"Dags för ersättning som avspeglar fysioterapeuters kompetens"

Cecilia Winberg
Förbundsordförande, Fysioterapeuterna

Fysioterapeuter är en av många professioner som drabbas av kvarlevor från gamla värderingar, där vårdyrken ansågs tillhöra kvinnans domän och premierades därefter. Ett synsätt som i dag anses förlegat.

Men ändå kvarstår lönegapet mellan mans- och kvinnodominerade yrken vilket är tydligt i Sacos livslönerapport som nyligen presenterades. En fysioterapeut tjänar aldrig in sin utbildning.

Strukturella löneskillnader

Under den pågående pandemin har det blivit tydligt vilken viktig roll fysioterapeuter spelar för patienters möjligheter att återhämta sig och återfå funktioner som de tidigare haft. Trots detta vittnar många fysioterapeuter om att hurra-rop aldrig visar sig i lönekuvertet.

Ingångslönen ligger fortfarande långt under vad som är brukligt för en treårig universitetsutbildning. Vad kan det bero på?

Situationen förklaras med strukturella löneskillnader mellan kvinnor och män. Rent krasst betyder det att fysioterapeuter i dag får betala priset för att yrket varit kvinnodominerat, eller snarare: att kvinnors arbete ansågs mindre värt än mäns.

I lönekartläggningar 2020 kan arbetsgivaren fortfarande göra kopplingar till marknadsläget för att rättfärdiga vad som annars skulle uppfattas som osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män, som utför likvärdiga arbeten.

Betala för nyckelkompetens

Samtidigt som det råder brist på fysioterapeuter bidrar nuvarande löneläge och bristande kompetensutveckling till en allt sämre arbetssituation, där många väljer att sluta eller överväger att lämna yrket. En enorm förlust för patienterna och samhället.

Behovet av fysioterapeutisk kompetens är i dag stor och kommer öka i takt med att vi både lever och förväntas jobba längre. Behov av stöd till anpassad rörelse, rehabilitering eller förebyggande åtgärder ökar. Psykisk ohälsa är den främsta orsaken till sjukskrivning, tätt följd av problem i muskler och leder. Lösningen hänger ofta ihop.

Besvären kan lindras, till och med förebyggas. Men vad händer när fysioterapeuten inte finns att tillgå? Hur ska nyckelkompetens kunna rekryteras om arbetsgivare inte är villiga att betala för den?

Kunskap ska användas

För fysioterapeuter, precis som för andra professioner, innebär det karriärvägar, att de som tar större ansvar och utvecklas i professionen också ska få en löneutveckling. Varför investera i en master- specialist- eller forskarutbildning när det inte lönar sig och där kompetensen inte tas tillvara?

Det finns, i arbetssammanhang, nog inget mer nedslående än att inte bli sedd – att sitta på värdefull kunskap som inte får komma till användning.

Samhället kan inte förlita sig på anställdas goda vilja att, trots undermålig löne- och karriärutveckling, stanna kvar i yrket. Det borde vara dags för skälig ersättning som också avspeglar det växande behovet av fysioterapeuters kompetenser. Detta innebär att ingångslönen måste höjas och att det finns en löneutveckling, som motsvarar ökad kompetens och utökat ansvar, hela yrkeslivet.

Ansvaret matchar inte lönen

Inom de flesta yrken motsvaras högre utbildning av mer ansvar, som i sin tur ger mer i plånboken. För fysioterapeuter fattas ofta den tredje och ibland även den andra pusselbiten. Fysioterapeuter tar ansvar, våra ansvarsområden har utökats och vi har precis som andra professioner ställt om och tagit ansvar under pandemin, men det efterlängtade erkännandet uteblir och har varit eftersatt under lång tid.

Det förflutna kan inte ändras, men arbetsgivare kan lära och välja att göra bättre val. Att välja åtgärder som minskar den strukturella lönediskrimineringen är ett sådant val. Att inte göra något åt situationen är också ett val.

debatt@altinget.se