Niinistö oroas för svagt omställningstryck i kolsänkelag

Tre delar i lagstiftningspaketet som ska hjälpa EU att nå sina klimatmål är preliminärt färdigförhandlade. Med nya utsläppskrav för nya fordon, samt för sektorerna utanför utsläppshandeln, anser EU-kommissionens klimat-tsar Frans Timmermans att unionen i praktiken kan höja sina klimatmål.

– Vi har nu städat av dessa. Det betyder att nu när jag ska åka till Cop, kan vårt löfte att minska våra utsläpp med minst 55 procent fram till 2030 ökas till 57, sade Timmermans i fredags. 

Men det är en sanning med viss modifikation. För även om lagstiftarna har ökat ambitionen genom att faktiskt implementera ett EU-mål för kolsänkan på 310 miljoner ton till år 2030, så är det inte klart att regelverket tar unionen dit.

Det medger också EU-parlamentets ansvariga förhandlare, De grönas Ville Niinistö, som Altinget når innan överenskommelsen är publicerad.

Förändring i fokus – inte helhet

Anledningen är att medlemsländernas sätt att ställa upp kolsänkebetinget för varje land, som blev den antagna modellen, inte baseras på absoluta måltal för sänkan, som summeras till 310.

I stället utgår kolsänkebetingen från att varje land ska öka sina sänkor med ett visst antal ton. Men startpositionen kan samtidigt förändras beroende på om medlemsländernas får ett förbättrat underlag för var de faktiskt står.

Niinistö är ändå trygg med att vägen är tydligt utstakad.  

– För samtidigt fick vi en kontrollmöjlighet för kommissionen, att se till att alla medlemsländernas möjliga metodologiska ändringar inte äventyrar målet att få till 310 miljoner ton av sänkor 2030, säger Niinistö till Altinget och lyfter ett exempel:

– Om Sverige och Finland har en lägre sänka i startpunkten för att man gjort metodologiska ändringar och det äventyrar hela målet med 310, så får EU-kommissionen lägga fram förslag för hur man ska nå detta. Då får vi förhandla det igen, säger han.

Vinst för svenska förhandlare

Den valda vägen har varit central för bland andra Sverige, som till följd av bland annat förbättrat underlag i bedömningen av kolsänkan i jordlagren ”tappade” sju miljoner ton i sin sänka i förra årets inrapportering.

Nu blir betinget istället för uppemot tolv miljoner ton, fyra miljoner ton, som ska uppnås framför allt under perioden 2026-2029.

Men tidiga insatser är premierade, eftersom upp till 20 miljoner ton i sänka i hela unionen från perioden 2021-2025 kan användas för att nå kraven de kommande åren. I ett läge där Sverige för tillfället har en minskande kolsänka i växande skog, är det dock inte helt klart hur mycket som kan användas framöver.

LRF Skogsägarnas Sofia Backéus välkomnar att nivån hamnade där den gjorde. Samtidigt påpekar hon också att det är en rörlig materia som man arbetar med, vilket gör att förutsättningarna också finns där för att kunna nå än högre nivåer om förutsättningarna är de rätta.

– Några miljoner ton till är inte omöjligt, om vi har lite flyt och anstränger oss lite grann, säger Backéus till Altinget.

Först nå målet innan delandet kan börja

Niinistö pekar även på ytterligare en punkt i överenskommelsen som gör honom tryggare med integriteten i regelverket. Det är nämligen inte möjligt att nyttja ett antal andra flexibiliteter som förhandlas in i regelverket så länge som det övergripande 310-målet inte nås.

– Det gör mig säkrare på att insatserna kommer att vidtas, säger Niinistö.

Tillförlitligare underlag

I den tidigare debatten kring kolsänkeregelverket har det påpekats att mycket av underlaget baseras på modelleringar på relativt osäker grund. Det har bland annat använts som invändning mot att kolsänkan ens ska kunna räknas in i EU:s gemensamma klimatmål.

