”Finanspolitiska rådet och Klimatpolitiska rådet landar i samma slutsatser”

Det saknas ordentliga beräkningar och sammanställningar av vilka behov och investeringar som klimatomställningen kräver de kommande decennierna. Det konstaterar Finanspolitiska rådet i sin årliga rapport om den svenska finanspolitiken. I Ekot lördagsintervju sade rådets ordförande Lars Heikensten att frånvaron av sådana beräkningar till och med hade gjort honom ”verkligen förvånad”.

Trots osäkerheterna är det behovet av insatser kopplade till klimatomställningen som är det tyngsta argumentet för en förtida översyn av det finanspolitiska ramverket, med dess överskottsmål och skuldankare, enligt Finanspolitiska rådet. 

Men steg ett är att politiken tar initiativ till en fördjupad analys av Sveriges klimatutmaningar och hur de bäst ska hanteras. ”I ljuset av en sådan analys är det möjligt att ramverket kan behöva ses över innan nästa planerade översyn.” skriver rådet i rapporten. Det vill säga före den inplanerade översynen år 2027.

Tummen upp från det andra rådet

Klimatpolitiska rådet hör till dem som driver frågan om behovet av en förtida översyn av ramverket utifrån klimatfrågan. Rådets vice ordförande Cecilia Hermansson välkomnar rapporten.

– Finanspolitiska rådet och Klimatpolitiska rådet landar i samma slutsatser. Att det här tarvar en gedigen utredning. Det var en läsning som jag kände mig väl hemma med, säger hon till Altinget.

Cecilia Hermansson, själv tidigare ledamot i Finanspolitiska rådet, vill se den fördjupade analys av klimatutmaningarna som Finanspolitiska rådet efterfrågar. Men om Finanspolitiska rådet ser analysen som ett underlag för att eventuellt göra en förtida översyn av det finanspolitiska ramverket – så är Cecilia Hermansson redan säker på att en sådan översyn behovs.

– Vi anser att det är relevant att klimatet finns med i det finanspolitiska ramverket och menar att det inte kan vänta till den planerade översynen år 2027. Det är inte nummer ett om det är 40 miljarder som behövs eller 20, utan det kommer att vara en betydande del av investeringarna framöver. Poängen är att vi inte kan fortsätta att inte räkna in klimatet, säger hon och fortsätter:

– Vi har än så länge inte tittat så mycket på de här kostnaderna i Sverige som man har i en del andra länder. Det man måste vara medveten om att det är en siffra som kommer att förändras över tiden och att man måste se över den hela tiden, att det är en rörlig materia.

Vilka generationer ska ta notan?

Finanspolitiska rådet lyfter i sin rapport även frågeställningen om vem det är som ska betala de klimatpolitiska åtgärderna, nuvarande generationer eller framtida generationer? Det vill säga om det ska ske via högre skatter och lägre utgifter i dag eller via ökad skuldsättning. Enligt rådet finns goda argument för båda ståndpunkterna. Ett resonemang som även Klimatpolitiska rådet tar upp i sin senaste rapport till regeringen.

Finanspolitiska rådets olika resonemang och rekommendationer kring klimatet och finanspolitiken får alltså genomgående starkt stöd från Klimatpolitiska rådets håll. Cecilia Hermansson har dock ett påpekande:

– Det skrevs en del i rapporten om anpassning och omställning. Jag tyckte det saknades en förståelse av att ju mindre vi satsar på omställning, desto mer kommer vi att få lägga på anpassning. Jag skulle vara försiktig med att lyfta fram nyttan av klimatförändringarna för svensk del, i form av ökade skördar eller så. Det var lite väl lättsamt skrivet i rapporten. Vi har ingen kunskap om vad det faktiskt kommer att innebära i form av bränder, torka eller skördar. Vi bör hoppas på det bästa, men förbereda oss på det värsta, säger hon.

johanna@altinget.se