KD: Barnens rättigheter måste gå före
DEBATT. Vi vill att familjehem oftare än i dag ska kunna ta över vårdnaden eller adoptera ett barn efter en viss tid. Anknytning bör väga tyngre, skriver riksdagsledamöterna Acko Ankarberg Johansson och Pia Steensland (KD).
Motioner har avslagits
Att sätta barns bästa i främsta rummet innebär att biologiska föräldrars rättigheter får stå tillbaka. Barnkonventionen som blivit svensk lag sedan årsskiftet innebär precis det. Men också andra lagar behöver förtydliganden för att barns bästa ska sättas före föräldrars rättigheter.
Vi har länge krävt förändringar. Den utredning som tillsattes av kristdemokraten Maria Larsson 2012 fullföljdes inte av de socialdemokratiska ministrar som följde efter henne. Våra riksdagsmotioner sedan 2014 i denna frågan har avslagits.
Ett bredare politiskt stöd
Det är obeskrivligt sorgligt att vi först nu ser en möjlighet till politisk samling för en förändring. Flera partier har uttalat och lämnat förslag om förändringar. De yrkanden vi kristdemokrater just nu har under behandling i riksdagen ser ut att kunna få ett bredare politiskt stöd.
Vi är beredda att tillsammans med andra partier hitta såväl de förändringar som kan göras i närtid som de förändringar som behövs långsiktigt för att på riktigt sätta barns bästa i främsta rummet.
Alldeles för lång tid
Vi vill att familjehem ska, oftare än i dag, kunna ta över vårdnaden eller adoptera ett barn efter en viss tid. Anknytning bör väga tyngre i ärenden som gäller placerade barn, särskilt i frågan om var ett barn ska bo. Vårdnadsöverflyttningar behöver göras tidigare än vid tre år. För ett litet barn är tre år alldeles för lång tid. Redan efter ett år bör frågan aktualiseras. Adoption ska övervägas oftare än i dag.
Måste följas upp
Vi nöjer oss inte med att barnkonventionen blir lag, utan den måste årligen följas upp av regeringen och redovisas till riksdagen. Hur går utvecklingen, blir det förändringar? Vilka hinder finns, behövs andra åtgärder eller lagändringar för att kunna sätta barns bästa i främsta rummet? Det går inte att nöja sig med lagstiftning. Den måste också följas upp.
Lilla hjärtat och alla andra barn har rätt att kräva att vi skyndsamt gör de förändringar som är nödvändiga. För Lilla hjärtat är det för sent. Men för alla andra barns skull måste vi gemensamt få till en förändring och se till att den får verkan. Målet måste vara att inget barn ska behöva uppleva det Lilla hjärtat utsattes för.