Men även där höjs ribban framöver, genom att hårdare rapporteringskrav träder i kraft för alla, senast år 2028.

– Det var viktigt att få till ett resultat där redan de här fem åren. Vi ville ha det redan från början, medlemsländerna ville inte att det skulle träda i kraft alls förrän 2030, så det här blev kompromissen. Nu blir det att man under den här perioden ska ha bättre statistik, för att då kunna lita på resultaten 2030, säger Niinistö.

Skogen fortsatt främst i centrum

Niinistö gick in i förhandlingarna med en förhoppning om att fler sektorer utanför skogsbruket skulle få tydligare krav på sig att öka sänkan. Men där fick han backa, även om han ser en viss öppning framöver.

– När det handlar om perioden efter 2030, så finns det en översynsparagraf om hur vi ska räkna på jordbruket utanför markanvändningen, det vill säga hur djurhållningen, ska ses på. Där fick vi till att den här granskningen görs så att alla olika sätt att utnyttja mark, och även djurhållningen, ska ses på så att Kommissionen ska tänka på hur det ska göras mest effektivt för hela klimatpolitiken.

Taxonomikrav undviks

I de olika lägren dras det nu flera suckar av lättnad. En ”seger” i förhandlingarna ur svenskt perspektiv är att referenserna till den gröna taxonomins krav på att ”inte göra någon signifikant skada”, bland annat ur biodiversitetsperspektiv, tonats ned i slutförhandlingen.

I stället för att denna bedömning skulle kunnat urholka den svenska kolsänkan till följd av bland annat den kritiska synen på trakthyggesbruk, så ska EU-kommissionen endast bedöma ”i vilken utsträckning” som åtgärderna är i linje med de kraven.

”Pappersburken sparkas framåt”

Å andra sidan firar miljöintressenterna en annan seger, då en potentiellt omfattande ”lucka” i lagen inte öppnas upp. Den svenska och danska regeringens starka önskemål om att mer kortlivade ”carbon storage products” ska kunna räknas in i kolsänkan skjuts nämligen framåt.

Från motståndarna pekades det på att papperstillverkning skulle kunna räknas som kolsänkor om förändringen kom till, men nu kan detta först bli aktuellt om de kan leva upp till det kolsänkecertifikatssystem som ska förhandlas fram i EU till våren.

LRF Skogsägarnas skogs- och klimatexpert Sofia Backéus ser det som positivt att flera känsliga frågor skjuts fram.
– Det visar på att det här inte är en lätt fråga att lösa. Det får man ha förståelse för. Det finns fler som har farhågor för att man lägger för höga krav – för att det kan bli kontraproduktivt. Det har ju vi lyft också.

Närmst kommer det därför att bli ett stort fokus på att få till ett bra regelverk för att stimulera kolsänkecertifikat.

– Det är viktigt att det landar rätt, och det är viktigt med transparens, samtidigt som det fungerar i verkligheten och kommer markägaren och klimatet till nytta, säger Backéus till Altinget.

Inte säker på att det räcker hela vägen

Niinistö accepterar den samlade kompromissen. Men han är samtidigt orolig för att insatserna som nu vidtas inte ska vara tillräckliga. I arbetet har han hela tiden velat skifta fokus från att det ska vara ett betungande krav – till att det ska ses som en stor potential – att utöka kolsänkan. Det arbetet får nu fortsätta.

– Vi vill ju åstadkomma en kolsänkepolitik där alla sätt att utnyttja mark ska tänkas igenom på ett klimatsmart sätt, så att vi får en långsiktig möjlighet att öka kolsänkan efter 2030, säger Niinistö och fortsätter:

– Alla medlemsländer måste nu ha en kolsänkarpolitik, men är den ribban tillräckligt hög för att vi redan nu under 2020-talet får långsiktiga lösningar i bruk som hjälper oss nå målen 2050? Jag har lite tvivel kvar där om vi lyckats med det.

jacob@altinget.se