"Rökfria platser är tillgängliga för fler"
DEBATT. De strukturella frågorna om rökningens plats i samhället och det offentliga rummet är en kärnuppgift för folkhälsopolitiken under kommande år. Därför är min förhoppning att regeringen följer samma riktning som flera av förslagen från Tobaksdirektivsutredningen, skriver Stefan Nilsson, (MP), folkhälsopolitisk talesperson.
Av: Stefan Nilsson (MP)
riksdagsledamot och folkhälsopolitisk talesperson
Rökning är en av vår tids största folkhälsoproblem, och därför en av de viktigaste folkhälsopolitiska utmaningarna. För trots att rökningen har minskat, dör fortfarande 12 000 personer varje år av sjukdomar kopplade till rökning. Majoriteten av dessa dör i cancer, och omkring 3 000 personer dör i KOL (kronisk obstruktiv lungsjukdom). 500 000 svenskar beräknas ha KOL varav 150 000 är så sjuka att de behöver medicinsk behandling.
Förutom det stora lidandet sjukdom till följd av rökning innebär för den enskilde, innebär det stora kostnader för samhället. Att stå passiv inför det ser jag och Miljöpartiet helt enkelt inte som en rimlig hållning. Sedan den nuvarande regeringen tillträtt har det hänt mycket positivt på folkhälsoområdet, och jag ser att den inriktning som Gabriel Wikström (S) satt för arbetet mot ett rökfritt Sverige 2025 ligger väl i tiden.
I grunden har de åtgärder som redan tagits för att minska rökningen varit mycket positiva. Det har med största sannolikhet sparat många liv årligen och gjort fler miljöer tillgängliga för alla dem som inte tål tobaksrök. Men för att rädda ytterligare liv krävs både åtgärder för att hjälpa fler människor att sluta röka, och fler åtgärder för att begränsa tobakens utrymme i det offentliga rummet.
Rökfria platser är tillgängligare
Ett av förslagen från Tobaksdirektivsutredningen som vi ser med särskilt intresse på handlar om fler rökfria utomhusmiljöer. Det finns alltid svåra gränsdragningar kring den här typen av förslag, då många kan uppleva det som ett stort ingrepp. Men många minns säkert att debatten och tongångarna var likartade när det lagstadgades om rökfria inomhusmiljöer under mitten av 2000-talet. I dag är de som förordar rökning inomhus försvinnande få, och jag tror acceptansen för exempelvis tågperronger och lekplatser som rökfria utomhusmiljöer skulle bli övervägande stort över tid. Det handlar i grunden om att tillgängliggöra fler platser för dem som är särskilt känsliga för tobaksrök, exempelvis astmatiker, allergiker och barn.
Ett annat intressant förslag från utredningen handlar om tillståndsplikt. Där ser jag fördelar med stärkta möjligheter till kontroll dels genom en initial prövning om en handlares lämplighet att bedriva försäljning av tobak, och skarpare sanktionsmöjlighet genom indragande av tillstånd. Det skulle vara ett effektivt sätt att få en bättre efterlevnad av regelverket och mota den illegala handeln.
Strukturella frågor kring rökning viktiga
Rökfrihet och minskad tobakskonsumtion är något vi behöver arbeta övergripande och långsiktigt med. Det kommer krävas både individuellt anpassat stöd för det, till exempel rökavvänjning och andra typer av behandling. Men det är min fasta övertygelse att vi samtidigt måste ta oss an de stora strukturella frågorna som rökningens plats i samhället och det offentliga rummet. Det är en kärnuppgift i folkhälsopolitiken kommande år.
Min förhoppning är att regeringen kommer vara lyhörd till inriktningen på flera av förslagen från Tobaksdirektivsutredningen.
Westerholm: "Rökning – en frihetsfråga?"
Saco: Almedalen har spelat ut sin roll
