Debatt: Gör det kriminellt för gängkriminella att umgås med barn

Jan Jönsson (L)
Socialborgarråd, Stockholms stad

Grovt gängkriminella vuxna drar sig inte längre för att hänsynslöst utnyttja barn. De skrämmer, mutar och manipulerar barn och unga att begå rån, förvara vapen och droger. De vuxna löper liten risk att åka fast och försvarar sig med att unga får en mild påföljd. Barnen däremot får sin framtid förstörd. Flera polisregioners underrättelsechefer vittnar om att allt fler – och allt yngre – lockas in i denna typ av kriminalitet, enligt Sveriges Radios Ekoredaktions rundringning strax före jul.

Justitieminister Morgan Johansson (S) har tillsatt en utredning om straffskärpning för barnexploatörer som lockar yngre att begå brott. Men det kommer inte åt grundproblemet. Nyrekrytering till kriminalitet sker subtilt, genom att de unga bjuds in sociala sammanhang, med allt större krav på att begå brott. De äldre kriminellas stjärnstatus bland en del unga, blir en status att själv försöka uppnå.

Ny lagstiftning behövs

För att bättre skydda unga från att dras in i kriminalitet – med ofta livsförstörande konsekvenser – behöver vi därför en lagstiftning som ser med större allvar på äldre kriminellas inflytande över barn och ungdomar.

1. Det måste bli olagligt för vuxna gängkriminella att interagera med och påverka barn. Det krävs ett helt nytt sätt att se på vuxnas utnyttjande av minderåriga i den gängrelaterade brottsligheten. För att skydda barn från att förledas att begå brott, att bli utsatta för press och sedan behöva vittna, behöver umgänge mellan vuxna gängkriminella och barn förhindras. Myndiga som dömts för allvarliga brott som knarkförsäljning, vapenbrott och rån ska därför kunna åläggas att under en prövotid distansera sig från minderåriga utanför den egna familjen. Gängkriminella bör bli bannlysta från att kontakta unga vid skolor, fritidsgårdar och idrottsanläggningar som är vanliga arenor för nyrekrytering till brott. Om en dömd gängkriminell vuxen ändå fortsätter att interagera med barn i kriminella syften, ska det ses som ett brott i sig, med fängelse som straff. Denna restriktion för barnpåverkan bör gälla ett antal år efter avtjänat straff och återaktiveras vid varje ny dom.
   
   
2. Polisen måste bli bättre på att skydda de barn och unga som ska vittna. Inför en rättegång mot gängkriminella som exploaterar barn och unga, riskerar de unga offren att med hot om grovt våld, utsättas för en mycket stark press att hålla tyst. Samhället måste därför säkerställa att den vuxne gärningspersonen häktas i dessa fall, för att inte kunna undanröja spår eller påverka de som har drabbats. Barnen och de unga måste slippa att fysiskt möta gärningspersonen vid rättegången. Samhället måste också kunna erbjuda konkret fysiskt skydd i betydligt högre utsträckning än vad som görs i dag.
   
   
3. Polisen måste utreda även ej straffmyndiga barns brott, om det finns minsta misstanke om att en vuxen kan ligga bakom. Socialtjänsten behöver i sina barnutredningar klarlägga om det finns äldre som drar i trådarna när ej straffmyndiga barn begår brott. Finns sådana misstankar ska socialtjänsten alltid begära att polisen utreder omständigheterna kring brottet, för att kunna ingripa mot de äldre kriminella. Här behövs ingen lagändring. Berörda myndigheter måste börja använda den lagstiftning som redan finns – och samarbeta.

Samhällets ansvar att agera

Det är samhällets och vuxenvärldens ansvar att skydda barn och unga. I ­dag är det riskfritt – och lönsamt – för äldre gängkriminella att locka in barn och unga i kriminalitetens fördärv. Därför behöver Morgan Johansson (S) komplettera straffskärpningen med åtgärder som hindrar gängkriminella från att kunna utnyttja barn och unga.

debatt@altinget.se