Sanna Rayman: Vilken politik kommer efter pandemin?

En månad har gått sedan 1 april, som var min första dag som chefredaktör för Altinget. En märklig månad. Fortfarande har jag inte jobbat en enda dag från vår redaktion. Istället jobbar jag hemifrån – precis som många av er som läser oss – och lär känna redaktionen online. Det är inte optimalt, men var och en som kan arbeta på distans i dessa pandemitider är förstås privilegierad. Långtifrån alla har möjlighet att fortsätta betala hyran tryggt undangömda från smittrisk.

Coronapandemin lär oss mycket, både på det privata planet och på samhällsnivån. Men hur många av lärdomarna sitter kvar efteråt? Många gånger tror vi att skeenden ska förändra samhället på djupet, men istället återgår det ofta till sin ursprungliga form, som om ingenting hade hänt.

Faktum är att förändring tar tid. När ett samhälle omformas sker det ofta i processer så långsamma och omärkliga att vi inte alltid uppfattar dem förrän de redan slagit rot. Vi pratar ofta om att politiken driver förändring, men frågan är hur ofta det stämmer. Det sägs ibland att politiken "gick före" i syfte att förändra normer när förbudet mot barnaga klubbades 1979, men i själva verket hade synen på barnaga skiftat rejält under över ett decennium före beslutet. När lagen stiftades fanns det alltså redan ett brett samhälleligt stöd för innehållet i lagen. De flesta ville följa den.