Svensk klimatfinansiering fördelas över lång tid
KLIMATFINANSIERING. Regeringen lyfter gärna fram att Sverige är den största givaren per capita till FN:s nystartade klimatfond Gröna fonden. Men Sveriges inbetalningar sträcker sig över nio år, till skillnad från de andra stora givarna som betalar på mindre än halva tiden.
Fyra miljarder kronor har Sverige lovat att bidra med till Green Climate Fund, FN:s nystartade klimatfond. Det gör Sverige till en av fondens absolut största givare – och den allra största givaren per capita. Det brukar regeringen lyfta fram.
Det finns dock en avgörande skillnad mellan Sveriges bidrag och de andra givarna som lovat bidra med stora summor till fonden, per land eller per capita. Det är att Sveriges hela löfte inte ska uppfyllas under finansieringsperioden 2015-2018, utan inbetalningarna har delats upp på nio år och sträcker sig ända fram till år 2023. (För exakta årliga summor, se under Dokumentation.)
Japan, Tyskland, Norge, Storbritannien och Frankrike har däremot inbetalningsplaner som håller sig inom finansieringsperioden, 2015-2018, det vill säga fyra år. Det framgår av de avtal som länderna har skrivit med Gröna fonden; de fem länderna hör tillsammans med Sverige till de största givarna.
Hälften kvar när det är dags att lova mer
Inför 2019, när fonden gör en ny finansieringsrunda för att få in mer pengar, kommer Sverige alltså ha mer än hälften kvar av sitt första löfte att betala. Och Norge kommer att ha betalat in mer per capita än Sverige.
Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP) tycker att det finns en poäng med ett löfte som sträcker sig över längre tid.
– Vårt bidrag är över en längre period och relativt stort i förhållande till vår ekonomi. Det är ett förutsebart åtagande. Långsiktiga åtaganden är att föredra. Det är inte säkert att man får verksamhet år ett i en sådan här fond, säger hon till Altinget och poängterar att Sverige hör till de länder som levererat det man lovat.
Finansdepartementets sätt att räkna
Beskrivningen av Sverige som största givare per capita kommer inte ursprungligen från Romsons departement, förklarar hon.
– Det har varit en sådan beskrivning som finansdepartementet gjorde när man estimerade hur man ska beskriva den här summan. Att jämföra det svenska bidraget med det tyska bidraget till exempel. Då är det inte relevant att jämföra det nominella beloppet, utan att jämföra storleksordning per capita, säger Åsa Romson.
