Lista: Här är de 100 000 hektaren som staten skyddar

Det är drygt två år sedan skogsutredaren Agneta Ögren lämnade över sitt slutbetänkande till dåvarande miljödepartementet. Nu är en rejäl pusselbit bland förslagen i utredningen på väg att komma på plats, ett formellt skydd för de skyddsvärda fjällnära skogar som ägs av Sveaskog: Nästan 50 000 hektar produktiv skogsmark.

− Vi är stolta och glada att vi nu har en överenskommelse på plats för att bevara en stor del av dessa biologiskt mycket värdefulla skogar för kommande generationer. Ett långsiktigt skydd av fjällnaturskogarna skapar också goda möjligheter för renskötsel och för turism och friluftsliv, säger Sveaskogs vd Erik Brandsma i ett pressmeddelande.

Råkade bli 100 000 totalt

Totalt omfattar överenskommelsen mellan Naturvårdsverket och det statliga skogsbolaget 100 000 hektar av bolagets mark, det vill säga att förutom skogsmarken så tillkommer ungefär lika stora arealer med myrar, bergsmark och sjöar. Att siffran landar på en såpass jämn siffra som 100 000 hektar är en ren tillfällighet, enligt bolagets naturvårdschef Peter Bergman.

LISTAN: Här finns samtliga objekt i överenskommelsen mellan Naturvårdsverket och Sveaskog.

Att det däremot är en såpass ojämn fördelning mellan de fyra länen, med endast ett av de 108 blivande reservaten som ligger i Jämtland, är ingen tillfällighet.

– Vårt skogsinnehav har ingen jämn fördelning. I Jämtland är vi en förhållandevis liten markägare, säger han.

Det här kommer se annorlunda ut i nästa steg i arbetet med att skydda de statliga skogar som Skogsutredningen ringat in. Det finns cirka 500 000 hektar skyddsvärda fjällnära skogar, enligt utredningen. Staten äger totalt 140 000 hektar, varav Sveaskog alltså har nästan 50 000 hektar, men Statens fastighetsverk äger långt mer: Drygt 90 000 hektar. Enligt Peter Bergman så har SFV betydande innehav i exempelvis Härjedalen, som ingår i Jämtlands län.

Bolaget behåller marken

Sveaskog kommer att stå kvar som ägare, även när områdena blivit naturreservat, en process som kommer att sträcka sig över år. Men det är sekundärt, enligt Peter Berman.

– Vi är villiga att göra de här formella avsättningarna. Sen ska länsstyrelsen, i samråd med kommunerna och rennäringen, gå vidare med processen. Men det får ta hur lång tid det vill, vi kommer inte att gå in och göra något i de här områdena under tiden, säger han.

Cirka 75 procent av skogsmarken hörde redan till Sveaskogs frivilliga avsättningar och stod alltså inte inför något akut avverkningshot. Skillnaden för naturen och den biologiska mångfalden är framför allt långsiktig, enligt Naturvårdverkets Stefan Henriksson:

– På kort sikt blir det inte särskilt stor skillnad, däremot på lång sikt, skogen är nu skyddad för all framtid. Det innebär också ett skydd för annan form av exploatering, säger Stefan Henriksson och fortsätter:

– Om marken byter ägare, statens markinnehav har ju bytt skepnad över tiden, så behöver ju inte skyddet följa med om den är frivilligt avsatt. Med naturreservat är det annorlunda.

Höga toppar och gammal skog

Julia Pettersson har arbetat med överenskommelsen för Länsstyrelsen i Västerbottens räkning. Nu vidtar processen med att bilda reservaten, där en viktig del är samråd med kommuner och rennäringen.

– Vi har fått extra resurser för extra personal att jobba med det här från Naturvårdsverket, så vi kommer börja ganska nu med att beta av område för område, säger hon till Altinget.

Hon har själv inte varit ute i alla de 39 aktuella områdena i Västerbottens län, men säger att ett av de större områdena ska vara något alldeles extra:

– Jag pratade i dag med en kollega som hade varit i Gaskeluoktliden, ett område som ligger 16 kilometer fågelvägen från Storuman. Det har höga toppar, gammal skog som är väldigt väldigt lite påverkad. Ett riktigt fint besöksmål låter det som, säger hon.

Peter Bergman på Sveaskog väljer att inte favorisera något av de 108 olika blivande naturreservaten.

– Det är unika fjällskogar och till stor del urskogsartade. Det är fina områden vilket du än väljer. Det är internationellt värdefulla miljöer, säger han.

johanna@altinget.se