Förslaget om förskolan monterar ned föräldrars möjligheter att välja själv

Nu på torsdag, den 19 maj, firar förskolor landet över Förskolans dag. Temadagen firades för första gången 1984 och började som en kampanj för att möta kritik mot förskolans, och kanske framför allt förskollärarutbildningens, utveckling. Det var dåvarande SFR – Sveriges Förskollärares Riksförening – som ville visa vad som skiljde förskoleverksamhet från barnpassning, delvis för att stärka den egna yrkesidentiteten.

I fredags firades en annan dag, Hemmabarnens dag. Denna dag är betydligt nyare, årets firande var blott det fjärde i ordningen. Initiativtagare till dagen är Hemmaföräldrars nätverk – originalet, en organisation för föräldrar som valt att prioritera om i sina liv för att möjliggöra mer tid hemma med sina barn. Dagen är ett direkt svar på Förskolans dag och resultatet av att många hemmaföräldrar upplevt allt från osynliggörande till starkt ifrågasättande av de som valt att avvakta med, minimera tiden på eller helt avstå från förskola.

Insinueras en dold agenda

Det finns en stark norm i samhället om att barn någonstans i ettårsåldern börjar skolas in på förskolan. Många hemmaföräldrar vittnar om kontinuerligt tjat från närstående och förfärade reaktioner när de berättar om sitt val. I bästa fall uttrycks det som en välmenad oro för barnens sociala och kognitiva utveckling – även då många av barnen regelbundet besöker öppna förskolan eller deltar i andra aktiviteter där de leker och utvecklas såväl bredvid som med andra barn. I värsta fall insinueras en dold, skadlig, agenda bakom deras önskan att vara hemma mer med sina barn.

Detta misstänkliggörande kommer inte bara från medmänniskor, utan i hög utsträckning från det offentliga. Och mer kan vi förvänta oss, om allt går som det verkar i riksdagen de kommande veckorna.

Ska sökas upp av kommunen

Mellan skenande gängkriminalitet, vårdkris, krig och partiernas valkampanjer är det svårt att hålla koll på alla förslag som presenteras från regeringen. Men om bara ett par veckor ska utbildningsutskottet ta ställning till propositionen Förskola för fler barn. Huvuddragen går ut på att alla föräldrar som inte placerat sina barn i förskola det år barnen fyller tre återkommande ska sökas upp av kommunen för att informeras ”om förskolans syfte och barnets rätt till förskola”. Även de familjer som valt pedagogisk omsorg – alltså familjedaghem – ska uppsökas, något som förväntas leda till att många sådana verksamheter läggs ner.

Andra val görs obekväma

På ytan lyfts förslagen fram främst som en integrationsåtgärd – stor vikt läggs vid att lära sig svenska och att nå barn i socioekonomiskt utsatta eller relativt nyanlända familjer – de senare ska få sina barn inskrivna per automatik. Men det finns en tydlig målbild där alla barn går i förskola från åtminstone tre års ålder. Faktum är också att ledande socialdemokrater länge har propagerat för ett sådant obligatorium. När de inte lyckas få igenom det rakt av väljer de alltså omvägen genom att göra andra val allt mer obekväma och främja en utveckling där alternativ konkurreras ut. Det var för övrigt en sådan väg som ledde till att vi numera har obligatorisk förskoleklass.

Tack och lov finns det en riksdagsmajoritet bestående av M, KD, SD och C som i sina respektive följdmotioner uppmärksammat värdet av valfrihet avseende barnomsorg. Men det är en splittrad opposition med olika ingångar och den uppmärksamma noterar förstås att L inte ingår. Risken är därför stor att regeringen får igenom sin proposition, och att familjers möjlighet att välja och anpassa omsorg efter deras önskemål och behov sakta men säkert monteras ned.