20 miljarder.

Säkerställ unikt skogsområde

Ett mer aktivt men naturnära skogsbruk kan skapa mer sysselsättning i vår glesaste glesbygd, öka virkesskörden, öppna för möjligheter att utveckla besöksnäringen i en storslagen intakt fjällnära skogsmiljö, upprätthålla skogsbilvägnätet som en viktig del i transportinfrastrukturen i området, underlätta för renskötseln och säkerställa ett för Europa unikt skogsområde med stora områden där trädkontinuiteten upprätthålls.

Vore det inte värt att utreda ett sådant förslag närmare?

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

KOMMITTÉDIREKTIVKommittédirektiv: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

Regeringen har tillsatt en utredning.

Skogsutredningen är ute på remiss. Förslaget att göra den fjällnära skogen till nationalpark och upphöra med skogsbruket innebär höga samhällskostnader. Satsa i stället på aktivt men naturnära skogsbruk, skriver Tomas Lundmark, professor i skogsskötsel.

1800-talets skogar

Osäkerhet kring metoder

”En aktiv omställningsfas”

Ersättning och ekonomiska effekter

Säkerställ unikt skogsområde

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

Dokumentation

Debatt på Altinget

Detta är en opinionsartikel som speglar skribentens åsikter

Läs miljö och energi gratis i 14 dagar

Få en politisk överblick gratis