M-politiker toppar lobbylistan

Altinget granskar parlamentarikernas redovisning av möten med intressenter. Följ hela kartläggningen här.

Sedan i somras genomförs en parlamentarisk utredning som ska ta ställning till införandet av ett lobbyistregister i Sverige. Tidigare utredningar har sagt nej, men internationella aktörer vill se större transparens och i EU-parlamentet har det snart gått en hel mandatperiod sedan skärpta transparensregler trädde i kraft.

Det var i början av 2019 som krav infördes på parlamentarikerna att rapportera in sina möten med intresseorganisationer i ett så kallat öppenhetsregister. I höstas skärptes kraven ytterligare. Altingets kartläggning visar dock hur svenska EU-politikernas registrering av sina möten med intressenter skiljer sig åt.

Noll möten

I samma granskning för två år sedan stack den dåvarande sverigedemokraten Peter Lundgren ut. Han hade inte registrerat några möten alls och ansåg det onödigt att träffa lobbyister. Inte heller under de senaste åren som politisk vilde har Lundgren rapporterat in ett enda möte.

Moderaternas EU-parlamentariker Jörgen Warborn (M) sticker däremot ut åt andra hållet. Han är den ledamot som vid Altingets senaste kartläggning den 19 januari registrerat flest möten, drygt 320 stycken, och håller inte med om att det skulle vara onödigt att träffa intressenter.

– Nej, men jag försöker att träffa ganska många, så det tycker jag inte. Tvärtom. Att ta in olika intressenters perspektiv känns ganska viktigt, och det försöker jag göra, säger han till Altinget.

Antalet inrapporterade möten skiljer dock sig åt även i Warborns egna parti. Han har registrerat mer än tre gånger fler möten än två av sina partikollegor. Partiets toppnamn inför det kommande EU-valet, Tomas Tobé, har exempelvis endast registrerat 90 möten under fyra och ett halvt år.

Det ser utifrån sett ut som att ni har olika rutiner?

– Ja, så kanske det är. Men min bild är att alla moderater lever upp till det regelverk som finns, säger Jörgen Warborn. {{toplink}}

”Rätt svårt att få till möte med mig”

Varken Jörgen Warborn eller Tomas Tobé menar att de har olika rutiner för inrapporteringen av sina möten. I stället är det sakfrågorna och intresset bland organisationer som de menar avgör utfallet.

 – Sen kan det också handla om hur många enskilda bilaterala möten du har tid att göra. Det är ingen hemlighet att det är rätt svårt att få till ett enskilt möte med mig, säger Tomas Tobé till Altinget, som utöver rollen som föredragande för flera förslag även varit delegationsledare och utskottsordförande i parlamentets utvecklingsutskott.

”Inte en tävling”

Både Tobé och Warborn tror att deras roller i parlamentet också påverkar antalet möten, men påpekar att antalet möten inte är ett kvitto på parlamentarikerns insats.

Tobé har haft 16 inrapporterade möten i sina rapporteringsskyldiga uppdrag som skuggrapportör och rapportör under mandatperioden. Samtidigt har Warborn rapporterat in 89 möten – där bara ett lagförslag har genererat 50 möten.

Moderaternas toppnamn menar att han oftast försöker undvika enskilda möten och i stället hänvisar organisationer och företag till att exempelvis besöka utskottsmötena.

– För det man upptäcker här som parlamentariker är att det kommer aldrig vara någon brist på möten, säger Tobé.

Du har ju varit rapportör för en tung del i migrationspakten. Vi kan bara se att du har rapporterat in tio möten i den rollen. Hur kommer det sig?

– Jag tror att det dels handlar om att väldigt mycket av det arbetet är ett behandlingsarbete som är mellan politiker. Dels är migrationsområdet – även om det är en väldigt engagerande fråga där många har väldigt starka känslor – ett område där antalet aktörer som uppvaktar en på det sättet, alltså i ren lobbyism, är förhållandevis få.

Var ska gränsen dras?

Altinget har tidigare rapporterat om att parlamentarikernas bild av vilka möten som ska rapporteras ser olika ut. Bland de möten som registrerats syns också spridningen, med allt från besöksgrupper och arbetsplatsbesök till enskilda möten. Tobé känner igen diskussionen.

