Det oroar EU-toppen mest med nya klimatplanen

Det är allvarligt om energifattigdomen ökar till följd av en höjd politisk målsättning, enligt EU-kommissionens verkställande vice ordförande.

– Det är en av mina största orosmoln, sa Timmermans som ett svar på kritik från en ledamot ur den nationalkonservativa, reformistiska och EU-kritiska gruppen ECR när han mötte parlamentarikerna i miljöutskottet i veckan.

Det står nämligen klart i den underliggande konsekvensanalysen att de EU-medborgare som bor i dåligt isolerade hus och får lägga en hög andel av sin inkomst på sin energiförbrukning kan bli fler av den föreslagna målsättningen. Detta då energipriserna beräknas öka.
– Vi måste vara försiktiga här. Inte bara ur ett moraliskt perspektiv, utan också på politiskt praktiska grunder. Om omställningen skapar mer klyftor så kommer den inte att ske, fortsatte Timmermans.

Uppskattningsvis över 50 miljoner

I tidigare bedömningar talas det om att cirka elva procent av medborgarna tillhör den aktuella gruppen. Frågan har varit särskilt relevant att reda ut för att kunna få med flera av de nyare medlemsländerna på höjda klimatåtaganden.

De främsta svaren ligger enligt Timmermans på att samarbeta med nationella och regionala regeringar i den planerade ”renoveringsvågen” som ska läggas fram under hösten för att stimulera energieffektiviserande åtgärder i byggnadsbeståndet.

Men också i att bygga ut gasinfrastruktur för inledningsvis naturgas, enligt klimatkommissionären.
– Det är en halvering av utsläppen där, från den annars så dominerade kolen i de regionerna. Men det kan samtidigt ligga till grund för att fungera som vätgasinfrastruktur, när vi får den på plats, sa Timmermans.

Hur övertygande är analysen?

Just frågan om hur ”rättvis omställning” som faktiskt levererats i EU-kommissionens konsekvensanalyser återkom även från andra skeptiska partigrupper.

Bland annat klagade polska och tjeckiska parlamentariker på att det saknades tydliga beskrivningar på hur de mest utsatta delarna av deras ekonomier kommer att påverkas av en höjd målsättning.

"Klimat-tsaren” Timmermans ansåg dock att underlaget finns där och att han ständigt möter upp med företrädare för de regionerna för att presentera den.

– Det är det jag gör hela tiden, sa han.

Ambitiöst eller ej med ”minst 55”?

Ambitionen i målnivån var annars en av de vanligaste frågorna som väcktes bland parlamentarikerna. Från kritikerna, främst till vänster på den politiska skalan, anses målsättningen om ”minst 55” utsläppsminskning inte vetenskapligt förankrad.

De hänvisade främst till att FN:s miljöprogram Unep pekat på att EU:s målsättning bör vara 65 procent till år 2030 för att ligga i linje med 1,5-gradersmålet.

Men Timmermans avfärdade kritiken med hänvisning till att EU redan har vidtagit långt större utsläppsminskande åtgärder än andra industrialiserade länder.
– Vi ska väl inte behöva kompensera för dem, var Timmermans svar.

Kapacitet och historiskt ansvar

Det resonemanget köper dock inte Naturskyddsföreningen.
– EU måste göra vad vetenskapen kräver. För EU:s del blir Uneps beräkningar till och med en konservativ bedömning av som krävs. Unep tar koldioxidbudgeten, slår ut den på hela världen och får ett snitt som utsläppen måste minska. Direkt översatt till EU blir det mellan 65 och 70 minskning till år 2030 jämfört med 1990, säger Caroline Westblom, klimatsakkunnig hos Naturskyddsföreningen till Altinget. Hon fortsätter:

– Men detta tar inte hänsyn till historiskt ansvar för utsläpp eller till kapacitet att agera, det är helt enkelt en rak uppdelning. Om det räknas in skulle EU:s mål behöva vara ännu högre

Inkluderingen av kolsänkan i 2030-målskalkylen stötte samtidigt också på motstånd från bland andra Jytte Guteland (Socialdemokratiska S&D) och Ville Niinistö (De gröna), men Frans Timmermans avfärdade deras invändningar.

– Vi behöver göra det någon gång innan 2050 för att kunna nå vårt mål då, och vi tycker att det är ett bra tillfälle att göra det nu. Vi anser också att detta är i linje med arbetet inom UNFCCC (FN:s klimatsekretariat), svarade Frans Timmermans. 

jacob@altinget.se