Historiskt avtal sätter sjöfarten på kurs mot Paris
IMO. Sjöfarten ska minst halvera utsläppen till år 2050. Men exakt hur det ska gå till är oklart.
Under fredagen kom FN-organet IMO:s medlemmar efter flera års förhandligar överens om ett initialt mål att minst halvera sektorns absoluta utsläpp fram till år 2050, relativt utsläppsnivåerna 2008. Beslutet, som ligger i linje med branschens önskemål, välkomnas även av miljöorganisationssamarbetena.
– Detta beslut sätter sjöfarten på ett lovande spår. De är nu officiellt med på konceptet kring koldioxidutsläppen och erkänner behovet av att leverera utsläppsminskningar inom sektorn, vilket är centralt för att uppfylla Parisavtalet, säger Bill Hemmings vid miljöorganisationssamarbetet Clean Shipping Coalition.
– Vi är övertygade om att detta kommer att ge sjöfartsnäringen den klara signalen som den behöver för att fortsätta arbetet med att utveckla nollutsläppsbränslen, så att hela sektorn kommer att kunna dra ner utsläppen i linje med 1,5 gradersmålet, säger internationella redarsamarbetet ICS generalsekreterare Peter Hinchliffe.
Åtgärderna kvarstår att bestämma
De involverade branscherna kunde också dra en lättnades suck, då det annars hade utlovats åtgärder från flera enskilda länder och samarbeten om FN-spåret inte lyckas leverera.
Men det är inte självklart att exempelvis EU backar helt från egna initiativ.
Läs mer: Svensk sjöfart: "Fler EU-åtgärder vore förörande"
Mycket beror på vilken form av åtgärder som parterna lyckas enas om i de fortsatta förhandlingarna som nu drar igång. Målet är att vara överens om dessa senast år 2023.
– Ingenting kommer att hända av sig självt. Nu har man satt ett mål som ska uppnås, men vägen dit är också svår. För utformningen av åtgärder kan bli väldigt varierad, säger Marina Angsell på Transportstyrelsen, som samordnar Sveriges position i förhandlingarna. Hon fortsätter:
– Generellt brukar vi inom IMO ha generella konventioner, som gäller för alla fartyg på alla internationella vatten. Vi kommer att arbeta för det även denna gång. Men vissa länder pratade om att det ska bli olika regler beroende på de ekonomiska förutsättningarna i länderna. Det skulle vara förödande då fartygen då skulle kunna flagga om för att slippa följa reglerna. Vi får inte bara exportera problemet.
USA och Saudiarabien står utanför
Även om beslutet togs i koncensus, så var det några av de 173 medlemsstaterna i samarbetet som inte var nöjda med utfallet. Saudiarabien och USA uttalade skarpast kritik, men även Brasilien och Iran uttalade sig skeptiskt till delar av beslutet.
– Men jag har aldrig varit med om att så många länder har varit positiva vid ett IMO-möte. Det var verkligen ett överväldigande stöd. Det som de skeptiska länderna kan göra är att säga ”vi är inte med” och de kommer troligen inte att bidra till arbetet med att ta fram åtgärder. Men troligen blir ju reglerna bindande för alla så då får de oavsett vara med i slutändan, säger Marina Angsell.
Vad är ni mest nöjda med?
– Det är nog att det är ett faktiskt mål om att absolut minska utsläppen. Man kunde ju utformat det på annat sätt. Och med tanke på att sjöfarten ser ut att öka till 2050 så hade det exempelvis kunnat leda till högre utsläpp i slutändan om vi hade haft ett mål för istället varje fartyg.
Såsom i Parisöverenskommelsen så väntar nu också ett arbete med att reda ut oklarheterna i avtalet.
– Man skriver ju detta på ett sätt som gör att alla kan acceptera det och jag kan redan nu säga att vissa länder säkert kan göra en annan tolkning av skrivningarna, men utifrån mitt perspektiv är det centrala klart – sjöfarten ska minska utsläppen i absoluta tal, säger Marina Angsell.
Ny svensk parlamentariker: “Ensam är inte stark”
Polska regering söker kompromiss efter skogsdom
