SD: "Nu tar vi nästa steg mot en Swexit"

DEBATT. Sverigedemokraternas gruppbyte i EU-parlamentet speglar den tillväxt partiet haft i Sverige. Det är dags att skaffa samarbetspartner på samma nivå för att kunna skapa allianser och på sikt lämna unionen, skriver EU-parlamentarikerna Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD).

Av: Kristina Winberg, europaparlamentariker (SD)
Peter Lundgren, europaparlamentariker (SD)


Sverigedemokraterna är ett mycket EU-kritiskt parti. Den överstatliga unionen är en ganska mäktig motståndare med enorm budget byggd på unionsmedborgarnas skattepengar. Därför är det viktigt att hitta likasinnade och bygga allianser som kan hjälpa oss att föra fram vår sverigevänliga politik i EU.

Gruppbyte i parlamentet

I juli blev det klart att vi byter partigrupp i EU-parlamentet till parlamentets tredje största grupp ECR just därför. Nu när vi är på väg att bli ett av Sveriges största partier (kanske det största) måste vi ha samarbetspartners som är på denna nivå. Vi är dock mycket glada och tacksamma till EFDD-gruppen och särskilt vårt samarbete med UKIP där vi har haft stor frihet att uttrycka vår egen politik samtidigt som vi har haft stöd av dem.

Inblick i Storbritanniens och Polens regeringsarbete

Nu när ni vi i höst kommer ha starkt inflytande över vilken regering Sverige kommer ha och vilken politik den kommer att bedriva är det viktigt att ha bra inblick i andra länders regeringsarbete. Därför är det naturligt att vi sitter i samma partigrupp som Storbritanniens och Polens regeringspartier.

Kristersson "fast i sandlådan"

Den inrikespolitiska vinkeln är mycket intressant här eftersom det konservativa partiet i Storbritannien faktiskt är de svenska moderaternas systerparti. Det är fascinerande att medan Kristersson, Billström och Svantesson velar fram och tillbaka och skickar iväg testballonger kring hur de ska förhålla sig till oss så samarbetar vi aktivt och systematiserat med deras vänner i Europaparlamentet. De är fast i sandlådan medan vi bygger broar i Europa.

Inte behövt kompromissa

Många kanske tror att vi har behövt göra eftergifter för att byta till en mer etablerad grupp i Europaparlamentet. Det är istället helt tvärtom, vår politik står fast och det är snarare så att fler och fler i EU kopierar den politik vi har haft från början. Till exempel vad gäller den viktigaste frågan, migrationsfrågan, är det så att så att både EU-toppmöten och EU-kommission numera går åt vårt håll. Hjälp på plats och kvotsystem enbart för riktiga flyktingar i regi av UNHCR är delvis den nya linjen.  

Samarbete utan överstatlighet

Vår linje vad gäller EU-frågan i stort är fortsatt glasklar. Sverigedemokraterna vill att vi lämnar EU. Detta måste ske genom en folkomröstning där det svenska folket äntligen får ta ställning kring den överstatliga unionen som EU faktiskt blev och inte det som folket såldes på 1994. Vi tror på frihandel och ett fortsatt djupt samarbete med resten av Europa men utan överstatlighet. Det innebär att vi kan handla med varandra men vi vill inte ha någon icke-vald EU-kommission som tillsammans med rådet och parlamentet kan köra över medlemsstater även om de säger nej hela vägen. Vi hade gärna sett ett kraftigt reformerat EU som fokuserar i princip enbart på handel och fritt flöde av varor, tjänster och kapital men ej personer. Men för att vara extra tydlig: oavsett vad vi i regering kan förhandla fram kommer ändå folket att ta ställning till detta i en folkomröstning. Vi tror på folkomröstningar och att folket faktiskt vet bäst vad Sverige gynnas av.

Fördjupade samarbeten med våra danska och finska vänner är en fördel i sig med och Europaparlamentets tredje största grupp är ett sätt att få fram denna politik.

Forrige artikel "Trumps slutgiltiga beslut om tullar är ett slag i ansiktet" Næste artikel Liberalerna: Liberalerna: "SD kan inte plocka russinen ur EU-kakan"
Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Miljörörelsen om Roswall: ”Verkar inte direkt progressiv”

Jessika Roswalls utnämning till miljökommissionär möts med skepsis från miljörörelsen. Flera miljöorganisationer ser henne inte som en grön profil och är oroliga för vad det innebär för den europeiska miljöpolitiken de kommande fem åren.