Magdalena Andersson borde tala om nästa miljonprogram

”Jag har talat om att bekämpa brotten, och brottens orsaker. Nu vill jag också tala om den tillgång som mångfald är för Sverige.

De senaste veckorna har jag mött Fatima i Sundsvalls hemtjänst, Peter och Ljiljana vid samma maskin på ett industrigolv i Sörmland, Mehmet som kör buss här i stan, Arne som kan allt om betonggjutning. De bär alla upp Sverige. Vi skulle inte klara oss utan det tillskott som invandring gett till Sverige, eller utan alla de skickliga yrkesarbetare som är födda här. 

Men det är inte alla som får chansen när ojämlikheten ökar och vinstjakt går före gemensam välfärd. Socialdemokratin har alltid drivits av en ilska mot orättvisor. Jag blir arg när jag ser tjejer och killar som får sämre betyg därför att det inte finns lugna studieplatser eller tillräckligt stöd när livet blir jobbigt något år.

Vi har haft stor migration tidigare. På 1950- och 1960-talet flyttade många från landsbygd och mindre orter till de större städerna när industrin växte. Samtidigt ledde socialdemokratin en enorm satsning på utbildning, hälsa och infrastruktur.

Det fanns de som tyckte att arbetarbarn inte behövde så lång utbildning. Eller att kvinnornas plats var vid spisen. Genom hårt politiskt arbete fick vi ändå igenom reformer som både gjorde livet bättre och Sverige till ett mer konkurrenskraftigt land. Det kostade pengar men gav människor med vitt skilda bakgrunder ökade möjligheter att bidra till samhällsbygget.

Nu behöver en ny storsatsning, både i Kramfors och Tensta. Jag lovade att vända på varje sten för att bryta segregationen när jag blev vald till partiledare. Sådant tar tid och jag håller med partiets valanalysgrupp, vi hade inte tillräckligt tydliga förslag inför valet. Därför vill jag nu berätta hur vi ökar tempot.

Vi har tillsatt ett antal arbetsgrupper för att göra en ny samhällsanalys. Men så länge kan vi inte vänta. Teresa Carvalho som är ordförande i ert granndistrikt kommer att leda vårt arbete mot segregation även i riksdagen, med ett långtgående mandat även i budgetarbetet. Utgångspunkten kommer att vara att investeringar i människor är produktiva.

Sverige har goda statsfinanser, det är jag stolt över att ha bidragit till. Det ger oss nu möjlighet att satsa framåt. Behoven är stora och därför är det hög tid att överge överskottsmålet som tillkom utan tillräcklig analys av vad befolkningsökningen betyder.

Ett balansmål är bättre, men jag vill gå längre än så både nationellt och i diskussionen om ändringar av EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Sociala investeringar är både en rättvisefråga och bra för samhällsekonomin.

Redan i vår nästa ekonomisk-politiska motion kommer förslag om ökat bostadsbyggande, mer statsbidrag, ett ordentligt miljardprogram för miljonprogrammet.

I höstens budgetmotion presenterar vi en samlad politik med ökade investeringar mot segregationen. Det handlar både om pengar och om strukturella reformer. Om att stoppa vinstjakten i skolorna och ändra urvalssystemet. Om att skärpa kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen. Om att analysera nya politikförslag utifrån hur de påverkar segregationen.

När vi byggde välfärdslandet Sverige deltog många människor. Arbetarrörelsen och kvinnorörelsen spelade en avgörande roll för social rättvisa och produktiv välfärd. Satsningen på förskolorna var till exempel inte lätt att få igenom, men är i dag ett internationellt föredöme även för att öka sysselsättningen och därmed stärka samhällsekonomin.

I dag är inte lika många aktiva i politiska partier eller i organiserade folkrörelser. Men jag har mött så många engagerade människor runt om i Sverige, eldsjälar som gör storverk i vardagen. Inte minst för att tjejerna och killarna i trångboddhetens förorter ska få chansen att förverkliga sin potential.

Vår paroll denna Första maj är ’För hela Sverige’. Låt oss mobilisera alla som vill delta för sammanhållningens Sverige – mot de högernationalistiska krafter som vill splittra.”