Inhumant att kalla ”missbruk” för bristande vandel

Att regeringen anser att beroendesjukdom kan vara möjlig grund för utvisning är djupt oroande. Det skriver forskare, läkare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor.

Af Forskare, debattörer och organisationer verksamma inom alkohol- och narkotikafrågor
Se undertecknarna i rutan nedan

Den 14 oktober offentliggjorde Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det så kallade Tidöavtalet, vilket ska ligga till grund för partiernas samarbete under mandatperioden. Där finns en rad förslag som på olika sätt berör alkohol- och narkotikafrågor. Det är förslag som utlovar en mer sammanhållen och jämlik vård, bättre stöd för anhöriga och närstående samt prioriterade insatser för människor med psykisk ohälsa.

”Helt förkastligt”

Men samtidigt som partierna vill se en stärkt beroendevård lägger de under rubriken Migration och integration fram ett förslag om att utreda möjligheten att utvisa ”utlänningar av bristande vandel”. Med begreppet ”bristande vandel” avses allt från deltagande i våldsbejakande organisationer och association med kriminella organisationer till prostitution och missbruk. I avtalet står att utländska medborgare som lever i Sverige har en ”skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen”.

Vi som undertecknar den här artikeln representerar flera olika alkohol- och narkotikapolitiska synsätt, och våra analyser av vilka åtgärder som krävs för att motverka alkohol- och narkotikaproblem skiljer sig ibland åt. Men i detta fall är vi rörande överens. Att använda ”missbruk” – eller problem med alkohol eller andra droger som vi hellre skulle uttrycka det – som grund för att utvisa en människa från landet är helt förkastligt ur såväl ett medmänskligt som etiskt och rättssäkert perspektiv. Formuleringen ”bristande vandel” och de exempel som uppges visar snarare på en bristande kunskap om beroendeproblem, och en inhuman syn på människor i behov av stöd och vård.

Skydda individuella rättigheter

I debatten om Tidöavtalet har det lyfts fram att ett villkor om ”missbruk” funnits med redan i 1980 års utlänningslag. Det stämmer, men det gällde inte utvisning utan nekande av uppehållstillstånd, och enbart i fall där personen kunde anses ”vara farlig för någon annans personliga säkerhet”. Detta ströks med rätta ur lagen redan 1989. Att trots den kunskap vi har i dag om alkohol- och andra drogproblem införa möjligheten till utvisning på dessa grunder anser vi vore ovärdigt och oförenligt med en modern rättsstat.

Vår förhoppning är att justitieminister Gunnar Strömmer (M) delar vår uppfattning. När han fick frågan om ”bristande vandel” i SVT:s Agenda var hans svar att avsikten inte är att använda villkoret som grund för utvisning av människor i en socialt utsatt situation. Eftersom Strömmer själv har bakgrund i den ideella organisationen Centrum för rättvisa, med syfte att främja skyddet av individuella fri- och rättigheter, litar vi på att han står fast vid detta uttalande, då det inte är förenligt med att utvisa människor på grund av ”missbruk”.

Ändra direktivet

Vi har tillsammans en bred bakgrund och kompetens – från forskning, anhörigstöd, behandlingsvård och egen erfarenhet av beroende – utifrån den uppmanar vi regeringen att exkludera ”missbruk” ur det kommande direktivet för utredningen om bristande vandel. I stället önskar vi att kraft läggs på att leva upp till avtalets mål om sammanhållen vård och behandling för människor som har problem med alkohol eller andra droger. Och detta oavsett människors bakgrund och ursprung.

Beslutskedja: Skärpta krav på hederligt levnadssätt och ökade möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd

11/11
2022
21/11
2023
21/11
2023
15/1
2025

Forrige artikel Är det bara behovsprincipen som ska styra vården, Ankarberg Johansson (KD)? Är det bara behovsprincipen som ska styra vården, Ankarberg Johansson (KD)? Næste artikel Både privata och offentliga aktörer behövs för välfärdens utveckling Både privata och offentliga aktörer behövs för välfärdens utveckling
Så mycket får myndigheterna

Så mycket får myndigheterna

Kriminaliteten och säkerhetsläget präglar regeringens fokus i budgeten. Försvarsmakten, Polismyndigheten och Kriminalvården är de myndigheter som får mest.