Politisk balansgång när EU-chefen kandiderar till sitt eget jobb

STRASBOURG. Allt som saknades var en brölande kronhjort i dimma när EU-chefen på onsdagsmorgonen målande beskrev behovet av att ta hand om Europas natur.

– Från de vidsträckta barrskogarna i norr och öster och de sista urskogarna av ek och bok i Centraleuropa till korkekskogarna i södra Europa ger våra skogar oersättliga varor och tjänster, sade Ursula von der Leyen i sitt stora årliga tal inför de mer än 700 europeiska folkvalda i Strasbourg.

– Förlusten av denna natur är förödande inte bara människors försörjning, utan också deras känsla av tillhörighet. Vi måste skydda den, sade den tyska kommissionsordföranden.

Man skulle kunna tro att inte ett öga var torrt bland de många rödgröna miljövännerna i Europaparlamentet.

Så var dock inte riktigt fallet. Kanske delvis för att hon cirka tio sekunder senare kastade en lika kärleksfull blick på kontinentens högintensiva jordbrukssektor med orden:

– I dag vill jag hylla bönderna och tacka dem för att de ger oss mat varje dag.

Svårt att tillfredsställa alla

Inget av yttrandena är särskilt överraskande eller provocerande. Men kombinationen av dem i hennes tal är ett bra exempel på det problem som Ursula von der Leyen kämpar med just nu: att när du vill behaga alla riskerar du att inte tillfredsställa någon.

Det fanns ett antal exempel på denna balansgång i ett tal som till sist lät mycket försiktigare och ytligare än vad vi har varit vana vid att höra från den självsäkra och vältaliga tyskan.

Å ena sidan måste naturen skyddas – å andra sidan får den inte hämma jordbruket och livsmedelsproduktionen.

Dels måste ambitionen för klimatkraven bibehållas – å andra sidan måste EU sluta skapa för många regler som hämmar näringslivet.

Å ena sidan är det avgörande att skapa ett närmare samarbete om hälsa och försvar – å andra sidan kom inte en enda plan eller ny idé fram på något av områdena.

Å ena sidan lade Ursula von der Leyen fram en ambitiös vision för hur EU ska växa genom att inkludera Ukraina, Moldavien och länder på Balkan – men å andra sidan satte hon ingen tidsfrist för den ambitionen.

Och så vidare. Listan kan göras lång.

Allt hon inte nämnde

Ett annat sätt att mäta kommissionsordförandens försiktighet är några av de annars ganska uppenbara frågor som hon helt enkelt valde att inte ta upp.

Som nämnts fanns det inga nya planer för ett gemensamt försvar eller för att effektivisera den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det fanns inte heller några nya klimatkrav, ingenting om rättsläget i Polen och Ungern, inget om sanktioner mot Ryssland, om nya kemikalieregler eller djurskydd.

{{toplink}}Ur denna synvinkel är det tydligt att det den här gången inte var den orädda och innovativa Ursula von der Leyen som vi hörde. Det var chefen för en EU-kommission som är på väg att lämna. Det var en politiker som vet att många bitar måste falla på plats under det närmaste året om hon ska kunna bli omvald och få fem år till som ordförande.

Det var för övrigt en annan fråga som hon noggrant underlät att nämna i sitt anförande: hennes egen kandidatur för att göra ännu en resa till EU:s topp. Men själva försiktigheten i talet om tillståndet i Europeiska unionen, som var hennes sista under denna mandatperiod, är ett tecken på att hon kommer att kandidera till jobbet igen.

Stöd från många regeringsledare

Det finns ganska många människor som behöver övertygas om det ska lyckas. Och resultatet är inte givet på förhand.

Vid första anblick verkar Ursula von der Leyen ligga bra till bland europeiska stats- och regeringschefer. Hon kan med rätta skryta med att hennes kommission har lotsat EU genom en period av pandemi, ekonomisk kris, energikris och krig på kontinenten. Och det gjorde hon i sitt tal.

Även en socialdemokratisk ledare som den danska statsministern Mette Frederiksen uppges vara beredd att återinstallera den konservativa tyskan eftersom hon har visat upp ett starkt ledarskap under en svår tid.

Men det är inte bara de europeiska regeringarna som måste utse nästa kommissionsordförande. Hon eller han måste också godkännas genom en omröstning i Europaparlamentet nästa sommar. Von der Leyen måste därför navigera i ett virrvarr av olika intressen och maktkamper mellan Europas politiska familjer.

EU-valet är inte förrän i juni nästa år, men Ursula von der Leyens egen personliga valkampanj har redan börjat.

Giftig maktkamp i parlamentet

Hennes en timmes långa tal i parlamentet på onsdagsmorgonen var därför ett slags valtal av en kommissionsordförande som från och med nu kandiderar till sitt eget jobb. Utan att hon kan säga det högt.

Detta är naturligtvis en svår situation. För hon måste kunna visa beslutsamhet, men det finns inte mycket mer att föreslå under denna kommission. Nu kan hon inte heller börja avslöja konkreta saker som hon drömmer om att föreslå under nästa kommission.

von der Leyen riskerar också att fastna i ett giftigt maktspel mellan politiska familjer och grupper i Europaparlamentet, som värmer upp inför en tuff valstrid om till exempel gröna ideal kontra industripolitik, frihandel kontra protektionism och EU-federalistiska idéer kontra nationalstaters okränkbarhet.

Mycket liten majoritet förra gången

Även inom hennes egen konservativa politiska familj (representerad i parlamentet av EPP-gruppen) finns det meningsskiljaktigheter om Ursula von der Leyens gröna agenda – och på vänsterkanten finns en utbredd ilska över att hon inte har försvarat nya regler om till exempel naturvård tillräckligt högljutt.

Det var därför hon på detta och andra områden gick politisk lindans på onsdagsmorgonen. Hon vet vilka riskerna är: när Ursula von der Leyen bekräftades som ny kommissionsordförande 2019 var det med en majoritet på endast tio (10!) röster.

Hon måste till varje pris undvika att det blir så nära igen om hon, som förväntat, siktar på toppjobbet igen nästa år. Därav försiktigheten, försöket att pragmatiskt dela ut lite både till höger och vänster utan att provocera någon.

Talet om tillståndet i Europeiska unionen var ett exempel på hur svår denna uppgift är. Det var faktiskt många i kammaren som inte tyckte särskilt mycket om vad de hörde.

Artikeln är översatt och omarbetad från Altinget.dk.