"Vinnaren är den som får fram mest mat per kilogram kväve"
REPLIK. Det går förstås att minska användningen av mineralkväve med lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Men växterna som vi odlar och äter är obekymrade av politiken och har sitt biologiska behov. Det skriver Markus Hoffmann, LRF.
Markus Hoffmann
Expert vatten och växtnäring, LRF
Lennart Gladh och Jan Wärnbäck skriver att Sverige har tappat ledartröjan i arbetet med övergödning. Det är en bra och allvarlig fråga hur tävlingen faktiskt ser ut? Vinnaren är nog den som får fram mest mat per kilogram kväve och gör det med lägst påverkan på miljön, i det här fallet med lägst utlakning av kväve.
Inte möjligt att minska
Det stämmer att mängden försåld mineralgödselkväve inte ändrat sig mycket de senaste 20 åren. En sak som däremot hänt är att vi har blivit cirka 1,5 miljoner fler svenskar. Alla vill äta tre mål mat om dagen och vi äter i storleksordningen 5 kilogram kväve per person och år oavsett om vi föredrar vegetabiliskt eller animaliskt protein. Det är cirka 7 500 ton per år för 1,5 miljon människor.
Men vi äter inte hela växten som bonden odlar. Vi äter potatisen men inte blasten. Vi äter fröet och kärnan men inte halmen. För att få fram 7 500 ton kväve i ätliga växtdelar har växten behövt ungefär dubbelt så mycket kväve, det vil säga 15 000 ton. Så länge vi blir fler är det därför inte självklart att användningen av mineralgödselkväve kan minska betydligt. I alla fall inte om vi vill vara självförsörjande i så stor utsträckning som möjligt.
"Ingen avgörande betydelse"
Det går förstås att minska användningen av mineralkväve med lagstiftning och ekonomiska styrmedel. Men växterna som vi odlar och äter är obekymrade av politiken och har sitt biologiska behov. Om mindre mineralgödselkväve tillförs behövs motsvarade mängd från en annan källa. Det kan vara mer biologiskt fixerat kväve, mer kväve från gödsel från djur eller kväve från kommunerna. Nu har det börjat tillverkas mineralgödselkväve av rejektvatten i svenska kommunala avloppsreningsverk.
Det minskar behovet av nyfixerat mineralkväve. Det gör livsmedelsproduktionen mer robust och självförsörjande och maten kanske mer klimatsmart men för utlakningen och övergödningen har det ingen avgörande betydelse, växten vet inte varifrån kvävet kommer.
EU måste fundera mer
I länder där det inte förekommer en generell överdosering av kvävegödsel, som i Sverige, kommer alltså målen i EU:s Gröna giv om 20 procent mindre mineralgödsel behöva kompenseras med annat kväve. Hur det ska gå till kommer EU att behöva fundera en hel del över.
Jordbruksverket: Övergödning handlar om mer än handelsgödsel
