Klarar de slutkörda förhandlarna att börja om?
(Foto: Mathieu Cugnot/ © European Union 2022 - Source : EP)
EU-parlamentet kan vara en politisk tryckkokare. Det visade sig i full kraft vid förra veckans utsläppshandelsomröstning. Nu är det frågan om en kort deadline gör att förhandlarna snabbt kan kravla sig ur skyttegravarna.
Efter att ha nynnat på ”Än slank hon hit och än slank hon dit, och än slank hon ner i diket” några dagar så kom jag på vad det kom sig av. För när EU-parlamentariker ska sätta ner foten kring vilken hållning de ska ta till reformen av utsläppshandeln, så är det inte alltid lätt att avgöra hur och varför saker och ting landade där de gjorde.
Men en sak var klar – det var inga nådiga toner som uttalades från de politiska företrädarna efter att slutomröstningen föll förra veckan.
Kan de få med sig grupperna?
Nu har förhandlarna fått några dagars vila på hemmafronten och i Bryssel. Efter att utsikterna till en höger-, respektive vänstermajoritet, ser ut att ha fallit – vänds blickarna främst mot den socialdemokratiska, liberala och kristdemokratiska gruppen, som tillsammans kan skapa majoritet om de kommer överens.
Det innebär att två svenskar och en tysk, Jytte Guteland (S), Emma Wiesner (C) och Peter Liese, är i hetluften tillsammans med sina närmaste kollegor. Klarar de att slicka såren och baxa fram kompromisser som kan samla en majoritet i parlamentet?
Skon klämmer på flera håll. Kanske främst för att det råder delade meningar i parlamentet om klimattullslösningen på den så kallade koldioxidläckagefrågan – där europeiska firmor skulle flytta utanför regionen om de får betala ett högre pris än konkurrenterna – faktiskt fungerar i praktiken.
Från M+KD-gruppen vill man förvisso fasa ut den nuvarande lösningen – den fria tilldelningen – till förmån för att övergå till klimattullarna. Men det var oacceptabelt för kristdemokraterna i EPP att gå så långt som den liberala och socialdemokratiska gruppen kunde tänka sig, och helt fasa ut gratisutsläppsrätterna till 2032 Samtidigt fanns det inte heller någon acceptabel lösning på exportrabattfrågan ur den gruppens perspektiv.
Till vilken nytta?
Från den socialdemokratiska gruppen var inte heller förslaget som fördes fram från M+KD-gruppen acceptabelt, då den bland annat anses i praktiken skjuta gränsjusteringsmekanismen i sank. Detta eftersom exportrabattlösningen i det paketet ansågs göra tullarna protektionistiska.
I vågskålen ligger ett antal olika tankenötter att knäcka. Den främsta rör kanske förmågan att på EU-nivå få ner utsläppen utan att det som tillverkas också förlorar konkurrensförutsättningarna. Det senare gäller framför allt på den globala marknaden, och från den liberala mittgruppen hoppas man nu att färre hårdsmälta exportrabatter antas i en slutposition från parlamentet.
Det talas om att en slutprodukt skulle kunna landa nära den liberala gruppens röda linje, att den fria tilldelningen fasas ut samtidigt som tullarna införs under åren 2026-2033. Ovanpå det får EU-kommissionen kniven mot strupen att ta fram en lösning för exporterande bolag som säljer på marknader utan ett utsläppspris.
Räkna med mer rävspel
Återstår att se om något mer behöver ingå i paketet. Det finns såklart ett antal andra stridsfrågor som de olika grupperna gärna vill ska förändras när frågan nu ser ut att kunna tas upp igen i hela parlamentet nästa vecka.
Men sett utifrån de förhandlare som fram tills i onsdags trodde att de var färdiga med det värsta arbetet, kan det vara en fördel att inte öppna upp för brett.
Under tisdagen håller miljöutskottet en omröstning om de är redo att skicka vidare de tre förslagen i utsläppshandelspaketet igen till resterande parlamentet. Håller tidsplanen hinner fortsatt parlamentet före ministerrådet. Den som tycker att det är viktigt att reformen inte skjuts fram i tiden än mer får nog hoppas att Guteland, Wiesner och Liese sovit gott i helgen.
Hur man inte lyfter en miljökonferens
Var ska de hitta sex miljoner ton i minskade utsläpp?
