Grunden för skydd mot greenwashing passerar första instans

Samtidigt som EU-kommissionen precis lagt förslaget för vad det är som ska få räknas som en grön produkt, håller lagstiftarna på att färdigställa marknadsföringsreglerna för bolags möjligheter att grönmåla sina produkter.

– Ett företag ska inte kunna säga att man är grön eller hållbar, utan att ha belägg för det, förklarar M-parlamentarikern Arba Kokalari, som företrätt sin grupp i förhandlingarna om det nya regelverket i ansvariga inre marknadsutskottet, som röstar om sin position på måndagen.

Det finns redan i dag ett antal saker som man inte får göra när man marknadsför en produkt på EU-nivå – den så kallade ”svarta listan”. Nu läggs miljöpåståenden till på listan, påståenden som alltså inte ska kunna göras utan belägg framöver. 

Försening försvårar förhandling

Men även om dörren stängs för ogrundade miljöpåståenden, så behöver dörren fortsatt vara öppen för den som har på fötterna.

Förslaget från EU-kommissionen har dröjt fem månader mer än planerat, och orsaken till förseningen ska framför allt ha varit att EU-kommissionen haft interna problem med att sätta ner foten kring sin avvägning.

Att frågorna separerats i lagstiftningsprocessen har inte varit det lättaste för vissa EU-parlamentariker, som flera gånger försökt att föra in definitioner i förhandlingarna kring vad som faktiskt ska vara en grön produkt.

Men i den överenskommelse som nåtts brett i inre marknadsutskottet lämnar man den frågan fortsatt öppen och hänvisar till internationella grundstandarder på området.

Fokus sätts i stället på att dra upp ramarna och principerna som ska gälla för både de bolag, och de certifieringsorgan, som senare ska kunna hävda att deras produkter är miljösmarta.

– Vi ställer krav på att det ska finnas transparens hos företagen. Och det kommer att bli högre krav på de miljömärkningar som finns – så att deras krav faktiskt stämmer överens med vad de säger, fortsätter Kokalari.

Krav på företag eller certifiering?

Här har en konfliktyta i förhandlingarna varit att avgöra var den kontrollen ska ske. Från vissa grupper till vänster har det enligt Kokalari efterfrågats att varje produkt som ska kunna få en märkning först passerar EU-kommissionen, innan den når ett certifieringsorgan. Men här ser EPP-skuggrapportören det som en vinst att tröskeln inte höjs på företagen, utan i stället på certifieringsorganen.

– Jag tycker att EU-kommissionens ursprungsförslag har varit värt att försvara här.

Förespråkarnas argument för mer kontroll har bland annat varit att det redan i dag finns för många märkningar på marknaden, och att mer förkontroll därmed kan rensa upp.

Men Kokalari menar att den effekten kan uppnås även genom den linje som hon förespråkar.

– Det är klart att det är väldigt många märkningar. Det är därför det är viktigt att vi har väldigt höga krav på att de här märkningarna är tillförlitliga. Det ställer lagen krav på.

Del i större Gröna given

Begränsningen av ”gröna påståenden” är samtidigt bara en del i ett stort nät av regelverk för att ställa om marknadsreglerna i linje med de uttalade miljö- och klimatmålen. Ovanpå regelverket som sätter upp ramarna för hur ett belägg av miljösmarta påståenden ska kunna styrkas, tillkommer också införandet av ”rätten att reparera” produkter som annars hamnar i soporna.

Därtill höjs grundkraven på de produkter som ska sättas ut på marknaden via uppdaterade Ekodesign-regler, som i sin tur följer i sin tur på batteriregelverket.

Svåröverblickat – men välkommet

Sammantaget innebär helheten, men också det enskilda regelverket, att konsumenters ställning stärks och rättvisare spelregler sätts upp för producenter, menar Arba Kokalari.

– Mitt främsta fokus har varit att lagen ska fungera även för mindre producenter. Att lagen ska vara enkel och tydlig att kunna följa, säger Kokalari till Altinget och fortsätter:

– Det här kommer att gynna konsumenter, som lättare kan lita på att de produkter de köper. Men det kommer också att gynna de företag som faktiskt sköter sig och har produkter med hållbara affärsmodeller, som faktiskt kan få en rättvis konkurrens.

EU-parlamentet ser dock ut att få vänta på rådet när det kommer till slutförhandlingarna. I praktiken har det enligt dokumentationen endast skett några inledande förhandlingar hittills.

jacob@altinget.se