Reduktionsplikten under lupp – men vad har de att välja på?

Det är inte det lättaste att få grepp om alla de pågående processer som påverkar spelreglerna för att nå politiskt satta mål.

När det gäller reduktionsplikten – eller kravet på att via inblandning av biodrivmedel i soppan minska utsläppen – har det varit särskilt knivigt de senaste veckorna.

Styrmedlet i fråga har varit avgörande för att riksdagspolitiken ska ha kunnat säga att ”det finns en plan för att nå 2030-målet” för transportsektorn. Nuvarande beslutade ramar fick dessutom stöd av sju av åtta partier i juni 2021.

Men, därefter har det gått fort. Redan innan den ryska invasionen av Ukraina inleddes backade KD, och därefter har buden duckat tätt.  

I torsdags beslutade riksdagen – i samband med att den gav grönt ljus till regeringens femte extra ändringsbudget för året – att kasta in ytterligare ett vedträ i debatten.

”Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag om hur nivåerna för inblandning av biodrivmedel tillfälligt kan justeras för att sänka drivmedelspriserna under 2022 och tillkännager detta för regeringen.”

Samråd inte lika centralt

Till skillnad från när frågan först väcktes så har en intressant bisats fallit bort i den slutliga texten, som fick stöd av alla partier förutom C och MP (även om S hade invändningar bakom sitt stöd).

Utskottsinitiativet som las fram den 17 mars, då med uppbackning av M, SD, KD, L och V, avslutades nämligen med bisatsen ”i samråd med drivmedelsleverantörer och andra berörda aktörer.”

Den meningen var central för bland annat Liberalerna, enligt partiets trafikpolitiska talesperson, just eftersom de ville se till att styrmedlet i sig inte hotas. Men nu har den fallit bort.

Orsaken ska enligt de pådrivande Moderaterna vara att bisatsen inte behövdes för att arbetet redan var igång. Men samtidigt kommer också andra signaler. Nämligen att branschrepresentanter inte är helt pepp. ”Det blir knepigt”, var Drivkrafts Sveriges svar till Altinget förra veckan. Svebio var ännu tydligare: ”Vi är givetvis emot att ändra kvoten för innevarande år.”

Att ”frysa” inblandningsnivåerna nästa år, såsom S-regeringen föreslagit, går däremot hem hos branschrepresentanter. Så länge som man sedan går vidare för att nå målen till 2030.

För styrmedlet är inte bara viktigt för att politiken ska nå sina mål. Det har även blivit en viktig spelregel för att branschaktörer ska kunna leva upp till sina egna uttalade ambitioner. Det stabila investeringsklimat som det var tänkt att förra årets riksdagsbeslut skulle ge hänger nu sannerligen löst.

Räcker ändrade tongångar från Bryssel?

”Det är lugnt – efterfrågan finns i EU” har varit ett återkommande motargument från försvarare till de nya buden.

Men även om förnybartdirektivet förvisso höjer ambitionerna något genom att höjda den särskilda kvoten på avancerade biobränslen på 2,2 (icke dubbelräknade) procent i mixen till 2030, så har den inte helt övertygat aktörerna. Mål utan medel är inte mycket att hänga i granen, är ett av svaren.

Inte heller den uppdaterade ansvarsfördelningsförordningen, eller en särskild utsläppshandel för transportsektorn, har hittills fått bolagsstyrelser att riktigt hoppa av glädje. Vissa spanar man på de nya EU-kraven för flyget och sjöfarten som en garant, men snarast har tongångarna från branschröster varit ytterst kritiska till att just reduktionsplikten nu hamnat i skottgluggen.  

Byggstart har dröjt

Hur går det då med att bryta det stora importbehovet av biodrivmedel? Även om det finns ett antal projekt på g, så har ”inte spaden satts i marken” på många andra, med exempelvis Preemraff Lysekils omstöpning som kanske det mest uppmärksammade.

Det har förvisso kommit ett antal styrmedel som sammantaget skulle bädda för att stimulera ökad inhemsk produktion, samtidigt som flera av de känsligaste knäckfrågorna rörande ”fulpalmolja” löstes ut.

Men än dröjer den där omtalade vågen av projekt som behövs för att få kalkylen att gå ihop. Här kan en fråga sig vad som hänt med januaripartiernas beställning till Energimyndigheten om att ta fram ytterligare styrmedel. Hittills har den inte skickats på remiss från regeringen.

Vad är planen där? Altinget får inget svar från energiminister Kashayar Farmanbar (S) förutom att ”beredning pågår”. Argumentet om självförsörjning på biodrivmedelsfronten får sig kanske en ytterligare skjuts, nu när införseln av den ryska oljan ser ut att strypas?

Vad ska fylla ett eventuellt tomrum?

Frågan som återstår för politiken att svara på blir dessutom: Hur ska klimatkalkylen egentligen gå ihop när höjda ”pumppriser” samtidigt får politiken och partierna att vackla?

Klimatsmartare soppa behövs i den befintliga flotta som rullar på våra vägar – om inte transporteffektivisering ska bli en mer överordnad melodi, ovanpå det som redan nämns i reseavdragsreformen. Elektrifieringen räcker i alla fall inte, enligt uppgifter från de experter Altinget talat med.

Och apropå det där med måluppfyllelse. På det området tillkom ytterligare beställningar också i torsdags, för nu läggs även inrikesflyget till i 70-procentsmålet i Miljömålsberedningens förslag.

Det är ingen avundsvärd uppgift de har, det gäng på Energimyndigheten som på ett förkortat mandat ska leverera kontrollstationen för reduktionsplikten till mitten av september. 

jacob@altinget.se