Utvidgade utsläppshandeln tar fart – men grunddragen möter mothugg

I Tidöpartiernas klimathandlingsplan står det tydligt uttalat att Sverige ska hänga på den utvidgade utsläppshandeln redan från start 2027, och fullt ut. Det innebär att alla fossila utsläpp inom de sektorer som på EU-nivå pekas ut – framför allt transporter, men också fastigheter och arbetsmaskiner – plockas in under det gemensamma EU-paraplyet.

Samtidigt ska företag och hushåll också enligt handlingsplanen kompenseras för åtgärden.

Men för att hinna hänga på, och införa styrmedlet, krävs det redan nu att ett antal pusselbitar behöver komma på plats. Det handlar bland annat om att få igång rapporteringsverktyg och spelregler för hur utsläppshandeln ska in i befintliga nationella regelverk som i dag träffar utsläppen i Sverige för de fossila bränslen som används inom fastighets– och transportsektorn. Men systemet kan också gälla järnväg, jord- och skogsbruk, fiskefartyg, hamnar, flygplatser samt fritidsbåtar.

Snabba bud

Ett febrilt arbete pågår redan på departementet med en lagrådsremiss som ska leda till ett förslag före sommaren. Men det grundförslag som Naturvårdsverket lagt fram anses inte helt ha tagit hänsyn till alla konsekvenser. I alla fall enligt Energiföretagen, som i sitt remissvar radar upp ett antal frågetecken. Erik Thornström är branschorganisationens expert på skatter och styrmedel:

– Det handlar bland annat om att gifta ihop skatteregelverket och utsläppshandelsregelverket. Där ser vi att det krävs en djupare analys, som inte riktigt har gjorts, säger han till Altinget. 

För även om det finns ramar på EU-nivå exempelvis inom punktskattedirektivet och utsläppshandelsreglerna, så är det mycket i förslaget som kopplas till nationella skatteadministrativa regler som inte klarats ut på ett genomtänkt sätt i myndighetens förslag, menar branschorganisationen.

Det handlar exempelvis om att ha rätt till avdrag för att slippa betala för utsläppsrätter flera gånger om en medlem hos dem exempelvis säljer vidare ett fossilt bränsle som de tidigare lagrat.

Samtidigt anser Energiföretagen att deras medlemmar generellt, som ytterst sällan själva producerar fossila bränslen utan främst är köpare, inte ens ska behöva omfattas av rapporteringsreglerna, vilket nu föreslås.

– Som det föreslås i dag är det exempelvis många reglerade enheter som skulle vara de som ska redovisa utsläppsrätterna. Vi vill se att de är så få som möjligt, säger Thornström till Altinget.

Innan dessa frågetecken är utredda, ser Energiföretagen helst att införandet av systemet skjuts upp. Och det är också en uppfattning som återkommer från en av de aktörer som särskilt skulle träffas av rapporteringskraven – nämligen Drivkraft Sverige.

”Oavsett om det är nya system eller utveckling av befintliga system är en ledtid på cirka 1 år eller mer nödvändig.”

Ser oro inför att plockas in

Samtidigt återfinns också parter som anser sig orättvist utpekade för att de ska omfattas – eftersom det är ett val som kan göras nationellt.

LRF är exempelvis väldigt kritiska till att deras medlemmar skulle behöva betala mer för utsläppen från den fossila bränsleanvändningen. Särskilt då de inte ser att något annat medlemsland för stunden planerar att göra det samma, vilket leder till att införandet av en utsläppshandel framför allt blir en konkurrenskraftssänkande åtgärd.

– Det är inte så att vi inte vill ställa om bort från de fossila bränslena. Men detta är inte vägen framåt tycker vi, utan då krävs exempelvis åtgärder för att stimulera till mer egen produktion av egna inhemska biobränslen, säger Sofia Backéus, näringspolitisk expert, till Altinget. 

Hon fortsätter:

– Särskilt när det samtidigt inte står klart vad som blir den utlovade kompensationen.

Här är dock andra remissinstanser tydliga med vad den kompensationen skulle kunna vara.

”Drivkraft Sverige menar att införandet av systemet bör föranleda en översyn och kanske en förenkling av skattesystemet där det bör analyseras om koldioxidskatten är rimlig att bibehålla i sin nuvarande form samtidigt som ett utsläppshandelssystem.”

Aktuellt redan i förhandlingen

Det är också något som inblandade aktörer i förhandlingen lyfte, när regelverket kom på plats. Detta eftersom dagens svenska koldioxidskatt på 2,64 kronor per liter bensin, motsvarande 120 euro per ton koldioxid, kan ersättas med utsläppshandeln som har ett ”mjukt pristak” på 45 euro per ton.

– Min tolkning av situationen är att den europeiska utsläppshandeln kommer att ersätta den svenska koldioxidskatten, sade Emma Wiesner, C-parlamentariker och företrädare för den egna politiska gruppen i slutförhandlingen, tidigare till Altinget.

LRF har dock sökt svar på just den frågan, men inte fått några svar.

– Men skulle det bli så, så kan det ju leda till lägre priser på totalen, vilket i så fall skulle vara positivt för våra medlemmars konkurrenskraft, säger Sofia Backéus.

Det finns dock flera frågetecken om det europeiska utsläppshandeln verkligen kommer att landa på den nivån. Beroende på hur det går i medlemsländernas insatser för att faktiskt nå minskade utsläpp, kan priset oavsett det mjuka taket sticka iväg till över 200 euro per ton enligt analyser.

{{toplink}}

Välj smartare kompensation

En remissinstans som dock ser att regeringen bör omfatta så många, så långt som möjligt, och inte heller kompenseras med sänkta generella skatter, är 2030-sekretariatet.

Istället bör kompensationen ske i form av riktade stöd till utsatta och transportberoende näringsgrenar, särskilda avdrag för gles- och landsbygd eller stärkta stöd till ekonomiskt utsatta hushåll, fortsätter intresseorganisationen och tillägger: 

”Vi har tidigare återkommande visat hur det finns mer kostnadseffektiva, träffsäkra och klimatmässigt mindre tveksamma sätt att gynna dessa sektorer om de inte anses kunna bära den fulla kostnaden av att ingå i utsläppshandeln och hänvisar till dessa förslag.” skriver 2030-sekretariatet i sitt remissvar.

jacob@altinget.se