Anna Nergårdh: “Svårare att hålla fast vid de egna käpphästarna”

Hur primärvården ska vara navet i svensk hälso- och sjukvård diskuterades under måndagen på ett seminarium i Almedalen, Gotland, arrangerat av Praktikertjänst och med Nära vård-utredare Anna Nergårdh som moderator.

Panelen bestod bland annat av Marina Tuutma, ordförande för Svenska Distrikts­läkarföreningen och Lotta Håkansson, ordförande för Reumatikerförbundet.

Omställningen till god och nära vård diskuterades, liksom Lagen om valfrihet (LOV), förfrågningsunderlag, primärvårdens resurser och en hållbar utveckling av svensk hälso- och sjukvård.

“Saknas mötesplatser”

Men enligt Anna Nergårdh behöver både invånare, patienter, närstående och profession involveras mer i beslutsprocesserna när stora systemförändringar ska komma på plats. 

– Jag tycker att den goda intentionen finns på alla nivåer och att man tagit till sig budskapet vad fördelarna med en stark primärvård är. Men det saknas mötesplatser, säger hon till Altinget.

– Vi har ingen stark tradition av att skapa sådana mötesplatser, men jag ser att man i regionledningarna så smått börjar anställa egenerfarna personer.

"Lite med armbågen”

Lotta Håkansson, ordförande för Reumatikerförbundet, håller med om att dialogen med patienter är bristfällig. Även om det har blivit bättre de senaste åren finns det delvis en ovana att ta med patientperspektivet i beslutsprocesserna, menar hon.

– Men det är fortfarande lite med armbågen. Man pratar om patienter, inte med patienter, säger hon till Altinget.

– Patientperspektivet behöver komma in i all förändring hälso- och sjukvården ska göra, inte bara på slutet. Har man inte fått vara med från början och utformat reglerna så blir det sällan bra för patienterna, säger hon.

Lotta Håkansson anser att det bör vara lika självklart att ta med patientperspektivet, precis som att professionerna tillfrågas.

Egenerfarna personer

Anna Nergårdh håller med om att det alltid är en stor fördel att ha egenerfarna personer i rummet, på alla nivåer i ledning och styrning.

– Alltid. Det händer något i rummet då. Det blir lite svårare för andra aktörer att hålla fast vid de egna käpphästarna, och det blir ett tydligare fokus på vad verksamheten faktiskt är till för.

Tuutma: För mycket detaljstyrning

En annan pusselbit, minst lika viktig som patientperspektivet, är enligt expertpanelen frågan om hur staten ska kunna garantera en jämlik vård över landet. 

Enligt Marina Tuutma, ordförande Svenska Distriktsläkarföreningen och andre vice ordförande i Sveriges läkarförbunds styrelse, behöver politikerna sätta målen men avstå från att detaljstyra.

– Politikerna sätter tillgänglighetsmål om att man ska få kontakt med en vårdcentral samma dag, att patienter ska få träffa en läkare inom en vecka och att primärvården ska ge hjälp vid psykisk ohälsa. Det är bra.

– Men när politikerna sätter sina mål måste de även komma med proportionerliga resurser.

Tillräckligt med läkare

Hon betonar att för att en vårdcentral ska kunna leverera vård inom sju dagar måste det till att börja med finnas tillräckligt med läkare.

– I dag saknar många vårdcentraler resurser för att kunna anställa fler specialistläkare i allmänmedicin, trots att det finns ett stort behov av fler. Det drabbar inte bara personalen utan även patienterna som inte får vård när de behöver den, säger hon.

Socioekonomiskt tunga områden

Även Lotta Håkansson håller med om att politikerna inte är de mest lämpade att i detalj styra hur hälso- och sjukvården ska skötas.

– Staten måste ge regionerna förutsättningarna, och sedan ska regionerna ge varje enskild vårdcentral rätt förutsättningar beroende på var den ligger och vilket patientunderlag man har, säger hon.

Hon menar att exempelvis socioekonomiskt tunga områden behöver få mer resurser än mer välmåendeområden.

– Det finns redan en större tillgång till vård i områden där folk har det ganska bra ställt, med hög levnadsstandard och bättre hälsa. Men man ska komma ihåg att detta med “jämlikt” inte betyder att det ska vara exakt lika överallt.

marie@altinget.se