Lätt att göra rätt - politisk vilja och ledarskap efter Paris

Linnea Engström (MP), europaparlamentariker

EU-kommissionen har lagt fram förslag till hur vi ska uppnå EU:s klimatmål om minskade utsläpp till och med år 2030. Jag är ense med bistånds- och klimatminister Isabella Lövin om att Sverige är väl rustat att klara målen för den icke handlande sektorn. Miljömålsberedningen har föreslagit ett mer ambitiöst mål för Sverige och vi måste se till att det omsätts i praktiken.

Däremot står det klart att alla EU-medlemsländer måste bidra med betydande utsläppsminskningar om EU ska nå klimatmålen både till 2030 och på längre sikt. Miljömålsberedningens nya förslag är anpassade till Parisavtalet och 1,5-gradersmålet, där till exempel transportsektorn förväntas minska sina utsläpp med 70 procent fram till 2030.

Styrmedel måste ändras radikal

För att uppnå dessa mål måste våra politiska styrmedel ändras radikalt. Nu har vi strukturer som snarare hindrar utveckling än stöttar den. Vi överreglerar det positiva och underreglerar det negativa. Exempel på detta är reglerna kring konventionell matproduktion jämfört med ekologisk och att biodrivmedel inte får gynnas framför fossila.

Så vad föreslår Miljömålsberedningen? Ett stort fokus ligger på transportsektorn, som i dag står för hälften av alla utsläpp utanför EU:s handelssystem. En viktig del i den långsiktiga omställningen är ett mer effektivt och klimatsmart transportarbete. Miljömålsberedningen ska som bekant ge regeringen råd om hur generationsmålet och miljökvalitetsmålen kan nås. Miljömålsberedningens strategi berör även industri, bostäder, jordbruk och skogsbruk.

Krävs stor inhemsk drivmedelsproduktion

Det andra förslaget från EU-kommissionen avser regler för hur utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning och skogsbruk ska hanteras. Som ett skogsrikt land välkomnar Sverige kommissionens förslag. EU:s regelverk för redovisning av utsläpp och upptag från markanvändning och skogsbruk måste skapa incitament för långsiktiga utsläppsminskningar.

I detta perspektiv lyfter beredningen behovet av att utveckla en offensiv strategi för bioekonomin för att främja nya och hållbara material och bränslen. En sådan strategi kommer att bli helt avgörande för transportsektors mål eftersom målet omöjligen kan uppnås enbart med hjälp av elbilar eller import av biodrivmedel från andra länder. Sverige måste få igång en storskalig inhemsk produktion av hållbart producerade biodrivmedel som tar hänsyn till biologisk mångfald.

Sverige måste hävda sig mot EU

Sveriges ambition att vara ett föregångsland i klimatomställningen bör därför vara ett övergripande mål för närings- och innovationspolitiken. De offentliga resurser som går till att stödja företag med rådgivning, information, demonstrationsanläggningar, inkubatorverksamhet och liknande, bör i ökad utsträckning styras mot tillämpningar med stor potential att minska utsläpp av växthusgaser, både i Sverige och i världen. Framförallt gäller det att skapa stödjande strukturer för de stora investeringar som behövs i form av långsiktiga regler vad gäller produktion av biodrivmedel. Här måste Sverige bli bättre på att hävda sin nationella kompetens gentemot EU vad gäller beskattning.

På EU-nivå är det ytterst tveksamt om de styrmedel vi har till buds kommer att vara tillräckliga. Handelssystemet med utsläppsrätter är ett av EU:s allra viktigaste styrmedel för att nå klimatmålen. Inför den fjärde handelsperioden, som börjar 2020, ska reglerna förhandlas om. För att nå EU:s klimatmål behöver vi ha ett tillräckligt högt pris på utsläppen.

Dessvärre är dagens priser på tok för låga för att skynda på omställningen till klimatsmarta alternativ. Därför behöver utsläppshandelssystemet förändras radikalt och stärkas. Sverige är ett av de länder i EU som tydligast driver på för detta. Utsläppshandelssystemet EU:ETS har funnits sedan 2005 och är inne på sin tredje handelsperiod. Det är angeläget att systemet nu förbättras.

Hoppingivade skifte i finanssektorn

Med ländernas nuvarande åtaganden i Parisavtalet blir den globala temperaturökningen mellan 2,6-3,1 grader. För att klara klimatutmaningen kan vi därför inte enbart förlita oss på politiska beslut, lagstiftning och internationella avtal.

FN:s klimatpanel konstaterar att det krävs stora förändringar i världens investeringsflöden om koldioxidutsläppen ska kunna minskas kraftigt. Här borde också EU haka på. Finanssektorn måste fås med på noterna när vi diskuterar klimatfrågan. Det spännande och hoppingivande är att ett stort skifte är på gång. Divestment-trenden, att ta beslut om att fasa ut tillgångar i fossila bränslen och investera i förnybart, förändrar spelplanen. Stora finansiella aktörer har insett att klimatsmart och förnybar teknik är billigare än kol, olja och kärnkraft. Ett viktigt exempel är Kaliforniens beslut att fasa ut fossil och icke-förnybar energi och bara investera i förnybart. Och förra året investerade Kina mer i förnybart än i fossilt.

Icke att förglömma att Kina och USA nu ratificerar klimatavtalet och förbinder sig att följa det. Det om något är förpliktigande för EU, som borde fortsätta att gå i bräschen för den globala klimatpolitiken. 

Lätt att göra rätt - för alla

Divestment-trenden, en cirkulär och biobaserad ekonomi och minskad köttkonsumtion är viktiga byggstenar för att vi ska nå våra klimatmål. I kombination med en ny ”digitaliserad” generation, där ägande inte är en statussymbol, blir det mer naturligt att dela på tjänster och saker än att äga. Slit och släng-samhället är omodernt, kortsiktigt och bygger på felaktiga premisser. Vi vet att vi måste ändra på hur vi äter, reser och lever. En effektiv klimatpolitik måste därför bygga på långsiktiga regelverk och att det ska vara lätt att göra rätt – både för investerare och konsumenter.

debatt@altinget.se