"Låt skogsprogrammet bidra till en växande bioekonomi"
DEBATT. Nationella skogsprogrammet kan bli språngbrädan till en växande bioekonomi. Tre viktiga åtgärder är att utreda artskyddsförordningen, begränsa hur mycket skog som får undantas från brukande och ett samhällskontrakt för en växande bioekonomi, skriver Torgny Hardselius och Jonas Eriksson från Norra Skogsägarna.
Av: Torgny Hardselius och Jonas Eriksson
ordförande och medlemschef, Norra Skogsägarna
Tempot i klimatarbetet måste skruvas upp för att hejda den globala uppvärmningen. Sverige har förutsättningarna att sätta sig i förarsätet, ta på sig ledartröjan och visa världen att det är möjligt att ställa om till ett hållbart samhälle. Genom att fasa ut fossila råvaror och ersätta dem med förnybara alternativ kan vi ställa om till en cirkulär bioekonomi där vi låter atmosfären hämta andan.
Låt det nationella skogsprogrammet bli en språngbräda till visionen om en växande bioekonomi som bidrar med jobb och hållbar tillväxt i hela landet. För detta krävs att regeringen fastställer skogsprogrammet i en proposition, där strategi- och åtgärdsförslagen från arbetsgrupp tre och fyra utgör kärnan i det svenska skogsprogrammet.
Samhällskontrakt för bioekonomin
Tillväxtanalys och Statistiska centralbyrån uppskattar i en ny analys att bioekonomin står för 11,3 procent av Sveriges BNP och 22,9 procent av den totala varuexporten. För att bioekonomin ska fortsätta att växa måste mer satsningar göras på forskning och innovationer. Regeringen behöver beakta drivkrafterna hos landets privata skogsägare att fortsätta investera i ett aktivt skogsbruk och biologisk mångfald. Få branscher kräver samma långsiktighet som skogen. Den långa omloppstiden i skogen innebär att brukandet sker med omtanke för kommande generationer. Samhället måste därför skapa enkla, långsiktiga och förutsägbara regelverk. Skogsägare måste veta att investeringar som görs i form av föryngringar och skogsvård senare kan skördas. Några av de viktigaste åtgärderna i skogsprogrammet är därför att skyndsamt utreda artskyddsförordningen, sätta ett tak för hur mycket skog som får undantas från brukande och teckna ett samhällskontrakt för en växande bioekonomi.
Välj rätt grupp och rätt förslag
Tyvärr har arbetsgrupp två - som fokuserat på virkesproduktion, övriga ekosystemtjänster och naturens gränser - misslyckats med att formulera en tydlig strategi för hur tillgången på råvara ska säkras. Istället dominerar förslag som riskerar att begränsa skogsägarnas rådighet att bruka sin skog och bidra till mer byråkrati. Skogsproduktion är Sveriges internationella bidrag för att vända den globala uppvärmningen. Genom ett aktivt skogsbruk, där råvaran används för att substituera fossila produkter med biobaserade material, har Sverige möjlighet att exportera klimatnytta till länder som saknar dessa förutsättningar.
Skogsprogrammet behöver därför tydligare betona vikten av hög skogsproduktion och skapa förutsättningar för en god skogsekonomi för landets skogsägare. Paradoxalt är det arbetsgrupp tre, och inte arbetsgrupp två, som lyfter fram en strategi för att stärka grundläggande tillgångar och trygga tillgången till råvara för ett optimalt värdeskapande. Åtgärdsförslagen för en näringspolitik för stärkt konkurrenskraft, stimulans av urbant träbyggande, att säkerställa en väl fungerande infrastruktur och genomförandet av ett nationellt skogsprogram inom ett bioekonomiskt ramverk är mycket positiva förslag.
Släng kilometerskatten i papperskorgen
Klimatförändringarna väntar inte, nu måste vi på allvar lyfta fram den aktivt brukade skogens roll i det hållbara samhällsbyggandet. Släng utredningen om en kilometerskatt i papperskorgen och låt skogsprogrammet bli verktyget för en växande bioekonomi med jobb och tillväxt i hela landet. Vi måste alla hjälpas åt att få hela samhället att haja att brukad skog och livskraftig landsbygd är förutsättningar för ett hållbart samhällsbyggande med utvecklad välfärd.
Sverige behöver ett skarpt energieffektiviseringsmål
"En hållbar tillväxt är inte möjlig"
