Regeringens löften om enklare miljötillstånd dröjer – EU-reformer försenar

Frustrationen hos branschaktörer återkommer i snart sett alla inspel som berör den gröna omställningen. Budskapet är tydligt: Miljötillstånden behöver reformeras, och det snabbt.

Även om Naturvårdsverket i sin årliga återrapporteringen till regeringen pekar på att prövningen i genomsnitt endast tar mellan elva och femton månader, anses det fortsatt behövas ett stort antal reformer för att underlätta processen.

Tidösamarbetet lovar återkommande att tillståndsprocesserna ska bli enklare och snabbare.

– Långa och opålitliga tillståndsprocesser är ett hinder för den gröna omställningen. Nu tar vi initiativ för att korta dem – en gång för alla – och på så sätt skapa förutsättningar för nya klimatinvesteringar och lägre utsläpp, sade statsminister Ulf Kristersson när en ny utredning tillsattes på området i juni.

Men flera utredningar har redan gjorts. Och Tidösamarbetet flaggade även i juni för att de kommer att gå vidare med ett antal av förslagen från både Anders Danielssons och Peter Ardös respektive utredningar under 2023.

{{toplink}}

Nu står det dock klart att så inte blir fallet.

Från regeringskällor är budskapet i stället att lagförslagen kommer att läggas fram nästa år, trots frustrationen från omgivningen.

Lång lista på samma gång

En av de ansvariga tjänstemännen på Regeringkansliet, Susanne Gerland, säger att det inte är helt förvånande att reformerna inte hunnit genomföras.

Det pågår nämligen ett omfattande miljötillståndsreformspussel för stunden, både i Sverige och på EU-nivå.

– Vi ska först rekapitulera att Miljöprövningsutredningen publicerades i juni 2022. Man kan då tycka att det har gått mycket tid, men för oss är det inte mycket tid, säger Susanne Gerland, som säger att tjänstemannaorganisationen också ser över än äldre betänkanden för stunden. 

Miljöprövningsfrågorna hopar sig samtidigt i flera andra sammanhang. Förutom de kärnkraftsrelaterade frågorna, där det är flera parallella processer igång, finns även nationellt frågan om vattenkraftsöversynen, som det utlovats förändringar i regelverket kring under 2023, men som ännu inte synts till.

EU-deadlines hopar samtidigt sig

Därtill kommer ytterligare en nivå med ett stort antal miljöprövningsförändringar – nämligen den på EU-nivå. Närmast i tid kommer de krav som följer på det reviderade Förnybartdirektivet.  

– Den första juli 2024 ska ändringarna runt framför allt olika tidsgränser vara genomförda, så det är rekordkort tid, säger Susanne Gerland till Altinget.

Förklaringen ligger i att det togs en nödförordning, där reglerna i praktiken skulle införas i medlemsländerna.

{{toplink}}

– Sedan har Sverige inte gjort så mycket av det, eftersom vi införde och tog bestämmelser om tidpunkter redan vid förnybart två-direktivet (2019). Nu kommer de dock inte räcka för det i förnybart tre-direktivet som ska genomföras, så därför pågår arbete för fullt i Regeringskansliet med att genomföra dessa delar av direktivet, säger Susanne Gerland till Altinget.

Överlappningsrisker

Men just tidsgränserna återkommer i flera andra miljötillståndsrelaterade regelverk som också slutförhandlats precis, eller är på upploppet, i Bryssel.

Det gäller dels den kritiska råmaterialförordningen, där gruv- och återvinningsbranschen ska få en skjuts både via hjälp i tillståndsprocesser, samt tidsramskrav på när de ska få besked från myndigheter.

Dels netto-noll-industriförordningen, där branscherna ska få samma hjälp som de branscher som omfattas av kritiska råmaterialakten. Men därefter också strategiska projekt inom dessa sektorer som ska få ytterligare hjälp och stöd i att etablera sig. Det rör sektorer som elnätsutbyggnad, batterilagring och kärnkraftsteknik.

– Det är som en ketchupflaska. Det är mycket som kommer att hända på det här området i form av remisspromemoria, lagrådsremisser, propositioner. Men det är tidigt för att kunna säga någonting om vad det blir, säger Susanne Gerland och tillägger:

– Det är ett omfattande arbete som pågår.

Respektive förslag har samtidigt olika ikraftträdandedatum, vilket också avgör om de behöver prioriteras framför andra nationella lagstiftningsprocesser.

– Det hinns inte läggas på någon utredning, utan det här måste vi göra själva, säger Susanne Gerland, som arbetat med de rättsliga aspekterna av miljöprövningen sedan år 2005 på Regeringskansliet.  

Går det att slå ihop allt i en och samma lagstiftning?

– Det vet vi inte än. Netto-noll täcker ju många fler sektorer. Det är tillverkningsindustri huvudsakligen, men det är många fler verksamhetstyper som omfattas av reglerna.

Susanne Gerland menar att det för tillfället inte går att avgöra hur implementeringspusslet ska läggas.

– Men man kan ju säga att att det kommer att vara delvis samma prövningsmyndigheter som träffas av de här tre olika rättsakterna, även om det inte är samma verksamhetsutövare som träffas av alla regelverken.

Vissa nationella steg har dock tagits

Från regeringshåll pekar man på att vissa av förslagen från Ardös och Danielssons utredningar faktiskt tagits vidare.

Men det rör endast ett smärre förslag – om möjligheten att en ordförande och miljösakkunnig i en miljöprövningsdelegation kan tjänstgöra i en annan miljöprövningsdelegation. Det är inte någon av de fem utpekade reformerna som Tidösamarbetet pekade ut att de ville genomföra.  

Flera av frågorna från fempunktslistan påverkas samtidigt inte av EU-förändringarna, vilket gör att de kan tas vidare nationell oavsett. När de ska hinnas med, är dock en annan fråga.

Med tanke på den stora bördan, hur klarar ni av att hantera pusslet på kansliet?

– Inga myndigheter har väl tillräckligt med folk. Men vad man får göra då, är att omprioritera. Nu är det fokus på många frågor samtidigt, inte bara miljöprövningar, utan det är även strålsäkerhets-  kärnkrafts- och energifrågor, säger Susanne Gerland och fortsätter:

– Vi får tillsammans med den politiska ledningen prioritera vad som ska göras först och vad som ska göras sen.

jacob@altinget.se