Stoppa de oseriösa aktörerna inom familjehemsvården

I ett samhälle där vuxna vårdas i familjehem utan tillstånd blir rättsosäkerheten påtaglig. Utan statistik över placeringar, riktlinjer eller krav på relevant utbildning kan vi inte säkra kvalitativ vård, skriver Nilla Helgesson och Lovisa Älenmark, Skyddsvärnet.

Af Nilla Helgesson och Lovisa Älenmark
Direktor respektive enhetschef familjehemsvården, Skyddsvärnet 

Samhället har nått stora framsteg när det kommer till kvalitetssäkring av vård för barn och unga i konsulentstödd familjehemsvård genom införande av tillståndskrav för organisationer som bedriver familjehemsvård.

Vi har tillsammans med andra organisationer kämpat under minst två decennier för att statistik ska föras samt för krav om relevant högskoleutbildning, erfarenhet och uppföljning. I år är det sju år sedan beslutet kom gällande barn och unga, men sedan dess har i princip inget hänt när det kommer till vård av vuxna.

Minimikrav ett måste

I dag finns inte ens minimikrav på den som bedriver familjehemsvård för vuxna, vilket gör att det inte går att säkerställa vård av god kvalitet. Detta faktum innebär naturligtvis även att vi underlättar för oseriösa aktörer att starta familjehemsvård, ofta enbart för intresset av att tjäna pengar och utan intresset för människan. För individen kan det leda till förödande konsekvenser att bli placerad inom en familjehemsvård som saknar kompetens och utbildning. Vi måste prioritera att ge människor den vård de behöver och att anhöriga ska känna sig trygga.

Statistik nödvändigt

Givetvis finns det exempel på aktörer utan tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) som ändå ger god vård. Men utöver tillstånd finns det även behov av riktlinjer, kompetensutveckling och uppföljning. Samlad statistik och tillståndskrav skulle tjäna två syften och målgrupper, nämligen att kvalitetssäkra vård och behandling för de placerade samt vara till stöd för den som bedriver familjehemsvård och de som är familjehem.

Avsaknaden av samlad statistik innebär dessutom att vi inte vet hur många verksamheter inom familjehemsvård som existerar, hur länge dessa placeringar varar eller hur målgruppen ser ut. Det innebär i sin tur en rättsosäkerhet. Vi kan gissa oss till att det över lag är fler barn än vuxna som är placerade, möjligtvis kan det röra sig om hälften så många vuxna som barn, men vi vet inte säkert. Ingen vet. Att vi ska behöva gissa är inte rimligt när det handlar om människors liv. Det är att svika alla vuxna som behöver vård och trygghet för att få ett fungerande liv och återanpassas till samhället.

Kräv tillstånd

Kunskapen i samhället kring familjehemsvård och vilka som placeras är kanhända för låg. Orden ”familj” och ”hem” gör möjligtvis att allmänheten, och personer i beslutsfattande positioner, tolkar familjehem som något där bara barn och unga bor? Men så ser inte verkligheten ut.

Till de familjehem som vi på Skyddsvärnet tillhandahåller kommer vuxna (och unga) som exempelvis behöver skyddat boende, som flytt hedersrelaterat våld eller som hoppat av en kriminell livsstil. Våra klienter kan även ha haft problem med missbruk eller psykosocial problematik. Vuxna har ofta multiproblematik och är en resurssvag grupp som lätt hamnar i underläge. Personer som bor i familjehem är utelämnade. Då är det extra viktigt att rättssäkerheten är omfattande.

Vårt krav är att Socialdepartementet och Socialstyrelsen gör allt för att säkerställa trygghet och god vård även för vuxna som är i behov av familjehemsvård. Detta genom att införa tillstånd för att bedriva konsulentstödd familjehemsvård och genom att föra statistik. Skyddsvärnet, med 40 års erfarenhet av familjehemsvård, finns här och står till förfogande som remissinstans.

Forrige artikel Moderaternas UR-förslag riskerar att slå mot Sveriges döva Moderaternas UR-förslag riskerar att slå mot Sveriges döva Næste artikel Urholka inte tillgänglighetsdirektivet med fler undantag Urholka inte tillgänglighetsdirektivet med fler undantag
Så mycket får myndigheterna

Så mycket får myndigheterna

Kriminaliteten och säkerhetsläget präglar regeringens fokus i budgeten. Försvarsmakten, Polismyndigheten och Kriminalvården är de myndigheter som får mest.