Slutreplik: Det behövs en öppen diskussion om lösningarna på energifrågan

Af Jonas Kristiansen Nøland, Martin Hjelmeland och Samuel Estenlund
Docent, institutet för elektrisk energi, Norges Teknisk-naturvetenskapliga universitet (NTNU), postdoktor, institutet för elektrisk energi (NTNU) och doktorand, industriell elektronik och automatisering, Lunds universitet

I sitt svar den 7 september till vårt debattinlägg den 31 augusti påstår Filip Johnsson och Lisa Göransson att det är vi som polariserar debatten. Men faktum är att vi förhåller oss teknikneutrala. Alla fossilfria energikällor har sina fördelar och nackdelar och kan spela olika roller i den omställning vi står inför.

Vindkraft inte kostnadsoptimal

Vindkraftens viktigaste egenskap är att den kan avlasta Nordens enskilt viktigaste kraftslag, vattenkraften, genom att vatten sparas i magasinen när det blåser, så att detta vatten kan användas senare. Här skulle kärnkraft som baskraft kunna frigöra vattenkraftsflexibilitet ytterligare och öka samspelet mellan vattenkraft och vindkraft. Men det finns fortfarande gränser för hur hög andelen väderberoende produktion kan bli innan den inte längre är lönsam och möjlig ur ett leveranssäkerhetsperspektiv.

Det råder stor osäkerhet om ett nollutsläppsscenario som primärt bygger på vindkraft kommer att vara ekonomiskt hållbart. Johnssons och Göranssons scenario ger ett genomsnittligt elpris på €26/MWh (31 öre/kWh), men 7000 timmar per år är snittelpriset under €14/MWh (17 öre/kWh). Detta innebär att vindkraften riskerar att inte täcka mer än hälften av sina livscykelkostnader år 2050, som är cirka €29/MWh (35 öre/kWh) enligt den danska energimyndighetens prognoser. Det är ironiskt att deras egna resultat visar att det inte är sant att "samtliga tekniker tjänar in sina kostnader". Frågan uppstår då: Vem ska subventionera den ”kostnadsoptimala” vindkraften?

{{toplink}}

En annan svaghet i Johnsson och Göranssons arbete är deras påstående om att det skulle vara kostnadsoptimalt att avveckla all kärnkraft i Sverige. Det står i motsats till IEA som säger att livstidsförlängning av kärnkraft är det mest kostnadsoptimala alternativet för att säkerställa planerbar, fossilfri produktion, till en kostnad av cirka €30/MWh (36 öre/kWh). Samtidigt kommer redan avbetald kärnkraft att kosta drygt €20/MWh (24 öre/kWh).

Modell inte vetenskapligt granskad

Deras egna resultat visar alltså att deras ”kostnadsoptimala” scenario inte är kostnadsoptimalt. Vi är i kontakt med Johnsson och Göransson för att försöka förstå hur de tar hänsyn till de faktorer de lyfter fram i sitt svar, då detta inte tydliggörs i rapporten. Men redan nu kvarstår ett antal brister i deras arbete som ger oss anledning att ifrågasätta resultaten.

För det första är deras modell inte verifierad mot historiska data när det gäller elpriser och driftmönster för vattenkraft. Modellen är dessutom varken granskad av vetenskapliga experter före publicering, eller transparent nog för att kunna granskas efter publicering.

För det andra bygger deras scenario på antagandet att risken för nollpriser eller negativa elpriser från vindkraft kan undvikas genom en massiv utveckling av flexibel vätgasproduktion. Att gå från el till väte och sedan åter till el har för närvarande en verkningsgrad på cirka 25 procent, vilket gör det till en kostsam och ineffektiv metod för att lagra energi. Om 25 år hoppas man att denna verkningsgrad har ökat till 35 procent. Flexibel vätgasproduktion i stor skala är ännu inte en etablerad teknik. Det innebär alltså betydande tekniska och ekonomiska risker att förlita hela omställningen på den.

För det tredje anser vi att alla kraftslag måste få komma på banan i klimatkampen. Energiomställningen går inte tillräckligt snabbt i dag, och historiskt sett har kärnkraften visat sig vara den snabbaste och mest skalbara metoden för att minska utsläppen. Detta är en dokumenterad historisk verklighet, inte en hypotes.

Överväg alla fossilfria kraftslag

Om vi möjliggör för ny kärnkraft i dag, (kom ihåg att övriga fossilfria kraftslag har fått betydande statlig hjälp) kommer kärnkraften att hinna spela en betydande roll innan 2050. Därför blir det betydligt mer utmanande om vi ensidigt satsar på ett elsystem som är beroende av osäkra tekniker som ännu inte är etablerade i stor skala. Det är riskabelt att välja enbart de tekniker man personligen föredrar och bortse från kompletterande tekniker.

I våra ögon är det nödvändigt att överväga alla tillgängliga fossilfria kraftslag för att framgångsrikt navigera omställningen under de kommande 30 åren, med varje teknik bedömd utifrån sina tekniska och ekonomiska förutsättningar. Endast genom att kombinera styrkorna hos olika kraftslag kan vi nå våra gemensamma klimatmål.

För att uppnå detta behövs en öppen och balanserad diskussion som tar hänsyn till alla tillgängliga tekniker, särskilt mellan forskare. Därför krävs transparenta modeller och analyser för att säkerställa att de bästa lösningarna lyfts fram i en annars åsikts- och känslobaserad debatt. Det blir olyckligt att kalla en sådan nödvändig och öppen debatt för polariserande.

debatt@altinget.se