De är Bryssels flitigaste lobbyister

Altinget granskar parlamentarikernas redovisning av möten med intressenter. Följ hela kartläggningen här.

EU-parlamentarikerna är hett eftertraktade bland Bryssels många intresseorganisationer. Några lyckas betydligt bättre än andra med att få politikernas öra. Altingets kartläggning över vilka intresseorganisationer som de svenska EU-politikerna har träffat under mandatperioden visar att Svenskt näringsliv är den intresseorganisation som varit mest framgångsrik.

Under mandatperioden har Svenskt näringsliv, som avböjer en intervju med Altinget, haft 125 möten som redovisats med de svenska EU-parlamentarikerna. Det är över dubbelt så många som nummer två på listan. Paraplyorganisationen samlar 60 000 företag och driver på för reformer som gagnar företagsklimatet, inom alla branscher.

Samtidigt skiner intressekonflikterna inom klimat och miljö igenom på lobbyistlistan. Lantbrukarnas riksförbund, Skogsindustrierna och Naturskyddsföreningen hamnar alla högt upp på listan med 61 respektive 46 och 44 möten.

Mer pengar – större möjligheter

Karin Lexén är generalsekreterare för Naturskyddsföreningen. Hon menar att parlamentarikerna utsätts för ”starka påtryckningar”.

– Jag skulle vara förvånad om det inte är så att representanter som har väldigt mycket resurser också får till flest möten. Det blir tydligt att den som har mycket pengar också har större möjligheter att trycka på, säger hon till Altinget. 

Skogsindustriernas Brysselchef Anna Holmberg menar i stället att det handlar om närvaro. 

– Vi etablerade ett kontor här i Bryssel 2019 och har aktivt jobbat för att höja vår aktivitetsnivå. Man måste hålla i och hålla ut. Man måste ställa mötesförfrågningar och man måste genomföra mötena på ett bra sätt, säger hon till Altinget, och fortsätter:

– Det gäller också att hänga med på vad som händer i de politiska processerna, så att när vi har parlamentarikermöten för fram argument och ger upplysningar som är relevanta i den fas av arbetet som de just då är i.

{{toplink}}

Artikeln fortsätter efter grafiken. 

Under den gångna mandatperioden har tung klimatlagstiftning förhandlats fram, något som satt spår i parlamentarikernas mötesloggar. Bland annat handlar det om Lulucf, och Fit for 55, där många starka intressen vill komma till tals. 

– Sedan behöver ju inte det betyda att parlamentarikern gör precis som de [intresseorganisationerna, reds. anm.] säger. Men det är ju ett litet underläge som civilsamhällesorganisation, eftersom vi inte har lika mycket resurser, säger Karin Lexén. 

När det gäller förordningen om bekämpningsmedel (SUR) fick miljörörelsen se sig besegrade.

– I allra sista stund så föll hela förslaget efter tre år. Och det ser vi ju som en stor förlust för biologisk mångfald, säger Lexén och fortsätter: 

– Där har det varit en väldigt stark lobby från industrijordbruket. Alltså starka intresseorganisationer som har hotat med att det här skulle äventyra livsmedelssäkerheten.

Samtidigt är ni en av de som får till flest träffar med parlamentarikerna. Vad beror det på? 

– Jag vill ju tro att det beror på hur vi jobbar. Att vi är väldigt noga med att vara väldigt dialoginriktade. Att vi försöker vara konkreta men inte polariserande eller anklagade. 

Svårt att nå ledamöter 

Hur tillgängliga de olika parlamentarikerna är skiljer sig åt enligt Karin Lexén.

– I några lagstiftningar, till exempel den om naturrestaurering, har vi haft svårare att nå de parlamentariker som har varit kritiska till lagstiftningen. Det kanske är för att de vet att vi tycker någonting annat än vad de gör. Men vi har märkt att ibland har det varit svårare, särskilt i kritiska perioder. 

Skogsindustriernas Anna Holmberg delar inte uppfattningen. 

– Vi har sett ett stort engagemang från parlamentariker som till exempel Emma Wiesner, Jessica Polfjärd, Pär Holmgren, Erik Bergkvist med flera, säger Holmberg.  

Enligt Karin Lexén har Naturskyddsföreningen till skillnad från Skogsindustrierna haft svårare att nå vissa ledamöter, och Sverigedemokraterna har de inte ens försökt med.

– Sverigedemokraterna står så långt ifrån oss i de här frågorna så vi har inte riktigt tyckt att det har varit meningsfullt.

Tyngre uppdrag – ökad popularitet

De ledamöter som är rapportörer för en process i Europaparlamentet lägger fram ett första förslag med sin åsikt om hur EU-lagstiftningen ska ändras, för att sedan förhandla frågan med övriga skuggrapportörer från de politiska grupperna. Därefter företräder de parlamentet i slutförhandlingen.

För Bryssels olika intresseorganisationer blir det också mer intressant att få till möten med de ledamöter som sitter på tyngre uppdrag.  

– Är det så att parlamentarikerna har en roll som rapportör eller skuggrapportör, då blir det relevant att träffa dem flera gånger under processens gång, säger Anna Holmberg. 

 

{{toplink}}

rep@altinget.se, jacob@altinget.se