– I grunden tror jag ingen har någonting att dölja. Men sen får man såklart alltid dra en gräns någonstans. Jag menar, det finns ju de som menar att man måste redogöra för hela sitt liv, säger Tobé och fortsätter:

– Man kan dra det här väldigt långt. Men jag tycker väl det viktiga här är att om man är rapportör och har ansvar för en stor lagstiftning så är det väl rimligt att se vilka olika typer av intressen man har träffat.

Han påpekar också att ett möte med en viss organisation inte innebär att de delar intressen.

– Utan ofta är det ju kopplat till om man tycker det här mötet ger ett mervärde. Är det någonting jag saknar kunskap om? Några som jag vill lyssna mer på eller så? Det är ju ofta det som brukar avgöra huruvida du har möten.

Riskerar att bli ”för syns skull”

Jakop Dalunde (MP) toppar lobbylistan tillsammans med Warborn i antalet registrerade möten som skuggrapportör eller rapportör. Han tror att regelverket – trots att det skärpts och att de Gröna varit påtryckande för att få regler på plats – riskerar att bli en övning ”för syns skull”. 

– Det grundläggande problemet som det här systemet inte hjälper till att förhindra är att det alltid kommer att vara de redan etablerade aktörerna som vill bevara status quo som trycker på mest, säger han till Altinget.

Dalunde säger att han själv försöker komma runt det genom att aktivt söka upp en motpart när han träffat en intresseorganisation.

– De nya aktörerna, som skulle kunna gynnas av exempelvis höjda utsläppsrättspriser, har ofta inte samma ekonomiska resurser att träffa oss. Men då försöker jag söka upp dem, även om det inte alltid går.

Tydliga löften inför mandatperioden

Inför mandatperioden lovade alla parlamentariker att de skulle följa regelverket. Tomas Tobé ser också att så är fallet, i alla fall för egen del.

– Ja, absolut. Och finns det nåt misstag som har begåtts, så är det bara att rätta till. Men ja, jag följer regelverket. Det finns ingenting att dölja. Jag arbetar hårt för Moderaterna och svenska folket. Och det hoppas jag syns i de resultatet jag har uppnått, säger Tomas Tobé.

I de interna EU-parlamentsregelverket kan ett brott mot transparenskraven i slutändan leda till att ledamoten förlorar ersättning och tillträde till parlamentet.

Ser du det som rimliga sanktioner för att få parlamentariker att agera?

– Det är väl bra med ett regelverk. Och de allra flesta vill följa det. Sanktioner kan ju ibland bidra till att regelverket också efterföljs fullt ut, fortsätter Tobé.

Från ”bör” till ”ska”

Regelverket har fram till i november förra året också uppmanat ledamöterna att även rapportera in möten som sker utanför parlamentarikerns roll som ansvarig i en förhandling.

Här sticker exempelvis S-parlamentarikern Erik Bergkvist ut, som rapporterat in 266 möten, mer än dubbelt så många som partikollegan Heléne Fritzon.

Men sedan den 1 november har kraven skärpts med anledning av korruptionsskandalen Qatargate som uppdagades i parlamentet under mandatperioden.

Sedan dess ska alla planerade möten redovisas, oavsett parlamentarikerns roll, och även om de sker med en assistent till ledamoten själv.

Jakop Dalunde tror att rapporteringarna kommer att öka.

– För varje möte som jag har, så har min assistent minst ett till. 

EU:s ombudsman och Transparency International har ställt sig frågande till hur reglerna ska kontrolleras, men Tobé välkomnar förändringarna.

– Det är ju ett helt paket med åtgärder som ju handlar om att dra lärdom av detta. Sen ska man ju dock säga kring Qatargate, att inga regler i världen hade kunnat stoppa att vi har rent kriminella människor som har agerat på det sättet, säger Tobé och fortsätter:

– Det kommer man ju inte ifrån. Men det är klart att kan vi göra det lättare att identifiera när vi får den här typen av problem, så är det bra. Och det är klart, vi ska inte vara naiva inför att det sker en påverkan mot Europaparlamentet.

Altinget har sökt Peter Lundgren för en intervju. Han har inte återkommit innan publicering.

jacob@altinget.se, rep@altinget.se