Hur blev skyddet av Sveriges skogar ett EU-problem och vad kan göras åt det?

I den bästa av världar skulle även Bryssel förstå och acceptera hur vi tänker i Sverige kring brukande och bevarade av skog. Men den förståelsen finns inte i Bryssel, skriver Jonas Jacobsson, ledamot i Kungliga skogs- och lantbruksakademien, skoglig doktor i skogshushållning.

Af Jonas Jacobsson
Ledamot i Kungliga skogs- och lantbruksakademien, skoglig dr i skogshushållning

1997 enas forskning och politik om grundläggande principer för att bevara naturtyper som riskerar att försvinna i ett ekonomiskt rationellt skogsbruk. Processen är transparent – Miljövårdsberedningen, SOU 1997:97. I utredningen görs bedömningen att tio procent av förindustriell naturtypsareal kommer att finnas kvar i ett ekonomiskt rationellt men hänsynsfullt brukat skogslandskap. Dessutom behöver 10 procent skyddas genom reservat eller på annat sätt.

Ingen öppen process

2007 bestäms referensarealer för gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art och habitatdirektiv. Processen är varken transparent eller politiskt öppen. Artdatabanken vid SLU svarar för beräkningar och bedömningar. Dokumentationen är bara tillgänglig på direkt förfrågan. Ingen oberoende granskning genomförs.

Nu påstås att 20 procent av skogen måste skyddas, i reservat eller liknande – trots att SOU 1997:97, med slutsatsen 10 procent, refereras som underlag. Dessutom avvisas möjligheten att förena brukande och bevarande av vissa naturtyper: ”The threshold value and the FRA:s could thus be lower if the habitat types were possible to emulate to some extent, i.e. they were at least partly management compatible. However, the management compatibility was not assessed and taken into account in the calculations.”

2010 redovisar sex ledande naturvårdsbiologiska forskare till Skogsstyrelsen att de bedömningar om skyddad skog som Miljövårdsberedningen gjorde 1997, det vill säga 10 procent, står sig. Behovet kan dock bli större om inte skogsbruket anpassas bättre och tar mer hänsyn.

Strider mot vetenskapligt underlag

2019 rapporterar Naturvårdsverket naturtyper till EU och det tänds röda trafikljus. Man påstår att det fattas mer än två miljoner hektar för att nå gynnsam bevarandestatus. Man tonar även ner att riksskogstaxeringen, på Naturvårdsverkets uppdrag, visar att nyskapandet av naturtypsklassad areal genom naturliga processer är större än förlusterna genom avverkning.

2020 presenteras en ny skogsutredning, SOU 2020:73. Utredningen godtar Naturvårdsverkets påstående att ytterligare mer än 2 miljoner hektar kan behöva skyddas från skogsbruk.

Kungliga skogs- och lantbruksakademin påtalar i sitt remissvar att slutsatsen bygger på antagandet att det inom ramen för ett aktivt skogsbruk inte går att efterlikna naturtyper som är kritiska för arternas överlevnad. Detta strider både mot det vetenskapliga underlag som refereras och rådande skogspolitik.

2022 förmedlar svenska myndigheter en kompakt negativ bild av utvecklingen för biologisk mångfald i den svenska skogen och framhåller att bevarande av förindustriella naturtyper inte går att förena med brukande. EU:s byråkrati tar till sig myndigheternas negativa bild och i förlängningen kan Sverige tvingas minska nyttjandet av skogen för produktions- och energiändamål.

Även yngre brukad skog kan duga som naturtyp

Svenska politiker råder inte över EU:s art- och habitatdirektiv, vilket ställer krav på myndigheterna att inte i onödan tolka dessa så att det inskränker möjligheterna att genomföra den i demokratisk ordning beslutade politiken. I den bästa av världar skulle även Bryssel förstå och acceptera hur vi tänker i Sverige kring brukande och bevarade. Då skulle vi kunna hålla fast vid de nu tillämpade referensarealerna motsvarande 20 procent av förindustriella naturtyper och samtidigt kunna bruka yngre skogar på ett sätt som gör att de bidrar till att uppfylla behovet.

Nu finns inte den förståelsen i Bryssel, och då bör Sverige förhålla sig till detta och i stället rapportera referensarealer baserat på skogstillståndet vid EU-inträdet, såsom flera andra länder valt att göra. Bedömningsvis skulle man då hamna på ungefär tio procent av produktiv skogsmark, vilket motsvarar vad som i politisk enighet år 1997 bedömdes skulle behöva skyddas på lång sikt från ekonomiskt rationellt skogsbruk.

Beslutskedja: Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen

18/7
2019
21/8
2019
19/3
2020
21/4
2020
28/4
2020
29/4
2020
13/5
2020
20/5
2020
28/5
2020
15/6
2020
16/6
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
27/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
30/11
2020
1/12
2020
2/12
2020
3/12
2020
3/12
2020
4/12
2020
9/12
2020
9/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
16/12
2020
17/12
2020
22/12
2020
22/12
2020
2/2
2021
9/2
2021
9/2
2021
22/2
2021
15/4
2021
20/4
2021
27/4
2021
27/4
2021
29/4
2021
30/4
2021
4/5
2021
20/5
2021
3/6
2021
10/6
2021
7/7
2021
7/9
2021
14/9
2021
23/9
2021
2/11
2021
4/11
2021
10/11
2021
10/11
2021
16/11
2021
23/11
2021
24/11
2021
2/12
2021
9/12
2021
11/1
2022
13/1
2022
18/1
2022
17/3
2022
22/3
2022
30/3
2022
31/3
2022
5/4
2022
5/5
2022
9/6
2022
16/6
2022
22/6
2022
15/9
2022
17/1
2023
9/3
2023

Forrige artikel Lyft hygienfrågorna för att mota antibiotikaresistensen, Forssmed Lyft hygienfrågorna för att mota antibiotikaresistensen, Forssmed Næste artikel Tillsätt en nordisk säkerhets- och försvarskommission Tillsätt en nordisk säkerhets- och försvarskommission
Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Jessika Roswalls utnämning till miljökommissionär möts med skepsis från miljörörelsen. Flera miljöorganisationer ser henne inte som en grön profil och är oroliga för vad det innebär för den europeiska miljöpolitiken de kommande fem åren.