"Regeringen har spelat bort korten i klimatpolitiken"

Av: Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker

Trots att Sverige är det land som ligger absolut längst fram i klimatarbetet är det vi som får det absolut tuffaste betinget i EU-kommissionens förslag till hur utsläppsminskningarna i den icke-handlade sektorn ska fördelas mellan EU-länderna. Hela 40 procent, relativt 2005 års nivåer, ska Sverige minska utsläppen inom den icke-handlade sektorn. Samtidigt behöver länder som ligger långt efter Sverige knappt göra någonting. I värsta fall tillåts de till och med öka sina utsläpp. Detta trots att klimatåtgärder i Sverige är långt mycket mer kostsamma än i exempelvis Bulgarien.

Inte oväntat

Men det är tyvärr inte särskilt oväntat. Svenska regeringsföreträdare har allt sedan regeringsskiftet år 2014 kommunicerat att Sverige ska vara mer ambitiösa och gå ännu längre före resten av världen på klimatområdet. Att den av regeringen tillsatta Miljömålsberedningen dessutom bara en knapp månad innan EU-kommissionen presenterade bördefördelningen meddelade att Sverige, utan närmare koordination med övriga medlemsstater, skulle gå än längre gjorde knappast saken bättre. För det svenska inhemska målet till år 2030 motsvarar nämligen en utsläppsminskning på 58 procent jämfört med 2005 års nivå, alltså långt över det EU-gemensamma målet om 30 procents utsläppsminskning i den icke-handlande sektorn. Tyvärr har detta, förvisso fullt förståeligt, från EU-kommissionens sida tolkats som att man kan lasta över beting på Sverige istället för att bråka med andra mindre villiga medlemsstater.

Nu står det svart på vitt att de svenska ansträngningarna inte resulterat i att Europas utsläpp minskar i snabbare takt. Det enda regeringen lyckats med är att se till att Sverige får ta en större del av kostnaden. Man kan förstås skylla på orutin, men om regeringen verkligen hade för avsikt att inte bara plocka inrikespolitiska poänger utan faktiskt bidra till sänkta europeiska utsläpp så borde de ha spelat sina kort bättre.

EU ensamt kan inte rädda klimatet

Men att enbart fokusera på de europeiska utsläppen räcker inte heller. För faktum är att EU i dag står för cirka nio procent av de globala utsläppen och att helt sudda ut dem kommer inte stoppa klimatförändringarna eller leda till att vi klarar 1,5-gradersmålet som sattes i Paris. På samma sätt som vi i Sverige sakta men säkert börjat inse att hur mycket vi än minskar våra utsläpp på egen hand så räcker det inte, så måste vi genomföra samma resa inom EU. EU kan helt enkelt inte rädda klimatet på egen hand, på samma sätt som Sverige måste samarbeta med övriga Europa måste EU samarbeta med resten av världen.

Därför är det svenska agerandet inför att EU:s bördefördelning presenterades ett avskräckande exempel. Alldeles oavsett regeringens avsikt så resulterade det i inget mer än politiskt poserande och högre kostnader för svenska skattebetalare.

Måste gå före på riktigt

Ska vi klara av att rädda klimatet måste Sverige och EU gå före på riktigt, och det innebär mer än bara sänkta utsläpp. Det innebär fortsatt sänkta utsläpp i kombination med en stark ekonomi som ger förutsättningar för fler européer att förverkliga sina drömmar och mål. För hur ska vi annars kunna motivera länder som Kina, Indien och USA att följa efter? Kina tänker fortsätta öka sina utsläpp till år 2030, Indien vill inte ens diskutera ett datum där ökningen ska upphöra och i USA så möter de klimatinitiativ som trots allt tas stort motstånd. För mig är det uppenbart att den skrämseltaktik som är dominerande i klimatdebatten inte fungerar. För om den gjorde det så hade dessa länder redan nu på allvar tagit tag i sina utsläpp.

Just därför är fokus på kostnadseffektivitet i klimatpolitiken så viktigt, för ineffektiv och dyr politik är i ett globalt perspektiv snarare avskräckande än inspirerande. Och just därför är den svenska regeringens agerande i processen inför beslutet om EU:s bördefördelning ett sorgligt exempel på riktigt dålig klimatpolitik.

debatt@altinget.se