Utsatta barn omhändertas utan vetenskapliga metoder

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har nyligen utkommit med en skrift där de sammanställer de vetenskapliga metoder och insatser som fungerar bäst för att identifiera, stödja och hjälpa utsatta barn.

– Syftet är att försöka sprida kunskapen mer. Vi riktar oss inte bara till professionella utan hoppas att vi kan hjälpa även barn och unga, säger Knut Sundell, sakkunnig på SBU, till Altinget.

Ovetenskapliga metoder används

SBU:s undersökningar visar att det finns ett stort spektrum av olika typer av insatser som används av landets kommuner.

– Det kan finnas trettio olika insatser som kommunerna säger sig använda, men endast en bråkdel av dem är vetenskapligt utvärderade, säger han och fortsätter:

– Det måste inte betyda att metoderna är ineffektiva, men vi vet inte säkert. Alla kan dock inte vara lika effektiva.

Saknas egna uppföljningar

Han menar att detta borde motivera kommunerna att i större utsträckning själva följa upp resultatet av sina metoder.

Enligt Sundell är inte ekonomin det största hindret i dagsläget för att hjälpa barn och unga till en tryggare miljö.

– Det behövs mer kunskap och fler effektiva metoder.

SBU:s undersökningar visar att några av metoderna är det bara en kommun som använder.

– Då kan man undra hur det gick till när de skaffade sig den metoden, säger han.

"Gör som man alltid har gjort”

Knut Sundell ser att viljan att hjälpa utsatta barn är stark i Sverige men att det är oklart varför metoder och säkrare kunskap saknas. 

– Man gör många gånger som man alltid har gjort. Och utbildningarna har inte alltid gjort professionerna förberedda att arbeta med det här på ett strukturerat sätt, säger Sundell.

– Det behövs mer forskning inom området. 

Enligt Sundell har Socialstyrelsen inga nationella riktlinjer kring social barnavård eller insatser för utsatta barn.

Finns det inte en stor risk för bristande likvärdighet?

– Likvärdigheten finns ju inte eftersom man har väldigt många olika typer av insatser för samma målgrupp. Och vi vet inte om de är effektiva eller inte, eller om de bara inte är utvärderade.

"Saknas sammanhållen politik"

Juno Blom (L), talesperson i barnrättsfrågor, ser stora problem i barnrätten i omhändertagande av utsatta barn, men betonar att det på vissa håll görs bra insatser. 

– Det borde vara normen, säger hon till Altinget, och fortsätter:

– Men det saknas en sammanhållen politik. I teorin är alla överens om att barns rättigheter, trygghet och barndom är viktiga. Men i praktiken blir det något annat.

Hon menar att en viktig pusselbit är att ge socialsekreterarna rätt förutsättningar för att göra sitt jobb.

– Det är också viktigt att förskola, skola och polis också får kunskaper om rätt metod.

Barn blir brottsoffer

Enligt Blom är ett annat grundproblem att Sverige har en alltför stark föräldrarätt.

– När det är närstående som utsätter barn för våld eller försummelse blir barnet ett brottsoffer och vårdnadshavarna blir gärningspersoner, säger Juno Blom.

– Så länge vi inte tar ett samlat grepp om den här frågan kommer vi med all säkerhet framöver sitta med ungefär samma slutsatser.

Barnkonventionen löser inte problemet

– Barnkonventionen ska bli lag men det kommer absolut inte lösa problemen, det måste vi vara på det klara med. Däremot öppnas ett fönster mot att vi på ett tydligare sätt utgår från barns utsatthet, säger hon.

Enligt Juno Blom krävs utbildningsinsatser för att rusta professionerna som träffar utsatta barn, satsningar på forskning och rätt stöd när barn omhändertas.

– Vi behöver tillsätta en utredning och ta fram en nationell strategi för att bekämpa våld mot barn och se över förebyggande åtgärder och vårdnadshavares ansvar, säger Blom.

– Barns utsatthet är politikers skyldighet. Vi politiker i riksdagen ska utgöra en ryggrad och tydlighet för att visa att vi menar allvar. Det gäller även politiker på kommunal och regional nivå som ska vara en garanti på plats, där barnen finns. 

 

marie@altinget.se