Replik: Skogsnäringen bör kompensera Birgitta
REPLIK. Mellanskog struntar i sitt ansvar och skyller i stället på Skogsstyrelsen. Det är inte vackert. Den rimliga lösningen är att näringen kollektivt kompenserar dem som förlorar på nyckelbiotoper, skriver miljökonsulten Magnus Nilsson.
Miljökonsult och författare till ”Skydda lagom – en ESO-rapport om miljömålet Levande skogar”
I Altinget (16/6 2020) berättar ledningen i skogsägarföreningen Mellanskog om medlemmen Birgitta, som avstod från att sälja sin skog sedan inventerare från Skogsstyrelsen konstaterat att 70 procent av fastigheten utgjordes av så kallad nyckelbiotop, vilket radikalt sänkte marknadsvärdet.
För stora köpare av svenska skogsprodukter, som Tetrapak och Ikea, är hög miljöprofil avgörande. Därför vill de märka sina produkter med skogscertifieringssystemet FSC:s logotyp.
För den svenska skogsnäringen är FSC-loggan värd miljarder. Men FSC-produkter får inte innehålla fibrer från nyckelbiotoper. Av ekonomiska skäl bojkottar svenska skogsföretag därför sådant virke.
Osant påstående
Mellanskogsföreträdarna skriver ”Vad som är en nyckelbiotop avgörs av myndigheten Skogsstyrelsen.” Det är osant.
Skogsstyrelsen har definierat begreppet ”nyckelbiotop”, men det är industrins och virkesköparnas ansvar att säkra att nyckelbiotoper identifieras och undantas från avverkning.
Skyll inte på Skogsstyrelsen
De flesta markägare har inga eller få nyckelbiotoper och har enbart fördelar av systemet. Mellanskog och andra virkesköpare lämnar sådana som Birgitta, med väldigt stora andel nyckelbiotop, i sticket.
Den rimliga lösningen är att näringen kollektivt kompenserar Birgitta och andra förlorare. Mellanskog struntar i det ansvaret och skyller i stället på Skogsstyrelsen. Det är inte vackert.