Svaf: De nära vattenkraftverken behövs
DEBATT. Låt oss höja samhällets krisberedskap genom de små insatser som behövs för att klara lokal elförsörjning från alla våra mindre vattenkraftverk, skriver Svensk vattenkraftförenings ordförande. Thomas Sandberg
Av: Thomas Sandberg
Ordförande Svensk vattenkraftförening
Behovet av krisberedskap börjar sakta men säkert komma på agendan i allt fler sammanhang. Hur ska vi hantera hot som naturkatastrofer, tekniska sammanbrott, terroristhandlingar? En av de viktigaste frågorna är elförsörjningen, där snart sagt alla vitala samhällsfunktioner kräver el för att fungera.
Där kan den småskaliga vattenkraften spela en mycket viktig roll. De mindre kraftverken (under 10 megawatt) är 1900 av landets totalt 2100 vattenkraftverk. När de byggdes i slutet av 1800- och början av 1900-talet fanns inga stora nät utan de tillkom för att förse fabriker och bostäder i närheten med el. De byggdes för vad som kallas ö-drift och hade därför förmåga att anpassa (balansera) produktionen i förhållande till förbrukningen.
Mindre kraftverk intressanta igen
När de stora näten och den storskaliga vattenkraften växte fram minskade successivt behovet av de mindre kraftverkens reglerförmåga. Nu har den blivit intressant igen i takt med att allt mer icke styrbar kraft från vind och sol matas in på näten. Reglerförmågan kommer också väl till pass vid ö-drift.
En mycket stor del av de mindre kraftverken ligger i eller nära orter av varierande storlek, från samhällen med några hundra invånare till mycket stora städer. I de större städerna finns ofta kraftvärmeverk som kan förberedas för ö-drift men i kanske tusen mindre städer och orter är vattenkraften det givna alternativet.
Många samhällen och städer har sedan medeltiden vuxit fram runt vattenkraften, vilket förstärktes under 1800-talet när de traditionella kvarnarna, sågarna, hamrarna, stamparna med mera övergick till kraftproduktion. Varför ligger Eskilstuna i Eskilstuna, Huskvarna i Huskvarna, Norrköping i Norrköping, Alstermo i Alstermo, Oskarsström i Oskarsström och så vidare? Och varför ligger alla bruksorter där de ligger? Svaret är förstås vattenkraften.
För ö-drift behöver de flesta vattenkraftverk mindre kompletteringar av teknisk utrustning och av styrsystemet. Den viktigaste utvecklingen måste ske av näten. Med en förhållandevis enkel sektionering av elnätet kan ett mindre vattenkraftverk hålla i gång kritiska samhällsfunktioner på lokal nivå. Vattenverk, reningsverk, telekommunikationer, bensinpumpar, affärer, skolor, vårdboenden med mera är avgörande för att ett samhälle ska fungera hyggligt även i ett krisläge.
Myndigheter och kommuner måste agera
Men också myndigheterna måste utvecklas. Ansvaret för elberedskapen är splittrat mellan Energimyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Svenska kraftnät på ett svåröverskådligt sätt. Lokalt måste kommunerna tillsammans med de lokala nätägarna (som ofta är kommunalt ägda bolag) engagera sig i frågan.
Ett par pågående projekt ska nämnas. Att Ludvika, med sin stora kompetens inom elkraft, är tidigt ute förvånar inte. Ett annat exempel är det kommunalt ägda Ålem Energi, som driver ett projekt i Blomstermåla i (i östra Småland) där också utrustningsleverantörerna Bevi och Turab liksom Sweco och Svensk vattenkraftförening är engagerade.
De nära kraftverken behövs
"Normala kriser" i elförsörjningen har på senare år huvudsakligen varit att överföringen brutit samman. Då har man lokalt ingen glädje av de stora vattenkraftverken långt borta. Då gäller det att i stället kunna använda de lokala resurser som finns – som alla mindre vattenkraftverk. Låt oss höja samhällets krisberedskap genom de små insatser som behövs för att klara lokal elförsörjning från alla våra mindre vattenkraftverk.
Vi-skogen: Företag måste ta ansvar för sina utsläpp
Norrskog: Skogsstyrelsen, storkapitalet och miljörörelsen blundar hårt
